Genbaronerna från Rutland III

[Sömniga Isaac]

Absolut, och det har jag inga synpunkter på.

Men det var Janus som bakstabbade Hydran på Nekropol 5. Jag ställer mig frågande till varför spelledare försöker få det att framstå annorlunda. Samarbetet med hus Ygradsill, de förfalskade bevisen om Janus som allierade med Nerkrofusten; allt det hände efter att Janus anföll.

Nu är jag med, ja det är en bra fråga. Vi får se vad svaret blir på frågan.

Min tanke var ju aldrig att jag högg Hydran i ryggen, i mitt huvud var det bara ett tillfälle att ta en ärlig fight mot varandra. Hade jag haft tanke att hugga i ryggen hade jag skickat min plan dolt till SL

 

[Vicotnik]

När hus Illmortis hade sin första kontakt med den mörka fursten så funderade jag på om jag skulle gå den vägen direkt. Men beslutade mig att nej, hus Illmortis kommer vara lojala och trogna Rutland oavsett vad som händer. Och det var även i ett sånt läge i spelet att inget riktigt gick vägen för mig politiskt. Alla såg hus Illmortis som våldsamma barbarer. Det var inte förens verkligen i slutet som jag valde att ställa mig på den mörka förstens sida eftersom jag hade mina aningar om att något eller några hus inte hade Rutlands bästa i åtanke.

När alla börja dela med sig av sina visioner så kände jag att jag var tvungen att göra det samma, men valde att tvista dem för att inte kasta för mycket ljus på mig själv. De visioner och löften från den mörka fursten som Illmortis fick hade gjort att ingen av er hade litat på mig om jag delgivit dem i sin helhet.

Hade hus Illmortis några spioner hos något annat hus? Nej, som sagt hus Illmortis fördömde det hela tidigt och stod fast vid det. Så vad andra hus hade för sig hade jag inte en aning om, mitt mål var bara att försöka ha så städat som möjligt i mitt eget hus.

Att rodda anfallet mot Nekropol 5, var ett riktigt huvudbry. Hur kunde jag använda den information jag fått om era hus trupper på bästa sätt. Här var jag fortfarande fast besluten om att vara Rutland helt trogen in i det sista och vill minimera alla våra förluster för att verkligen vinna kriget. Så de grupper jag satt upp och vart jag skickade trupperna inledningsvis var jämt baserade i styrka samt anpassade efter vad för trupper och skepp ni hade att tillgå till.
För mig var nog anfallet mot Nekropol 5 höjdpunkten av spelet och i all fall jag upplevde att hus Illmortis och Okenwall blev vapenbröder över det hela.

 

[Rymdhamster]

Så vad andra hus hade för sig hade jag inte en aning om

Jag försökte plantera SÅ många spioner. Antingen missförstod jag hur allt det där funkade, eller så valde jag alltid fel måltavlor, eller så hade jag väldans otur men jag vet inte om jag fick ut något överhuvudtaget från dem.

 

[God45]

Oh, ja, jag ljög om min ena vision. För den var att min familj jagade människor som i The Most Dangerous Game och det var ganska tydligt att det förflutna hade ändrats så det var sant.

 

[Cybot]

Jag försökte plantera SÅ många spioner. Antingen missförstod jag hur allt det där funkade, eller så valde jag alltid fel måltavlor, eller så hade jag väldans otur men jag vet inte om jag fick ut något överhuvudtaget från dem.

Mycket otur i andra halvan av spelet. När jag kollar min logg så fick du ut en hel del information innan Nekropol 5

 

[TobiasEkwall]

Jag var för dålig på spioner, och inte mycket bättre på att stoppa andras. Så det var bara att komma och smygtitta in hos mig när man hade lust.

Ja illmortis kändes ju som riktiga vapenbröder efter nekropol 5, men sen allierade de sig necrofursten.... Aj aj då är man ju väldigt tydligt på skurksidan

 

[Mogger]

Hur mycket spelades bakom kulisserna? Vi i Orbitalis hade en pakt som höll hela vägen fram till slutet, och en sju sidor lång privat chat.

Jag hade en pakt med edsbrytaren Ordos som ljög mig så bra och övertygande rätt upp i ansiktet under så lång tid att mitt yttersta syfte blev att ruinera dem. Vilket jag tycks ha lyckats med! (jag trissade upp priset på auktionen men hade aldrig någon avsikt att köpa)

 

[Tant Ragnar]

Tycker du att jag ljuger bra och övertygande?




DET var den finaste julklappen en kunde önska sig!

 

[Arrikir]

Mitt mål var att få ut spioner så brett som möjligt och leta mörka hemligheter för att sedan spara och möjligen utpressa andra hus att göra som jag vill. Hittade not inte någon mörk hemlighet, men hade väldigt roligt åt att försöka infiltrera andra.

Fick några dåliga utfall (som spionen som gick public) men höll annars ganska bra nivå på intel kring Nekropol 5.

Min vision var dock helt riktig i sin återgivelse men vi hade inte så mycket allianser igång förrän slutet när Hydran samarbetade och blev skyldig oss en tjänst (som jag inte hann lösa in) och en kort del med van der Baas där vi delade info, men det blev inte jättemycket av det

 

[Tant Ragnar]

Hur såg chanserna ut inför den sista striden? Hade kejsaren kunnat vinna om exilhusen stödde honom istället för att fly?

 

[Cybot]

Hur såg chanserna ut inför den sista striden? Hade kejsaren kunnat vinna om exilhusen stödde honom istället för att fly?

Inte egentligen. Exilhusens 62 st 4+ tärningar hade gett i snitt 31 extra framgångar i första rundan (med reducerat antal tärningar eftersom slaget fortskrider) och det var inte ens i närheten av vad som hade behövts.

Det enda som hade egentligen kunnat stjälpa Illmortis planer hade varit om både Hus Ordos och Hus Hydran hade beställt "minor", lierat sig med kejsaren och hållit på minorna till det "opportuna tillfället". Vilket, med Illmortis fullständigt katastrofala underrättelsetjänst, hade förstört hans perfekta bakhåll.

Kejsaren var dock det sämsta slutet. Genetiska inkvisitionen var 100% Face-eating Leopard party efter att ni valde att rota i deras hemligheter på Destinikon Nova, och fast beslutna att undanröja Rutlands hot mot deras kontroll över den nuvarande ordningen. Allt som gjordes för att stödja inkvisitionen var emot erat egetintresse.

Det övergripande politiska spelet var baserat på Nyckelspelarteorin, och den Genetiska inkvisitionen var den enda institutionen som varken behövde Rutlands stöd eller hade delad politisk maktbas eller gemensamma politiska intressen.