Jag minns hur jag fick leta i mitt minne förra året denna typ av tråd startades, och nu inser jag att jag borde fört bok på vad jag gjort. Men, kan det vara så att mitt minne stämmer? I så fall var det här ett ganska magert spelår.
Vi inledde 2024 med att fortsätta att spela Dragons At Dawn, dungeoncrawling Mineapolis style, från tidigt 1970-tal. Det var ett kul spelsystem som kändes lite som Tunnels & Trolls och lite som original D&D. Dessutom tyckte jag jättemycket om att spela i så historiska miljöer, Dungeon of Tonisborg. Dock tycker jag det är svårt att utifrån en dungeonmiljö med åtskilliga nivåer och massor med rum skaffa mig en helheltsbild av vad som pågår. Det är ju kul när man kan introducera grupper i miljön med olika mål, och att använda olika "monster" som ryktesspridare och informationskällor om andra delar av grottorna. Det var kanske först när jag började känna mig sugen på nåt nytt som jag hunnit läsa alla rum flera gånger och anteckna en massa på kartorna som jag kunde jobba mer med sånt. Vi bröt när spelarnas rollpersoner tillslut kunde levla upp från lägsta nivån av "flunky".
I början av året spelledde jag 2300AD, efter det recenserats på detta forum. Jag valde ett scenario för Star Frontiers, och i efterhand undrar jag om det kanske inte varit bättre med ett scenario skrivet för spelet varit bättre. Men, det fungerade ganska bra, och det var kul att kunna spelleda science fiction, vilket jag länge betraktat som min svagaste genre. Det mest slående var hur minimalistiskt spelet var! Färdighetslistan är ganska kort, och spelmekaniken ytterst strömlinjeformad. Sedan behövde man förstås aritmetik medan man skapade sin rollpserson, men ändå.
Sedan efter sommaren ville jag återvända till Glorantha, och de kassa äventyren från Beer with Teeth hade fått mig att tvivla. Jag läste en ny utgåva av HeroQuest, 1st ed., och fick lite nya idéer. Tillslut bestämde jag mig för att pitcha Jonathan Webbs serie om Sandheart Militia. Att spela "poliser" i fantasymiljö med tydliga uppdrag skulle göra den märkliga settingen enklare att begripa tänkte jag. Det har visat sig att QuestWorld är inte lika robust som Fate, om man söker ett system med lite friformat system att bygga rollpersoner och utrmaningar i. Men, det fungerar om man inte går för hårt in i smurferiet om narratism. Men, det fungerade bättre än förra gången, så principen var god. Det rapporterades att spelarna för första gången började känna att världen var genomsyrav av myter, legender och gudarnas närvaro. Dessutom visade sig Jonathan Webb vara en hyvens kille som var superhjälpsam när jag behövde lite support om hans scenarier!
Att spela med en spelgrupp där man planerar spelmöten där en spelare är frånskild förälder med delad vårdnad gör verkligen schemaläggning extra joxigt. Nu i slutet av året verkar denne dock har tappat sugen och behöver ta ett break. Kanske leder det till lite tätare spelmöten under 2025?
Sammanfattningsvis inte så många spel, men tre duktigt olika spelupplevelser och jag är sugen på att ta året i Sandheart ett helt varv runt kalendern, och kanske återvända till Tonisborg?