Robin Hoods läderkoger på ryggen verkar inte ha används i medeltida Europa, men däremot av indianer, i Afrika och i forntida Assyrien.
Men läderkoger har använts i Europa, speciellt för ridande bågskyttar där kogret sitter på sadeln.
Fotsoldater har antingen haft pilarna i ett knippe (ibland med en typ av tygpåse med öppning i båda ändarna) eller i rätt stora koger/påsar/säckar som oftast burits på höften (höger höft för högerhänt). Koger som hängde ner från axeln i en axelrem verkar också ha existerat, speciellt i lite tidigare tidsperioder. En del av kogren/påsarna kunde ställas stående på marken vilket är praktiskt. Kogren/påsarna hade oftast någon form av lock eller förslutning för att skydda pilarna från regn.
Om pilarna var i ett knippe så kunde de bara vara instuckna i bältet (om inte alltför många) eller så hade man någon form av snörning runt dem så att de höll ihop (som man var tvungen att spänna åt allt eftersom man sköt av pilar). Knippet bars också vid höger höft.
Om pilarna var instuckna i bältet så var spetsen framåt och nedåt (se bild nedan) så att de var lätta att dra.
Engelska långbågskyttarna förväntades bära minst 24 pilar vilket är rätt rejält skrymmande och därför ser deras koger (som kan ha varit av tyg eller läder) rätt rejäla ut.
Pilarna bars normalt med spetsen framåt så att bågskytten kunde välja pil baserat på spets (även om jag hört att en del bågskyttar markerat sina pilar med hjälp av fjädrarna).
Det var också vanligt att sticka pilarna i marken framför sig om man förväntade sig strid. Det går lättare och snabbare att dra, speciellt i en stressad situation där man inte vill trassla in sig.
Jag har hanterat en del stora tygkoger gjorda av riktigt duktiga reenactare (som verkligen forskat och försökt göra rätt) och om man kommer snabbt fram till att ett koger för 24 långbågpilar är ingen liten lätt grej. Helst vill man nog inte ha den på sig i strid, i alla fall inte om man hamnar i närstrid.
Så vad kan man ta med sig från allt det här till rollspel? Det estetiska är en sak förstås. Om man vill ha hög grad av detaljrikedom i reglerna så kan man tänka på att det är skrymmande att ha många pilar. Kanske kan man även fundera på om det inte finns en viss förberedelsetid (t.ex. att snöra upp locket på pilpåsen) om man blir överfallen. Om man vill ha med fummel så kan det innebära att man trasslar in eller tappar sina pilar. De logistiska problemen med pilar gör det också mer intressant med magiska koger.
Men, den stora grejen som de flesta rollspel egentligen missar är att pilbågar inte är strängade i normalfall. Om man blir överfallen så kan man inte börja avlossa pilar efter en eller två rundor med en vanlig båge (men det kanske kan vara en egenskap i en magisk båge?). Jag har testat att stränga en kraftig långbåge och det sket sig totalt. Det är en svår manöver som kräver både teknik och styrka och det görs inte n en handvändning.
Att "komplicera" bågen lite i rollspel upplever jag som något positivt. Bågen är ett otroligt bra vapen, men det är intressant om bågskytten inte alltid kan lita på att ha bågen färdig utan måste förlita sig på andra förmågor i vissa situationer. Det blir variation helt enkelt. Det kräver inte svåra eller komplicerade regler dock, bara några enkla justeringar som en tid för att stränga en båge. Om rollpersonerna sedan hamnar i bakhåll så kommer det kanske inte vara ett alternativ att använda bågen, men om de själva gör ett bakhåll så har de såklart redan strängat bågen.