Svarte Faraonen
ром и смерть
Jag har ofta problem med att hitta motivationen att öva på att teckna, så jag blir inte så mycket bättre. Ett problem här tror jag är hur jag tänker på olika aktiviteter. Sådana aktiviteter där jag faktiskt blir bättre är sådana där jag drivs av utforskande och nyfikenhet. När jag till exempel vill laga en chilisås eller en inläggning börjar det ofta med att jag tänker "jag undrar hur det blir om jag gör något med de här ingredienserna..." och sedan testar mig fram. Samma sak med att skapa kartor över fiktiva världar – mycket av anledningen till att jag gillar att räkna ut klimat och liknande är att det för in en mån av osäkerhet i processen, att jag i slutändan för samman alla de komponenter jag har beskrivit och ser efter vad resultatet av att kombinera dem blir.
När jag slår mig ner för att teckna något är processen däremot ofta målinriktad. Jag har en ganska tydlig föreställning om hur resultatet ska se ut, men mina färdigheter räcker sällan till för att nå dit, så jag blir besviken. Ungefär samma sak gäller för de flesta andra målinriktade sysslor. Jag undrar därför om det finns något sätt att ta sig an teckning på ett mer utforskande/nyfiket sätt, där det finns en spänning i att se vad slutresultatet blir? Det verkar som om jag lär mig avsevärt bättre när jag jobbar så.
När jag slår mig ner för att teckna något är processen däremot ofta målinriktad. Jag har en ganska tydlig föreställning om hur resultatet ska se ut, men mina färdigheter räcker sällan till för att nå dit, så jag blir besviken. Ungefär samma sak gäller för de flesta andra målinriktade sysslor. Jag undrar därför om det finns något sätt att ta sig an teckning på ett mer utforskande/nyfiket sätt, där det finns en spänning i att se vad slutresultatet blir? Det verkar som om jag lär mig avsevärt bättre när jag jobbar så.