"Jag kan ta 'ren jäveln!"

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,346
Location
Ereb Altor
För att parafrasa Kenneth Hite: Det finns folk som när de stöter på det övernaturliga hade åkt hem och ringt polisen. De kallas för NPC:er i Call of Cthulhu. Din karaktär är en utredare, skapa en karaktär som kommer bete sig som en sådan!
Jag har nog haft absolut störst behållning av CoC när jag spelat "utredare" som reagerat med fasa, bestörtning och maktlöshet (och ibland ringt polisen!). Kosmisk nihilistisk ondska är inget man betar av före frukost!

Edit: I de absolut flesta fall har jag haft som mest 50% på relevanta skills.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,904
Jag har nog haft absolut störst behållning av CoC när jag spelat "utredare" som reagerat med fasa, bestörtning och maktlöshet (och ibland ringt polisen!). Kosmisk nihilistisk ondska är inget man betar av före frukost!

Edit: I de absolut flesta fall har jag haft som mest 50% på relevanta skills.
Jag tycker det är bäst när de försöker lösa saker men sedan inser att det var meningslöst. Så de dör, alla de älskar dör och allt de gjorde var att slösa sin sista tid vid liv.
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
2,191
Location
Off grid
Största problemet är väl mest att man förväntas möta någon man måste slå ner och sällan något annat.
Jag upplever att det största problemet är att mina spelare är för försiktiga. Ofta har de flera olika sätt de kan lösa en situation på med rimliga chanser att lyckas, men de vill ändå vara väldigt säkra på ”att de gör rätt” innan de agerar. Så jag får använda olika tekniker för att ”göra dem modigare” på för att få bättre flyt.

I mina äventyr finns ingen som helst förväntan på att våld är den enda (eller ens en rimlig) lösningen oavsett om jag utgår från ett äventyr nån annan skrivit. Jag är tydlig med att rollpersonerna alltid får agera helt fritt när de väl är i spel.

:t6r-5: :t6b-2:
//EvilSpook
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,346
Location
Ereb Altor
Jag tycker det är bäst när de försöker lösa saker men sedan inser att det var meningslöst. Så de dör, alla de älskar dör och allt de gjorde var att slösa sin sista tid vid liv.
Ja, det är nästa fas. Eller, sista fasen.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,406
Location
Umeå
Ni spelar så konstiga spel? I vilket spel har man 50% att dö som att man inte har beslut att ta eller att man slåss mot galningar som bara vill äta upp en? Att öht göra en matematisk formel för att få ut en slutgiltig siffra innebär ju att man måste ignorera att man kan ta beslut och att allt reduceras till ”jag anfaller” varje runda man kan agera.

En lärdom från krigsspelen är denna: man slåss inte alltid för att vinna utan ibland kan ett anfall ha med rätt andra saker att göra. Frågan är bara om man är villig att och har råd att betala priset för en eventuell förlust. Jag ser ju rollspel som samma sak. När greppar jag svärdet och varför? Kan jag åstadkomma vad jag vill fast jag kan bli besegrad? Är jag villig att bli besegrad och skulle det innebära slutet? Osv.
 

Boganis

Veteran
Joined
21 Dec 2024
Messages
197
Är nog alltid bra att välja sina strider (i spelet och i rollspelsgruppen).

Bästa är nog att söka upp de som önskar rollspela på det sättet man själv önskar spela, även som GM.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,548
Location
Helsingborg
Jag ler ofta lite i mjugg åt att så pass många publicerade scenarion liksom förväntar sig att man spelar otroligt drivna rollpersoner, vars reaktion när de ställs inför motståndare som ofta är mycket,
Vad skulle du föredra att spela?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,418
Location
Rissne
Förutom tidsinvesteringen så klart.
Jag ser det ju som att det inte bara är tid, utan också en känslomässig investering – jag tycker ju om min rollperson och dess historia; även om jag skulle kunna skapa en ny rollperson så får ju den nya inte samma personlighet, historik eller relation till de andra rollpersonerna. En rollperson är ju så att säga "non-fungible"; icke-utbytbar…
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,418
Location
Rissne
För att parafrasa Kenneth Hite: Det finns folk som när de stöter på det övernaturliga hade åkt hem och ringt polisen. De kallas för NPC:er i Call of Cthulhu. Din karaktär är en utredare, skapa en karaktär som kommer bete sig som en sådan!
Jag tänker att "åka hem och ringa polisen" inte är det enda eller det rimligaste alternativet till "gå i strid med". Jag tänker att en CoC-investigator flyr fältet, gör efterforskningar, och i slutänden ser till att kunna stoppa vad-det-nu-är med så lite risk som möjligt. Sedan finns såklart alltid risken att ritualen man använder gör en tillgälligt eller permanent knäpp eller vittrar sönder en arm etc, men det är inte riktigt samma sorts risk som att ge sig på tindaloshunden med hagelbrakare i stridsrunda efter stridsrunda av misslyckade tärningsslag…
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,904
Jag tänker att "åka hem och ringa polisen" inte är det enda eller det rimligaste alternativet till "gå i strid med". Jag tänker att en CoC-investigator flyr fältet, gör efterforskningar, och i slutänden ser till att kunna stoppa vad-det-nu-är med så lite risk som möjligt. Sedan finns såklart alltid risken att ritualen man använder gör en tillgälligt eller permanent knäpp eller vittrar sönder en arm etc, men det är inte riktigt samma sorts risk som att ge sig på tindaloshunden med hagelbrakare i stridsrunda efter stridsrunda av misslyckade tärningsslag…
Ja, nej, att inte slåss med monstren är bara vettigt. Cthulhu Dark gör det ju till omedlebar död att slåss med monster. Det är en bra lösning.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,690
Location
Ludvika
En rollperson är ju så att säga "non-fungible"; icke-utbytbar…
Ocskå en följd av spelmöjligheterna, kanhända. Jag har lite kommit över tröskeln där förlust av en rollperson är en tragedi. Tråkigt, ja. Jag har ännu inte förfallit till OSR-nivå när det kommer till sån.

Men generellt vet jag nu att en rollpersons död bara är en öppning till en ny spännande rollpersons födelse.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,904
Jag tycker vampire har en bra lösning på det här. Alla en nivå över dig är nästan bokstavligt talat omöjliga att besegra. Hur spöar du dem så att du kan ta deras makt? BILDA EN FACKFÖRENING!
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,788
Location
Helsingborg
Jag tycker vampire har en bra lösning på det här. Alla en nivå över dig är nästan bokstavligt talat omöjliga att besegra. Hur spöar du dem så att du kan ta deras makt? BILDA EN FACKFÖRENING!
Det finns en anledning varför Presence och Domination är två av de mäktigaste disciplinerna i Vampire. Varje bra plan behöver en nyttig idiot som kan fungera som en distraktion eller kanonfoder.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,676
Ocskå en följd av spelmöjligheterna, kanhända. Jag har lite kommit över tröskeln där förlust av en rollperson är en tragedi. Tråkigt, ja. Jag har ännu inte förfallit till OSR-nivå när det kommer till sån.

Men generellt vet jag nu att en rollpersons död bara är en öppning till en ny spännande rollpersons födelse.
Jag börjar också hitta tillbaka till det. I hemmagruppen har ingen dött eller ens varit nära, förutom i Barkhäxan, och det känns lite tamt... Satt och bläddrade igenom pärmen med gamla Expert-rollpersoner och såg alla "Död", "Död till en pissapa", på rollformulären. Det påminde om de starka känslorna som det faktiskt innebar att spela med död på bordet, så att säga.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,676
För att parafrasa Kenneth Hite: Det finns folk som när de stöter på det övernaturliga hade åkt hem och ringt polisen. De kallas för NPC:er i Call of Cthulhu. Din karaktär är en utredare, skapa en karaktär som kommer bete sig som en sådan!
Av exakt den anledningen blev vi tvungna att kicka ut en spelare ur gruppen. Hon hade skapat en fantastiskt väl uttänkt NPC...
 

Jim Profit

Warrior
Joined
24 Jun 2000
Messages
264
Location
Stockholm
Ja? Har du 50% chans att vinna mot den där individen så betyder det att du är ungefär lika bra som den. Oavsett faktiska värden.
Nja, nu var det ju inte "50% chans att vinna" som jag menade, utan saker som "dyrka upp ett lås" (typ som rollspelet "BRP", om det är bekant?)
Vad skulle du föredra att spela?
Well, om inte annat så skulle ju en rad om saken få mig att känna det mindre som att jag blir gaslightad. "I det här scenariot får rollpersonerna veta relativt tidigt att de måste stoppa [insert guddom här]. Minst en av dennes tjänare är minst dubbelt så bra som RP på *allt*. De förväntas inte tänka 'Shit! Det går ju inte!' utan 'det kanske går bra!'. Detta ställer vissa krav på rollpersonerna - här är ett par exempel på hur det kan lösas:" (eller dylikt)

...

Observera att min spaning egentligen handlar om rollpersonernas uppfattade möjlighet att lyckas, inte den faktiska möjligheten. (För motsatsen, saker ser relativt vettiga ut men är egentligen supersvåra, se e.g. Project Twilight till WoD, där RP förväntas besegra en full werewolf i en mörk vattenfylld gruva som FBI-agenter med sina tjänstevapen)
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,418
Location
Rissne
Ocskå en följd av spelmöjligheterna, kanhända. Jag har lite kommit över tröskeln där förlust av en rollperson är en tragedi. Tråkigt, ja. Jag har ännu inte förfallit till OSR-nivå när det kommer till sån.

Men generellt vet jag nu att en rollpersons död bara är en öppning till en ny spännande rollpersons födelse.
Jag vet nog inte om jag vill komma över den tröskeln. Jag gillar ju att bry mig om mina rollpersoner, och att leva mig in i dem… Skulle jag inte bry mig lika mycket när de dör så skulle jag nog inte vara lika intresserad av att spela dem heller.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,418
Location
Rissne
Jag börjar också hitta tillbaka till det. I hemmagruppen har ingen dött eller ens varit nära, förutom i Barkhäxan, och det känns lite tamt... Satt och bläddrade igenom pärmen med gamla Expert-rollpersoner och såg alla "Död", "Död till en pissapa", på rollformulären. Det påminde om de starka känslorna som det faktiskt innebar att spela med död på bordet, så att säga.
Jag tror kanske det är en skillnad, det också. jag har ju inget "tillbaka" att hitta till; jag hade aldrig någon DoD-period i tidiga tonåren. Jag började ju spela senare, och hade aldrig rollpersoner som gick åt på det viset…
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,346
Location
Ereb Altor
Jag vet nog inte om jag vill komma över den tröskeln. Jag gillar ju att bry mig om mina rollpersoner, och att leva mig in i dem… Skulle jag inte bry mig lika mycket när de dör så skulle jag nog inte vara lika intresserad av att spela dem heller.
Tankelek; om din rollperson är en suicidal galning, hade det varit intressant att leva sig in i? Jag föreställer mig att RP som handlöst kastar sig in i dödliga situationer saknar någon form av självbevarelsedrift. Jag spelar själv sällan sådana karaktärer, men spelade senast en knarkande elitsoldat och det är ju lite på den nivån. Det var givande!
 
Top