Vilka författare tänker du på då?
Nämner både Brandon Sanderson och Joe Abercrombie i ett inlägg längre upp.
Hos Sanderson dyker skjutvapen upp i The Alloy of Law, som i övrigt är väldigt mycket sekelskiftesfantasy a la tidigt 1900-tal snarare än medeltida fantasy överlag. Inte helt och hållet säker på om det rör sig om krutvapen i den exakta kemiska benämningen, men i allt relevant som rör dess roll i berättelsen så är de det.
Joe Abercrombies The First Law handlar på ett tematiskt plan om en världs förvandling från medeltid till industrialisering och hur teknologisk och vetenskaplig utveckling lämnar magisk kunskap bakom sig. Krut används återkommande i berättelsen, först som sprängämne och bomber, men längre fram utvecklas kanoner.
Utöver det finns det ju massor av fantasy som både utspelar sig i sekundärvärldar som ovannämnda, eller i historiska (eller nutida) perioder i vår värld.
Jonathan Strange & Mr Norell av Susanna Clarke eller
The Aeronaut's Windlass av Jim Butcher är två exempel på fantasy som inte utgår från någon vagt medeltidsinspirerad mytologisk setting a la Tolkien.
Fantasy är en stor och varierad genre som spretar iväg i nya riktningar och utvecklas på nya sätt hela tiden. I varje berättelse eller värld som skapas så är det en oerhörd mängd saker som väljs in, och en oerhörd mängd saker som väljs ut. Krutvapen är säkert en i mängden av denna oerhörda mängd saker, men inte på något sätt unikt i sammanhanget. Orsakerna bakom är lika många och lika individuella som det finns skapare av fantasymaterial, så det är en fråga som i mångt och mycket är omöjlig att svara på.
Men i väldigt många fall tror jag ändå det är som jag skrivit tidigare, det handlar om konventioner. Den klassiska Tolkieneska mytologiska fantasyn som länge dominerade genren är sällan särskilt historiskt inspirerad, men
ser vagt medeltida ut. Där har man "valt bort" krutvapen lika lite som man väljer bort att förklara hur skolsystemet är utformat eller vad textilpriset är, det är inte vad den typen av berättelser handlar om. Därför ser också det som skapats med den som främsta inspiration liknande ut. Man vill påminna om sin inspirationskälla, så man gör samma saker. Det är ju ett extremt vanligt avstamp för mycket kultur.
Något senare började man faktiskt hämta inspiration från verklig historia, exempelvis är ju George RR Martin
extremt mycket mer inspirerad av faktiskt medeltid än vad Tolkien var, vilket påverkar hela berättelsen. Men det är ju också jättetydligt att i det specifika fallet så finns det inte krut och kanoner, för det skulle göra att drakarna, som är en central del av berättelsen, inte skulle framstå som lika överväldigande mäktiga. I samband med att fantasygenren började hämta mer inspiration från verklig historia så började också krutvapen (eller krutlinkande vapen) och annan verklighetsbaserad teknologi också bli betydligt vanligare. Men det skedde ju främst efter Tolkien och den första generationen av Tolkieninspirerade författare, vilka var mycket mer inspirerade av mytologi än någon faktisk historia.
Men nu känns det lite som jag börjar säga samma saker flera gånger.
Så för att sammanfatta:
Det finns en generell tendens att inte inkludera krutvapen i Fantasy-settings.
Det håller jag helt enkelt inte med om, jag anser inte att det finns en sådan generell tendens. Det finns fantasy utan krutvapen, och det finns fantasy med krutvapen. Bägge är idag relativt vanliga och man hittar exempel på bägge överallt, även inom fantasyns absoluta mainstream.
Det jag undrar över är varför många spel väljer bort dem.
Det är nog extremt individuellt och därför svårt att svara på, men jag tror att det
vanligaste svaret är att man vill hålla sitt verk inom ramen för Tolkieninspirerad mytologisk fantasy, och där tillhör krutvapen inte konventionen,
eller så skapar man historiskt inspirerad fantasy baserad på en tidsepok där krutvapen inte fanns.
En tredje och förmodligen mer sällsynt orsak är att man av någon anledning tycker att
specifikt krutvapen är "fel" eller "inte passar" i fantasy. Men med tanke på hur vanligt förekommande de är i väldigt mycket fantasy så tror jag nog man då är rätt ensam om den uppfattningen.
Alla som gillar fantasy, gillar ju inte
all fantasy. Men det är ju skillnad på att föredra mytologisk fantasy (där krutvapen inte finns) men respektera andra fantasytyper, och att tycka att krutvapen inte skall finnas i någon fantasy.
Det är då nog snarare vanligare att man gör som GRRM, där man skapar historiskt inspirerad fantasy där krutvapen rimligtvis torde förekomma om man ser till den period man bygger på, men där det finns ett annat element i berättelsen som gör att den tjänar mer på om de utelämnas.
Frågan "krutvapen ja/nej" tror jag ganska sällan ställs överlag, och om den gör det så är det nog som en av väldigt väldigt många ytterligare frågor som ställs och besvaras i skapandet av någon sorts fantasyfiktion. Frågan är nog väldigt ofta inbakad i frågeställningen om ens fantasy överhuvudtaget har en historisk inspiration, och då i så fall vilken historisk historisk period.
Helt enkelt, krutvapen följer nog med eller utelämnas i de absolut flesta fall utifrån vilket "fantasypaket" man väljer:
1700-tals inspirerad Swashbuckling fantasy med pirater på luftskepp - krutvapen
Tolkieninspirerad mytologisk fantasy om magiska artefakter och Onda Överherrar - inga krutvapen
Historiskt korrekt-ish senmedeltida fantasy om adelshus som krigar mot varandra - kanske krutvapen
Conaninspirerad svärd och trolldom fantasy om muskulösa hjältar som dräper gigantiska ormar - inga krutvapen
Urban fantasy - moderna krutvapen
Vikingafantasy - inga krutvapen
Sedan är mycket fantasy, särskilt inom spel, någon sorts "kitchen sink"-fantasy där världsbygget bygger på rule-of-cool mer än något annat (typ Warhammer), och där verkar ju krutvapen ofta dyka upp, om inte annat så slinker de med av bara farten.