- Man begraver ett nytt barn med mjölktänder och får ytterligare (antal mjölktänder barnet har kvar) år av frid.
- Man gräver upp graven och flyttar den från fäernas område så tappar de i kraft. De försvinner inte men de lägger mer möda på att bygga upp sig än att attackera bybor.
- Man ingår ett löfte om att offra något varje år som fäerna vill ha. Till exempel en tand för ett års frid.
Varför skapar tandfeerna sån oreda just nu? För att de är uppretade och går bärsärk på omgivningen, de hämnas för att de inte får fler mjölktänder ”offrade i lunden” nu när de som fanns där tagit slut. Så, slut med att köpa mjölktänder om folket i byn ska vara ”så här elaka” … de förtjänar att man rycker deras tänder!
Vilka får då tänder utryckta? De som gått på den heliga ängens gräs utan att ge offergåvor. Tandfeerna väljer den de såg senast.
Vad har det med barnet att göra? Barnets lek lockade fäerna ur sin månghundraåriga dvala. Och fäer älskar lek, så de var förnöjda alla år som de fick träffa barnet och delta i dess lekar.
Vilket i och för sig ger ett fjärde alternativ.
4. Skicka barn till fäelunden och låt dem leka med tandfeerna. Om de gillar barnet så får byn frid. Ogillar de barnet tar de alla dess tänder och lämnar byn i frid för ett tag.
