w176
Förlorad dotter
"Nu klipper vi till..." är magiska ord, rent kognitivt. Folk börjar tänka filmiskt och dramatiskt när man börjar scener så.
Brukar inte du vilja spela med immersion? Tar det inte dig ut från det?"Nu klipper vi till..." är magiska ord, rent kognitivt. Folk börjar tänka filmiskt och dramatiskt när man börjar scener så.
Inte? Det är väl rent av en grundregel i Primetime Adventures tex, har vi en karaktärsscen eller en konfliktscen? Det är ju ett typexempel på en sådan sak jag tycker man kan slopa att tänka kring eller säga högt och mer välkomna att upptäcka. Men också, det var ju lite standard i storygameskretsar att börja tala om scensättning på sådant vis, "Jag vet, vi har en scen i laboratoriet där jag konfronterar dig med att jag precis upptäckt att experimenterar på människor!" Och inte, bara "vi är på labbet, jag och du är där... go!" Och tro det eller ej, detta från mig ÄR råd för att underlätta det trådstartaren frågar om.Jag tror aldrig att jag har, eller har hört någon annan, under ett spelmöte säga orden "scenens syfte" eller fråga efter det. Men visst underlättar det om vi i en tråd om scener kan prata om att de har ett syfte? Annars blir det svårt att alls prata om att man, som du säger, kan experimentera med spelflödet och klippa och fokusera m.m.
Det är väl endast detta jag är ute efter, att faktiskt svara på @Zire s frågeställning. Inte berätta hur vi gör runt våra spelbord där vi inte ens pratar om scener.
Korta svaret:Brukar inte du vilja spela med immersion? Tar det inte dig ut från det?
I allmänhet tycker jag det är det superbra med ritualord. "Slå initiativ", för att ta ett vanligt förekommande ritualord i rollspel.
Fast nu är det kanske du som är pepp på diskussion? Jag skrev att jag inte har " hört någon under ett spelmöte säga orden "scenens syfte" eller fråga efter det". Jag har däremot läst om det. På forum, i spel på bloggar etc. Jag tycker f.ö att det är helt funktionellt att spela så, även om det inte är vad jag personligen föredrar.Inte? Det är väl rent av en grundregel i Primetime Adventures tex, har vi en karaktärsscen eller en konfliktscen? Det är ju ett typexempel på en sådan sak jag tycker man kan slopa att tänka kring eller säga högt och mer välkomna att upptäcka. Men också, det var ju lite standard i storygameskretsar att börja tala om scensättning på sådant vis, "Jag vet, vi har en scen i laboratoriet där jag konfronterar dig med att jag precis upptäckt att experimenterar på människor!" Och inte, bara "vi är på labbet, jag och du är där... go!" Och tro det eller ej, detta från mig ÄR råd för att underlätta det trådstartaren frågar om.
Det är min erfarenhet med.Utifrån min erfarenhet så underlättas scensättandet om vi slopar den här parametern av att tala om att scenen har ett syfte/scenens syfte/etc. Som jag skrev innan så är det otroligt lätt att hamna i ett läge där det begränsar vad vi gör, vi fokuserar in, driver mot en konflikt mer än att vi låter karaktäerna göra sin grej. Men det gör också att vi är mer öppna inför vad scenen kan komma att innehålla, vi rollspelar och vi ser vad som sker, vi behöver inte ha med oss in i scenen "ah när är konfrontationen om mänskliga experiment egentligen över" utan mer ett öga på scenen utifrån när den tar slut, en sak som jag tycker man lär sig genom att bara få ett flow och en känsla för just när en scen känns "klar". Antagligen inte en lösning som fungerar för alla, men i min erfarenhet en lösning som får saker att klicka för rätt många.
Det är inte vad jag protesterade mot. Men det är ok. Vi behöver inte dra det ett varv till.Så, vad jag skrivit ÄR, oavsett dina protester, ett råd rakt av till trådstartaren. Sen om det är hjälpsamt för denna eller ej har jag ingen aning om. Precis som alla råd som ges rörande alla möjliga sker får man väl greppa det och känna efter? Känns det naturligt att tala om syften eller bedömma vad som är intressant eller är det där vi fastnar? Inte mer än så liksom.
Du skrev exakt så här, och upprepade det även senare: "Aldrig, aldrig någonsin, syfte med scenen." Jag har redan sagt det, men uppenbarligen misstolkade jag vad du menade det. Jag kan säga det igen. även om jag nog tror att missförståndet är ömsesidigt. Men det här sidospåret leder ingenstans. Jag håller med dig i dina preferenser. Jag spelar likadant. Jag tycker att karaktärerna ska definiera scenen genom vad de faktiskt gör i den. Det jag, och de flesta andra i tråden har pratat om, är hur man som SL (och medskapare) kan tänka när man ska sätta en scen.Men, att inte tala om syften är absolut inget som rör forumtråden! Vet inte när jag skrivet att man inte kan tala om en scens syfte i tråden här? Vad jag sagt är att när vi sitter och ska sätta scenen så upplever jag är just där och då om man är ovan eller om man vill få bort känslan av att man behöver agera regissör och klippa in til något intressant, så är var är vi, vilka är där, allt som behövs och får sker att flyta så otroligt mycket bättre. Men som sagt, i forumposter kan jag diskutera sceners syften utifrån alla möjliga perspektiv, då är det bara intressant och givande.
Det fortsatte ju med "visst underlättar det om vi i en tråd om scener kan prata om att de har ett syfte" så jag fick ju lov att tydliggöra det igen.Fast nu är det kanske du som är pepp på diskussion?
Som sagt, missförstånd på missförstånd. Ber om ursäkt för hela sidospåret.Det fortsatte ju med "visst underlättar det om vi i en tråd om scener kan prata om att de har ett syfte" så jag fick ju lov att tydliggöra det igen.
Ja, och jag tror att från trådens perspektiv med ”Hur gör man?” så är det en bra utgångspunkt. Köba. Prova. Och blir det lite otydliga och menlösa scener ibland så är det okej. Sedan när man har fått lite vana med att jobba med verktyget kan man vilja göra förändringar, och att fundera på ”Är detta intressant att spela ut?” och ”Vad är mitt syfte med den här scenen?” tycker jag är en av de första sakerna man kan göra för att bli bättre.Men oavsett mitt föredragande uppfattar jag det som en att ta bort den parametern - nu klumpar jag ihop alla tankar och uttalade saker rörande sceners syften, eller om de är intressanta, vad deras roll i berättelsen eller nu ska vara, osv - gör att det blir en parameter mindre och en parameter som kan blocka upp rätt lätt när man sitter där och plötsligt lite ovant ska säga "var är vi och vilka är där?"
Ja, samma sak med att "blockera". Fungerar som ett första steg och när man fått häng på det, kan man "sätta dit" dom andra genom att blockera dom ("Ja, men":a) och se hur dom reagerar på det.Det är lite som när man pratar om improvisation. Ett vanligt råd är ”Kör bara på det första du kommer på, sluta försöka vara klurig och kreativ”, vilket är ett bra råd för den som självcensurerar och har svårt att improvisera. Men efter att man lärt sig detta kan man börja försöka vara klurig och kreativ igen. Det är så man utvecklas och blir bättre.