Motivation att teckna – från målorientering till utforskande

[Svarte Faraonen]

Jag har ofta problem med att hitta motivationen att öva på att teckna, så jag blir inte så mycket bättre. Ett problem här tror jag är hur jag tänker på olika aktiviteter. Sådana aktiviteter där jag faktiskt blir bättre är sådana där jag drivs av utforskande och nyfikenhet. När jag till exempel vill laga en chilisås eller en inläggning börjar det ofta med att jag tänker "jag undrar hur det blir om jag gör något med de här ingredienserna..." och sedan testar mig fram. Samma sak med att skapa kartor över fiktiva världar – mycket av anledningen till att jag gillar att räkna ut klimat och liknande är att det för in en mån av osäkerhet i processen, att jag i slutändan för samman alla de komponenter jag har beskrivit och ser efter vad resultatet av att kombinera dem blir.

När jag slår mig ner för att teckna något är processen däremot ofta målinriktad. Jag har en ganska tydlig föreställning om hur resultatet ska se ut, men mina färdigheter räcker sällan till för att nå dit, så jag blir besviken. Ungefär samma sak gäller för de flesta andra målinriktade sysslor. Jag undrar därför om det finns något sätt att ta sig an teckning på ett mer utforskande/nyfiket sätt, där det finns en spänning i att se vad slutresultatet blir? Det verkar som om jag lär mig avsevärt bättre när jag jobbar så.

 

[zonk]

Jag har samma känsla - utforskande o lekfullhet ger mer kul i stunden, och ger mer intressant output och bättre lärande, än målorientering, såväl när jag skapar för rollspel som när jag målar minis. Generellt undviker jag målorienterat skapande om det är möjligt. Måste jag fixa nåt på studs, visst, då är det bara att köra. Annars försöker jag mer hitta kul sätt att skapa på. Mycket lättare att återvända till nåt kul oxå!

 

[Gerkub]

Jag tycker det kan vara lite inspirerande med saker som automatiskt skrivande eller översatt till bildskapande: automatiskt tecknande. Att man låter pennan gå som om en yttre kraft styrde den. Ibland blir det skit, ibland blir det toppen, men om man har nån sorts rit-kramp eller kreativ blockering kan det vara en övning i att skapa utan att lägga så mycket vikt vid att värdera.

Sen tyckte jag att kroki var superlärorikt; dels att träna på att se proportioner och linjer istället för att försöka ”rita av” av en kropp eller sak som ett foto, eller hur man ska förklara det. Dels var att skissa på tid nåt som tog bort pressen av att det skulle bli fint, du har en minut eller trettio sekunder på att fånga den här ställningen som modellen gör och det får bli som det blir. Dessutom är det lätt att se framsteg, den tredje skissen är markant bättre än den första osv.

En figur ritad av en yttre kraft via mig, så om ni tycker det är fult så skyller jag på den anden eller vem det nu var.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag har ofta problem med att hitta motivationen att öva på att teckna, så jag blir inte så mycket bättre. Ett problem här tror jag är hur jag tänker på olika aktiviteter. Sådana aktiviteter där jag faktiskt blir bättre är sådana där jag drivs av utforskande och nyfikenhet. När jag till exempel vill laga en chilisås eller en inläggning börjar det ofta med att jag tänker "jag undrar hur det blir om jag gör något med de här ingredienserna..." och sedan testar mig fram. Samma sak med att skapa kartor över fiktiva världar – mycket av anledningen till att jag gillar att räkna ut klimat och liknande är att det för in en mån av osäkerhet i processen, att jag i slutändan för samman alla de komponenter jag har beskrivit och ser efter vad resultatet av att kombinera dem blir.

När jag slår mig ner för att teckna något är processen däremot ofta målinriktad. Jag har en ganska tydlig föreställning om hur resultatet ska se ut, men mina färdigheter räcker sällan till för att nå dit, så jag blir besviken. Ungefär samma sak gäller för de flesta andra målinriktade sysslor. Jag undrar därför om det finns något sätt att ta sig an teckning på ett mer utforskande/nyfiket sätt, där det finns en spänning i att se vad slutresultatet blir? Det verkar som om jag lär mig avsevärt bättre när jag jobbar så.

Jag tror faktiskt du har väldigt mycket av svaret redan i själva frågan.
Hur ofta sätter du dig faktiskt och övar, hur ofta låter du processen att sätta penna mot papper och låta det som sker ske vara målet?

Vad är din tecknarrutin, vad gör du för övningar och repetitioner mm?

Om målet är "skapa en teckning" varje gång du ritar, så underminerar du förutsättningarna för dig själv att ta de steg på vägen som krävs för att du skall skaffa förmågorna att skapa det teckningarna du vill skapa. Gör aktiviteten i sig till målet, inte resultatet. Blir det bara en blob på ett papper så har du i vart fall tecknat, och ibland får det vara gott nog!

 

[Svarte Faraonen]

Jag tror faktiskt du har väldigt mycket av svaret redan i själva frågan.
Hur ofta sätter du dig faktiskt och övar, hur ofta låter du processen att sätta penna mot papper och låta det som sker ske vara målet?

Vad är din tecknarrutin, vad gör du för övningar och repetitioner mm?

Om målet är "skapa en teckning" varje gång du ritar, så underminerar du förutsättningarna för dig själv att ta de steg på vägen som krävs för att du skall skaffa förmågorna att skapa det teckningarna du vill skapa. Gör aktiviteten i sig till målet, inte resultatet. Blir det bara en blob på ett papper så har du i vart fall tecknat, och ibland får det vara gott nog!

Jag är tyvärr inget vidare på att skapa rutiner – jag fastnar för något, håller på väldigt mycket med det i några veckor och tappar det sedan helt i flera månader. Hittills har jag inte hittat något i den sortens övning som så att säga kittlar min nyfikenhet – jag har inget som aktiverar mig att faktiskt ta steget att teckna på det sätt som till exempel nyfikenheten kring "vad blir det" gör för matrelaterade grejer.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag är tyvärr inget vidare på att skapa rutiner – jag fastnar för något, håller på väldigt mycket med det i några veckor och tappar det sedan helt i flera månader. Hittills har jag inte hittat något i den sortens övning som så att säga kittlar min nyfikenhet – jag har inget som aktiverar mig att faktiskt ta steget att teckna på det sätt som till exempel nyfikenheten kring "vad blir det" gör för matrelaterade grejer.

Problemet med att rita och teckna är ju tyvärr att det är jättesvårt om man har någon annan ambition med det än att man tycker att själva aktiviteten i sig är stimulerande, utvecklande, rolig, rogivande eller vad det nu är.

Nu vet jag ju inte vad du vill rita eller varför du blir besviken, men det låter ju som att du känner en lust att skapa bilder men sedan att din förmåga att skapa dessa bilder inte motsvarar det resultat du vill ha, förväntar dig eller hoppas på så uppstår snarare en negativ känsla ("jag är dålig på att rita") istället för en positiv känsla ("jag hade kul medans jag ritade").

Det stora dilemmat är att det är i princip omöjligt att bli bättre om man inte tycker processen i sig är givande, men om det som hindrar en från att tycka att processen är givande och stimulerande är det "dåliga" resultatet, så måste man på något sätt tvinga sig själv att antingen bara göra det ändå tills man utvecklats såpass mycket att man faktiskt ändå är ok med resultatet eller att man hittar något annat i processen som är tillräckligt stimulerande för att ändå göra det.

Varför vill du teckna, vad är det du känner besvikelse över som du "misslyckas" med?

 

[Svarte Faraonen]

Problemet med att rita och teckna är ju tyvärr att det är jättesvårt om man har någon annan ambition med det än att man tycker att själva aktiviteten i sig är stimulerande, utvecklande, rolig, rogivande eller vad det nu är.

Nu vet jag ju inte vad du vill rita eller varför du blir besviken, men det låter ju som att du känner en lust att skapa bilder men sedan att din förmåga att skapa dessa bilder inte motsvarar det resultat du vill ha, förväntar dig eller hoppas på så uppstår snarare en negativ känsla ("jag är dålig på att rita") istället för en positiv känsla ("jag hade kul medans jag ritade").

Det stora dilemmat är att det är i princip omöjligt att bli bättre om man inte tycker processen i sig är givande, men om det som hindrar en från att tycka att processen är givande och stimulerande är det "dåliga" resultatet, så måste man på något sätt tvinga sig själv att antingen bara göra det ändå tills man utvecklats såpass mycket att man faktiskt ändå är ok med resultatet eller att man hittar något annat i processen som är tillräckligt stimulerande för att ändå göra det.

Varför vill du teckna, vad är det du känner besvikelse över som du "misslyckas" med?

Min ambition är mer eller mindre följande: jag vill kunna skapa bilder som är av nytta för att till exempel glädja mina medspelare när vi spelar rollspel, eller porträttera spelledarpersoner när jag är spelledare. I det långa loppet kanske också illustrera egna rollspel. Som aktivitet i sig? Nja, jag upplever nog oftare prestationsstress och liknande när jag sysslar med det. Det är lite det jag vill slippa genom att försöka fokusera på upptäckande och nyfikenhet snarare än målsättningar – problemet är att jag ännu inte riktigt hittar något sätt att teckna som väcker de känslorna på samma sätt som till exempel matlagning kan göra för mig. Det blir mest nötande.

 

[zonk]

Min ambition är mer eller mindre följande: jag vill kunna skapa bilder som är av nytta för att till exempel glädja mina medspelare när vi spelar rollspel, eller porträttera spelledarpersoner när jag är spelledare. I det långa loppet kanske också illustrera egna rollspel. Som aktivitet i sig? Nja, jag upplever nog oftare prestationsstress och liknande när jag sysslar med det. Det är lite det jag vill slippa genom att försöka fokusera på upptäckande och nyfikenhet snarare än målsättningar – problemet är att jag ännu inte riktigt hittar något sätt att teckna som väcker de känslorna på samma sätt som till exempel matlagning kan göra för mig. Det blir mest nötande.

Nån på internet (utom vi) måste ju ha en massa knasiga teckningsövningar? Eller kan man adaptera metoder från andra konstarter?

Mer i stil med det Gerkub föreslog dvs!

 

[adrian_of_arcane_lore]

Min ambition är mer eller mindre följande: jag vill kunna skapa bilder som är av nytta för att till exempel glädja mina medspelare när vi spelar rollspel, eller porträttera spelledarpersoner när jag är spelledare. I det långa loppet kanske också illustrera egna rollspel.

Det låter som att det du vill kunna teckna iaf skapligt är figurer, porträtt och kanske platser/scener/landskap i perspektiv.
Förstår jag dig rätt då?

Nja, jag upplever nog oftare prestationsstress och liknande när jag sysslar med det

Fattar, jag blir ibland helt uppgiven och genuint till och med ledsen/upprörd ibland när jag ritar, tar mig vatten över huvudet och sedan "misslyckas" fatalt. Att komma över den känslan och upplevelsen är bland det viktiga man kan göra om man vill ha en chans att utvecklas. Men det är just komma över det man måste göra, man måste ta sig igenom det. Jag vet såklart inte, men jag tror det är omöjligt att helt ta sig runt det eller undvika det.
Det är ibland plågsamt att inser att man vill göra något som man faktiskt, och högst konkret, inte kan göra.

problemet är att jag ännu inte riktigt hittar något sätt att teckna som väcker de känslorna på samma sätt som till exempel matlagning kan göra för mig. Det blir mest nötande.

Använder du något studiematerial, följer du någon sorts modell, har du någon du kan få feedback, push och pepp ifrån?
Vill du ha tips, eller skall vi ha "vi lär oss att teckna"-tråd på WRNU?

 

[Svarte Faraonen]

Jag har inget riktigt material jag regelbundet följer och så, mycket eftersom jag inte riktigt känner att jag kan ägna mig åt regelbundna övningar på det viset. Tidigare tecknade jag kroki, vilket gav mig en regelbunden inrutad tid då jag behövde öva – men jag var nog rätt dålig på att följa upp det med att öva på egen hand.

 

[Svarte Faraonen]

Man kan väl säga att jag generellt sett inte brukar lyckas så bra med att själv skapa och hålla uppe rutiner, utan behöver någon yttre struktur som kommer från någon annan än mig och som det finns någon sorts förlust i att inte upprätthålla (till exempel att jag har betalat för den). Tyvärr är det kanske något som gör det svårt att bli bra på annat än rent lustdrivna saker, men något måste man ju försöka med.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag har inget riktigt material jag regelbundet följer och så, mycket eftersom jag inte riktigt känner att jag kan ägna mig åt regelbundna övningar på det viset. Tidigare tecknade jag kroki, vilket gav mig en regelbunden inrutad tid då jag behövde öva – men jag var nog rätt dålig på att följa upp det med att öva på egen hand.

Något som hjälpt mig ganska mycket är boken How to Draw Comics the Marvel Way.
Den innehåller måhända lite få konkreta övningar, utan går mycket igenom olika koncept och tekniker. Men det går att studera ett kapitel, använda bilderna i den som referens, och den förklarar väldigt tydligt vad olika saker är och varför man gör dem. Extremt prisvärd dessutom, det är en klassiker av en anledning.

En annan klassiker som jag verkligen rekomenderar är Figure Drawing for all it's Worth av Andrew Loomis. Den är rätt torr men otroligt informativ, innehåller massor med referensmaterial och går in i detalj i typ allt som har med figurtecknande att göra.

Jag jobbar med de böckerna ibland, men det blir för tungt att sitta och nöta. Men jag känner absolut att jag skulle vara mycket sämre rustad att öva och teckna på egen hand om jag inte hade haft dem som stöd, eller referensverk, eller bara som inspiration eller om jag behöver kolla upp något.

Andra tips är Proko på youtube, och serietecknaren David Finch youtubekanal.
Det finns extremt mycket på youtube, men allt är verkligen inte lika bra eller lärorikt.

 

[Svarte Faraonen]

Om man ska ta ett exempel – nu tog jag mig tiden att sitta och teckna efter en modell. Problemet är lite att jag känner att det sedan är svårt att dra lärdom av det, generalisera, och även upprätthålla "nötningen" som krävs för att omvandla tecknandet till faktisk färdighet.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Om man ska ta ett exempel – nu tog jag mig tiden att sitta och teckna efter en modell. Problemet är lite att jag känner att det sedan är svårt att dra lärdom av det, generalisera

Du kanske, utöver att teckna utifrån modell, behöver hjälp med att förstå konstruktivt tecknande och bryta ner vad du observerar i mer grundläggande former. Istället för "ben" och "armar" som man följer konturen av, vart är det cirklar, cylindrar, kuber, sfärer osv.
Men du har ju också tecknat, det betyder automatiskt att du är lite lite bättre på det nu än vad du var innan.

Men böckerna jag tipsade om fokuserar mycket på just det, hur "konstruerar" du människokroppen så att du sedan kan teckna den utan referens, och hur lär du dig ifrån referens etc.

och även upprätthålla "nötningen" som krävs för att omvandla tecknandet till faktisk färdighet

Mitt tips här är att hitta ett spännande och intressant motiv och gör det flera gånger. Se progressionen i dig själv, lös problem etc. Om varje sak du tecknar, även om du bara tecknar från referens, är helt ny så blir det ofta lätt överväldigande och man har svårt att faktiskt veta vad man lär sig. Om du jobbar med samma eller liknande motiv återkommande under en längre period, kanske du ser mer utveckling, och då blir det också mer lustfyllt.

 

[Paal]

En kompis till mig tog en hög porträttbilder och tecknade av ett om dagen. Det hjälpte honom att bli bättre på att teckna ansikten mer varierat och snabbare.

Bestäm en lämplig tidsram, 5-10 min? Eller variera den dag för dag, säg mellan 5-30 min?
Välj ut eller slumpa fram 10 porträtt och kör.

Här är en porträttsamlingssida för exempel:

https://www.npg.org.uk/collections/search/portrait-list.php?search=ap&firstRun=true&title=&npgno=&eDate=&lDate=&medium=photograph&subj=&set=&portraitplace=&searchCatalogue=&submitSearchTerm=Search

 

[adrian_of_arcane_lore]

Detta är ett exempel på att "nöta" och att rita samma motiv flera gånger.

Detta är utdrag från mitt skissblock där jag (av någon anledning) fått för mig att jag vill teckna Pingvinen från Batman.
Men jag har ju aldrig tecknat Pingvinen förut, jag vet ju hur han ser ut om jag ser honom på bild, och jag kan ju teckna av honom från referens, men jag vet ju inte hur Pingvinen ser ut när jag ritar honom.

Så då har jag spenderat två dagar ungefär med att försöka hitta honom, och det får genom massor av olika stadier. Jag har tillräcklig självförtroende för att veta att jag kan rita en variant av Pingvinen tillslut som jag kommer tycka är helt ok, men jag skulle inte kunna rita Pingvinen så som han ser ut på sista bilden (som jag fortfarande håller på med), om jag inte ritat alla de andra innan. Dessutom har jag i mitt större a4-skissblock kanske 30-40 snabba skissar på hattar (det var svårt att få till).

Plus ett par skissblock bara fyllda med huvuden, ansikten, skuggade former med olika ljuskällor osv.
Men det är ju 10+ sidor sökande, letande, testande och utforskande innan det ens börjar se ut som det ska.

 

[Svarte Faraonen]

När jag har testat att göra den sortens skissande har jag ofta fastnat väldigt mycket i det rent tekniska – hur jag gör för att det ens ska se ut som samma karaktär från olika vinklar och så. Jag känner att det är lite svårare att experimentera med olika former av "design" av en person när jag inte ens konsekvent kan få pennan att riktigt göra det jag vill. Det lustiga är att jag hela mitt liv konstant suttit och marginalklottrat i anteckningar och liknande, men jag tror inte det har inneburit att jag utvecklat någon riktig skicklighet.

 

[Svarte Faraonen]

Om det är relevant kan det nämnas att den stil jag framför allt avundas och eftersträvar är sådär eterisk, drömlik och art nouveau-inspirerad. Känns dock som om en solid grund i realistiskt tecknande krävs för att kunna börja bemästra denna.

 

[Gerkub]

Om det är relevant kan det nämnas att den stil jag framför allt avundas och eftersträvar är sådär eterisk, drömlik och art nouveau-inspirerad. Känns dock som om en solid grund i realistiskt tecknande krävs för att kunna börja bemästra denna.

Låter om som du ska gå en kurs eller utbildning!

 

[adrian_of_arcane_lore]

När jag har testat att göra den sortens skissande har jag ofta fastnat väldigt mycket i det rent tekniska – hur jag gör för att det ens ska se ut som samma karaktär från olika vinklar och så.

Det tråkiga, men nog enda, svaret är att om ditt kreativa uttryck begränsas av din tekniska färdighet så går det inte kunna komma runt det utan att öva upp den tekniska färdigheten. Och precis som den som lär sig skriva måste lära sig sina ABC, grammatik, stavning, meningsuppbyggnad etc för att kunna skapa prosa måste den som tecknar kunna hantera form, volym, perspektiv och allt det där.

Det kreativa uttrycket bygger på och möjliggörs av det tekniska kompetensen, men man måste lära sig (eller tvinga sig) att uppskatta inlärningsprocessen för att kunna nå upp till den nivå av tekniskt kunnande man upplever att man behöver för att skapa de verk man vill kunna skapa.