Det har kommit så många bra och kloka kommentarer att jag inte hinner svara på alla. Men ni har gett mig väldigt mycket att fundera på. Just nu känns det som att det antingen blir en karta över byn, eller en väldigt målande beskrivning och en stämningsfull bild till det. Lutar nog mest åt alternativ två just nu, men kan absolut ändra mig. Beskrivningen i sin nuvarande, icke korrekturlästa form, ser ut såhär:
Klippsunde är inte en särskilt stor by. Samhället består av ca. 250 invånare och ett trettiotal hus. Bortsett från det imponerande biblioteket har byn samma utseende som de flesta andra fiskebyar runt om i landet, med snirkliga små trähus för invånarna och båthus i trä för många av fiskebåtarna. Här och där syns dock övervuxna gamla spillror av ruinbyggnader, lämningar från Blodkäftes framfart.
Byn är belägen längs med kusten och kustremsan är överbyggd med bryggor, båthus och fiskebåtar. Skriande måsar cirkulerar runt husen i väntan på att få norpa åt sig några av de fiskar som står att finna bland annat i tunnorna som finns på bryggorna. Hela byn har en ständigt ihållande doft av fisk, saltvatten och tjära.
Invånarna i det lilla samhället är mer öppensinnade mot främlingar än vad folket avlägsna byar av detta slag brukar vara. Det kan bero på att byns forna glansdagar hade sin grund i att folket då litade på och tog emot en främling.
I och med det kommande brobygget är det mer liv och rörelse än vanligt i Klippsunde. Lägret för brobyggarna några kilometer bort är relativt självförsörjande, men byn får ändå många besökare därifrån. Framförallt finns här ett större utbud av redskap, mat och olika tillhörigheter än i lägret och vidare. Vissa arbetare kommer dock hit för att njuta av ett stop öl på Silverfisken, småprata med bybefolkningen och inte minst höra rykten om sällsamma platser och skatter i omgivningen. De flesta bybor har ingenting emot allt nytt folk, även om vissa enstaka personer är misstänksamma.
Vad som verkligen skiljer byborna i Klippsunde från de flesta andra invånare på mindre orter är att det här finns en utbredd läskunnighet bland de flesta. Byns stolthet, biblioteket, har lett till att invånarna här haft tillgång till skriven text på ett sätt som är för sägas vara unikt för ett såpass litet samhälle.
Den absolut största tillgången byn har är dess fiskenäring. Så gott som alla bybor, med några enstaka undantag, är fiskare och det finns knappt någon som inte kan hantera en båt. Både fisk och skaldjur finns i byn i överflöd och är vad byborna lever på. Det finns även gott om alger och tång, vilket dels används som mat men som även nyttjas i tillverkning av rep och fiskenät.
En bit bort från byn länge ner på udden ligger en grupp klippor vid namn Vågbranten. Där samlas havsvatten i grunda pooler. Havsvattnet i dessa pooler får sedan avdunsta och i botten av poolerna bildas då en saltkristallisering vilken sedan samlas upp och används som salt. Byborna turas om att övervaka kristalliseringsprocessen så att ingen nederbörd eller högvatten sköljer bort det.
Nära skogsområdet söder om byn finns ett mindre sågverk. Här framställs virke till bland annat hus, båtar och bryggor.