TV-serieklubben Q1 2025

[Rickard]

Skriv något du (o)gillar med serien. Posta en bild.

Skriv gärna om det är någon streamingtjänst du använt för att få tag på serien.

Vem som helst får delta i klubben.

 

[Platon]

The Expanse säsong 1-2. Av någon anledning kollade jag inte vidare på denna serie för massa åren sedan. Under julledigheten tog jag tag i saken, började från början igen och har klämt säsong 1-2 under dessa veckor. Fantastisk serie (trots att skådespeleriet ibland lämnar en del att önska. Hon som spelar Sargeant Draper får mig att vilja rage-quitta varje gång hon är i bild. Maken, MAKEN, till dålig casting var det länge sedan jag såg). 9/10

The Devil's hour, S1Spännande och ovanligt välskriven blandning mellan brittisk crime och rysligheter á la sjätte sinnet. Gått lite under radarn, stark rekommendation. Påbörjar säsong 2 i veckan! 8/10

Yellowstone, S5, del 2. Jaha, då var det slut då. Costners sorti skapade kanske inte det slut dom hade tänkt sig, men, men. Antar att slutet var "värdigt" och det hade varit svårt att göra helt annorlunda men visst var det rätt såsigt och Dallas-igt där på slutet. Serien som helhet får 8/10 men sista delen av säsong fem får nog egentligen bara 6/10

Dune Prophecy. S1 Välgjord, lite games-of thrones-minnande kammarspel I Dune-världen. Spännande, påkostad och bra. Kan för mitt liv inte förstå varför det hatades så mycket på den på nätet? Min främsta kritik är väl att Travis Fimmel inte kan skådespela om hans liv så hänger på det. Här spelar han Ragnar i Rymden. 7/10

 

[Henke]

Börjat följa ”Slutet på sommaren” på Sky showtime. Temat med försvunnet barn är i sig inget nytt, men tycker det här mysteriet är både genuint, välspelat och spännande.

tror serien är sammanlagt 6 episoder där 4 kommit ut hittills.

 

[Rickard]

Trollhunters
Netflix

Den här var med på listor över bästa animerade serierna, tillsammans med Drakprinsen, Castlevania, Cyberpunk: Edgerunner, Arcane med flera och den har svischat förbi flera gånger på Netflix. Guillermo del Toro ville göra en tvserie med riktiga skådespelare men folk drog i bromsen och han fick istället släppa en seritidning för att visa upp konceptet innan han slog sig i lag med manusförfattarna bakom Lego Movie för att göra en animerad serie som fått spinoffs och där alla slutligen förts samman i en avslutande påkostad film.

Animeringen var huvudanledningen varför jag aldrig började kolla i första fallet, där det är själlös 3D-animering. Första två avsnitten var rejält sega men sedan sätter den fart. Ett slut kommer efter halva första säsongen och sedan dröjer det till sjätte avsnittet i andra säsongen innan jag kände att avsluta min titt. Det är en bra serie, men inte för mig. Den är bra för att den förvisso ständigt introducerar nya element för att ha något att göra, men den undviker "monster of the week" genom att ständigt återanvända tidigare karaktärer, vilket gör att serien får ett oväntat djup, tillsammans med all utveckling som alla karaktärer får. Har du 10-12-åringar och vill se en serie med dem är detta en serie du borde dra igång.

 

[Beastslayer]

The Strain (FX 2014-2017)

Ett plan landar på JFK flygplats, inget tecken på liv. Sedan urartar det till "A mysterious viral outbreak with hallmarks of an ancient evil ravages the city of New York." Klippte lite i den där sammanfattningen för att eventuellt inte spoila för mycket för den som inte sett serien.

Gillar de historiska tillbakablickarna.

Såg den här serien av och till när den gick och kände att jag hade en del gluggar i slutet av sista säsongen och ser därför nu om den.
Tycker den känns väldigt rollspelig och skulle med lite ändringar lämpa sig väl som en kampanj.

7/10

 

[Theo]

The Decameron, miniserie (?) i 8 knappt timslånga avsnitt på Netflix. Snubblade över den när jag letade efter en schmedeltidsfilm att se på nyårsdagen i stället för Ivanhoe, blev oväntat fast och såg ett avsnitt om dagen fram tills igår. Svart sexkomedi mycket fritt inspirerad av Decamerone, mest upplägget att ett gäng ädlingar + tjänare drar ut till ett gods på landet för att undvika pesten som härjar i Florens på 1300-talet nån gång.

Jag gillade den! Bitvis djävligt mörk (ofta lite chockande så, de ögonblicken kunde komma rätt plötsligt) men också rolig och med en del lika överraskande ögonblick av värme. Alla figurerna var relaterbara på olika sätt även om ingen var helt sympatisk och många hade intressanta och ofta oväntade utvecklingar, och även om det var mycket klassiska fars- och såpaintriger tyckte jag inte storyn kändes förutsägbar utan tog flera oväntade vändningar. Klassperspektivet var också klart närvarande.

Storyn i sig gav kanske inte så mycket rollspelsvibbar, men nästan alla karaktärerna hade kunnat passa in som SLP (eller i ett par fall rollpersoner) i något Warhammer FRP-äventyr.

 

[Platon]

The Decameron, miniserie (?) i 80 knappt timslånga avsnitt på Netflix. Snubblade över den när jag letade efter en schmedeltidsfilm att se på nyårsdagen i stället för Ivanhoe, blev oväntat fast och såg ett avsnitt om dagen fram tills igår. Svart sexkomedi mycket fritt inspirerad av Decamerone, mest upplägget att ett gäng ädlingar + tjänare drar ut till ett gods på landet för att undvika pesten som härjar i Florens på 1300-talet nån gång.

Jag gillade den! Bitvis djävligt mörk (ofta lite chockande så, de ögonblicken kunde komma rätt plötsligt) men också rolig och med en del lika överraskande ögonblick av värme. Alla figurerna var relaterbara på olika sätt även om ingen var helt sympatisk och många hade intressanta och ofta oväntade utvecklingar, och även om det var mycket klassiska fars- och såpaintriger tyckte jag inte storyn kändes förutsägbar utan tog flera oväntade vändningar. Klassperspektivet var också klart närvarande.

Storyn i sig gav kanske inte så mycket rollspelsvibbar, men nästan alla karaktärerna hade kunnat passa in som SLP (eller i ett par fall rollpersoner) i något Warhammer FRP-äventyr.

80!!??

 

[Theo]

80!!??

8. Rättar.

 

[Paal]

8. Rättar.

Tyckte också det var bra jobbat att se 80 timmar TV på lite mer än en vecka.

 

[Theo]

Ett avsnitt om dagen är att bingea med mina mått mätt som det är...

 

[JohanL]

80!!??

Borde vara 100 för att vara helt korrekt, ett avsnitt per berättelse!

 

[God45]

Creature Commandos är jättekul och brutalt. Det är mer Suicide Squad. Jag gillar hur osentimental serien är med sina karaktärer.

 

[Gurgeh]

Creature Commandos är jättekul och brutalt. Det är mer Suicide Squad. Jag gillar hur osentimental serien är med sina karaktärer.

Jag gillade den. Huvudstoryn var lite simpel, men den dög.

Den fortsätter också trenden att Amanda Waller i serietidningarna är en smart och kompetent ledare och manipulatör, medan hon i filmuniversumet är totalt jävla dum i huvudet och alla beslut hon fattar är fel.

 

[God45]

Jag gillade den. Huvudstoryn var lite simpel, men den dög.

Den fortsätter också trenden att Amanda Waller i serietidningarna är en smart och kompetent ledare och manipulatör, medan hon i filmuniversumet är totalt jävla dum i huvudet och alla beslut hon fattar är fel.

Ja, det är supersynd att Amanda Waller nu alltid är inkompetent eller ond. Liksom, Waller gör onda saker men hon ska inte reduceras till bara en skurk.

 

[Rickard]

BoJack Horseman
Netflix

Den här serien toppade två listor av animerade serier och folk prisade den i kommentatorsfälten på Youtube så jag var tvungen att kolla den. Utspelar sig i en värld där djurfolk och människor lever utan tanke på att de är annorlunda och vi får följa en avdankad skådespelare (en häst) som blev känd för 18 år sedan av sin enda sitcom som han var med i. Påminner rätt mycket om Californiacation med en alkoholist som inte tar något som helst ansvar och bara glider igenom bisarra situationer med lika bisarra karaktärer. Den är väl rolig, på ett tokroligt sätt ("höhö, säkerhetsvakten är en vakthund), men egentligen tycker jag inte några som helst av karaktärerna, utöver BoJack Horseman, egentligen är intressanta. Såg klart första säsongen men det blir inte mer än så.

 

[Franz]

Creature Commandos är jättekul och brutalt. Det är mer Suicide Squad. Jag gillar hur osentimental serien är med sina karaktärer.

Jag har bara sista avsnittet kvar. Gillar den jättemycket hittills! Den är lite vad jag ville att Suicide Squad-filmerna skulle vara.

 

[DeBracy]

I oktober skrev @Rickard om serien Queen of Villains (2024, finns på Netflix). Till skillnad från honom så körde så skulle jag inte upp och jobba och kunde köra igenom hela alltihop igår. Det är bara fem avsnitt. Redan det första kändes väldigt fullmatat. Jag blev liksom förvånad över jag hade 10-15 minuter kvar när jag tyckte att jag fått en fullproppad timmes TV.

Hur som helst: i serien spelar Yuriyan Retriever Dump Matsumoto, en av de mest uppmärksammade damerna i japansk fribrottning under 80-talet. Till skillnad från Rickard så är jag ju intresserad och något av ett wrestling-fan – men jag har aldrig hört talas om Dump innan. Däremot blev det ju uppenbart när jag googlade lite om henne och såg serien att hon är kopplad till andra jag är mer bekant med (Bull Nakano som jag nog såg på 90-talet, och Aja Kong som jag sett i modern tid och fortfarande är aktiv – trots att båda de här debuterade i mitten av 80-talet och ingått i Dumps gäng med heels!).

Jag tyckte serien var kanon överlag, och kanske blir den bara bättre av att mer vara en wrestlingstory än en story om wrestling? De första avsnitten känns liksom realistiska, sen kommer avsnitt tre där Rickard tyckte att den tappade i kvalitet. Jag skulle säga att den outar sig – vår huvudperson gör en heel turn. Nästan allt blir mer stilisera. Det mer realistiska kliver tillbaka (men kommer ibland fram igen och gör gränserna suddigare) medan wrestlingvärldens sanning (”kayfabe” som det kallas på wrestlingspråk) får ta mer plats.

Serien har fått mig att tänka mer på hela biopic-fenomenet, som också är något av en boktrend just nu med dokumentärromaner och annat där man väljer riktiga människor som huvudrollsinnehavare: Göran Greider har nyligen gett ut en bok om Vreeswijk och Ulrika Ewerman har skrivit en bok med titeln ”Jag: En roman om Karin Larsson”, och Lena Einhorns ”Kameleont” handlar om Putin (!). Känner mig på sätt och vis rätt kluven över vad jag tycker det gör med det litterära värdet när det är en (ibland ganska fri) tolkning av saker som ibland går ganska bra att ta reda på ganska konkreta detaljer om. Jag har inte tänkt klart, kan jag avslöja.

När det gäller matcherna och våldet skulle jag säga att de har valt att porträttera det till största del från kayfabe-håll. Mycket blod och ljudeffekter som lyfter fram handlingarna och får dem att verka ännu värre. Något slags gestaltande av hur känslan kan vara att se brottare göra helt hemska saker mot varandra, istället för att låtsasfajtas lite snyggt. Har blivit tvungen att kolla på lite gamla klipp på Youtube och det ser tamare ut där än i serien. Men – jag har också sett moderna dödsmatcher (ändå av det mindre extrema slaget) som jag skulle säga mer liknar det man ser i serien. Och det plockar fram liknande känslor i båda fallen. Jag tänker mig att det måste funnits en ganska klar tanke om hur och varför de ville göra sådär och, som sagt, tror jag det är att ge moderna tittare en smak av hur chockerande det var då.

 

[Khan]

Jag har sett säsong 2 av Wolf Hall.

Wolf Hall

Brittisk dramaserie om hur Thomas Cromwell blev Henry VIII:s närmast förtrogna. Ett intrigspel som utspelar sig under Tudortiden i 1530-talets England.

www.svtplay.se

AAAAAAAAAAAH! Det här är så vansinnigt bra. Bättre. Bäst. Första säsongen kom för nio år sedan, och först nu har de filmatiserat sista boken.

Det handlar precis som förr om Thomas Cromwell, Henrik VIII:s närmaste man. I vanliga fall brukar han utmålas som en av historiens värsta skurkar, men här blir han i Hilary Mantels version sympatisk, tragisk och en person med alltför många fiender.

Hovintrigerna runt kungen, alla drottningarna, och allt som hör därtill är fantastiskt bra gjort. Mark Rylance förtjänar inte bara en Emmy och en Bafta, han förtjänar banne mig att bli Sir Mark Rylance av den här prestationen. Flera av de allra bästa scenerna i serien är bara folk som sitter still och pratar, och de verkligen mördar varandra med orden.

Miljöerna och kläderna är också ruskigt bra. Jag kan inte minnas när jag såg så bra kostym i historiska draman senast - Stockholms Blodbad är pinsammare än någonsin nu när det bevisats att man kan härma målningar från tiden rakt av och få det otroligt snyggt. Jag får fråga någon av mina femtonhundratalsnördvänner (själv pysslar jag ju med trettonhundratal) för att få ett kvalificerat utlåtande, men att kunna hoppa in på pikiwedia och se att de kopierat kostymer direkt från berömda porträtt av dramats huvudpersoner är makalöst ballt.

Nä. Jag måste sluta nu, annars kan jag tjafsa om det här i en halv evighet. Har ni minsta intresse för bra kostymdrama, fantastisk hovpolitik, långsamt berättande där tittaren inte dumförklaras, eller bara vill kolla på balla slottsmiljöer i några timmar MÅSTE ni se den här. Annars kommer Cromwells spöke och hemsöker er.

 

[Vimes]

BoJack Horseman
Netflix

Den här serien toppade två listor av animerade serier och folk prisade den i kommentatorsfälten på Youtube så jag var tvungen att kolla den. Utspelar sig i en värld där djurfolk och människor lever utan tanke på att de är annorlunda och vi får följa en avdankad skådespelare (en häst) som blev känd för 18 år sedan av sin enda sitcom som han var med i. Påminner rätt mycket om Californiacation med en alkoholist som inte tar något som helst ansvar och bara glider igenom bisarra situationer med lika bisarra karaktärer. Den är väl rolig, på ett tokroligt sätt ("höhö, säkerhetsvakten är en vakthund), men egentligen tycker jag inte några som helst av karaktärerna, utöver BoJack Horseman, egentligen är intressanta. Såg klart första säsongen men det blir inte mer än så.

Har du bestämt dig har du bestämt dig, men jag skulle rekommendera dig att fortsätta titta. Första säsongen är svagast och har mest fokus på det tokroliga. Därefter blir det mer (stundtals nattsvart) karaktärsdrama.

(BoJack Horseman är inte bara den bästa animerade serien någonsin utan den bästa serien rakt av.)

 

[Rickard]

Har du bestämt dig har du bestämt dig, men jag skulle rekommendera dig att fortsätta titta. Första säsongen är svagast och har mest fokus på det tokroliga. Därefter blir det mer (stundtals nattsvart) karaktärsdrama.

OK, ska definitivt fortsätta i sådana fall. Tack!