Om att skriva (rollspel) om minoritetskulturer

[entomophobiac]

Jag tycker att man ska riskera att göra saker dåligt, för ibland måste man först göra saker dåligt innan man kan göra det bra.

Det här tycker jag är den viktigaste kommentaren hittills! Att göra dåliga saker är enda sättet att lära sig göra bättre saker.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker också exemplet han väljer – samurajer – är bland det minst problematiska. Japan är, i fråga om kulturellt inflytande och ekonomisk standard, i allt väsentligt på samma nivå som de flesta västländer. För den som vill uppleva japansk kultur förmedlad av japanska skapare finns det oändliga möjligheter nästan oavsett var man är i världen. Att någon i Europa skriver ett samurajspel tränger inte ut japanska skapare på något vis – särskilt inte om vi snackar rollspel.

 

[Svarte Faraonen]

Fast jag tänker ju lite… Alltså, som lärare är du säkert också bekant med det här med lågaffektivt bemötande. Alltså inte nidbilden sopm ibland sprids, utan den faktiska egentliga strategin. Grundtanken att man inte måste svara med samma mynt.

"Min inställning" behöver ju egentligen bara jag ha. Jag behöver inte få kritiken i form av "tänkte du på att…" för att kunna svara med "nä, det har du ju rätt i"…

För att dra in en annan skolrelaterad erfarenhet när vi hade PDV-utbildning på jobbet så sade han som höll i det en sak jag burit med mig och tycker funkar i många sammanhang: När man upplever ett hot så är man ganska dålig på att tänka efter, men desto bättre på att minnas. Så har man liksom tänkt efter innan så är det mycket lättare att reagera konstruktivt när det väl är skarpt läge. Han pratade ju om reella hot, men jag tänker att det väl egentligen funkar lika bra med andra upplevda hot, till exempel när någon kallar en för Skeletor-Hitler*. Har man tänkt i förhand att "det finns en reell risk att nån kan bli arg på mig för det här, då ska jag försöka behålla lugnet själv och försöka att inte få i affekt själv".

Så typ: "Du din jävla Skeletor-Hitler, det är faktiskt hur nazistiskt som helst att du skrivit såhär om [judar|romer|muslimer|kvinnor|transpersoner]. Du borde få sparken för det här!" – "Tack för att du fäster min uppmärksamhet på det, jag ska se över om jag kan ändra antingen i den här upplagan eller nästa".

Lite som du själv beskriver: "Jag svarade något i stil med "vad tråkigt att du känner så, det här är vad jag fått veta utifrån museets material, jag känner inte igen det du säger men får kolla upp det vid tillfälle" men han var väldigt upprör och pratade med museeledning som sedan kom och var upprörda på mig, antagligen för att de var rädda för att få kritik från samiskt håll"

I det fallet tänker jag att det egentligen inte gör någonting att de var upprörda, under förutsättning att du inte hotades med sparken eller våld. Du svarade lågaffektivt på personen (bra!) vilket jag tror är det bästa man kan göra typ. Sedan är väl idealet om man dessutom kan svara lågaffektivt även på museeledningen när de kommer och är upprörda /vilket jag gissar är vad du gjorde).

Jag tänker helt enkelt att det här är svårt, och att det kanske kan få vara svårt. Att det är jobbigt att ta emot taggig kritik, men att det kanske kan få vara jobbigt (så länge det inte blir farligt).

Det jag tycker är problemet här är att lågaffektivt bemötande är en metod som är avpassad för en specifik situation – en där det inte råder ett jämlikt förhållande mellan parterna. I fallet lärare är det läraren som är auktoriteten, och därmed är den som har ansvaret för att hantera situationen. Ansvaret för det lågaffektiva bemötandet ligger därmed hos den person som också har makten. I fallet med museipedagogen är det lite mer oklart – där kan man i lika hög grad mena att det är en beskäftig kund som skäller ut en stackars medlem ur servicepersonalen, och det "lågaffektiva bemötandet" mest är att sätta sin egen värdighet åt sidan eftersom man befinner sig i en underordnad position. Om man befinner sig i en underordnad maktposition är det inte lågaffektivt bemötande längre, då är det att låta sig hunsas.

Kritik av den art du beskriver sker dock inte utifrån samma förutsättningar, utan där bör man betrakta såväl skribent som kritiker som jämlikar. Ingen av dem befinner sig i en maktposition, och ingen av dem behöver ta hänsyn till att den andre är yngre, mindre kunnig, etc. I en interaktion mellan jämlikar ser jag det också som väsentligt att bejaka rätten att gå i svaromål – att inte bara huka och ta emot, utan att faktiskt säga till när man tycker att man representeras på ett oriktigt sätt. Detta gäller särskilt om kritiken sker i offentligheten, där andra som kanske inte läst ens eget material bara läser kritiken av det.

 

[Magnus Seter]

MODERERING

@krank och @Svarte Faraonen

Hjälp oss i moderatorkåren att hålla den här tråden på spåret och till ämnet, att skriva rollspel om minoritetskulturer. Blomma inte ut i OT oavsett hur intressant det må vara.

/M

Regel 9: Respektera våra beslut. Moderatorerna har rätt att dela ut tillsägelser, och tillfälligt eller permanent stänga av användare som bedöms agera i strid med dessa reglers mening; till och med användare som följer deras bokstav. Alla moderatorbeslut kan överklagas till redaktionen. En överklagan ska skickas som privat meddelande till en av redaktörerna eller som epost till redaktion@rollspel.nu. Svara inte på modereringen i tråden där den postades.

 

[Cyberhest]

Jag håller ju på att skriva om ett framtida Somalia i Neotech, så här är mina två cent baserat på de erfarenheterna. Och detta är bara mina egna personliga erfarenheter, ingen allmän sanning.

Jättebra och välformulerat inlägg!

Sådana här diskussioner blir lätt väldigt teoretiska. Jag skulle tycka det vore intressantare om vi kunde utgå från konkreta exempel.

Ett exempel jag brukar återkomma till är Oriental Adventures-boken till första utgåvans AD&D, som först togs bort helt från Wizards katalogtitelförsäljning och sedermera gjordes tillgänglig som PDF men inte print on demand. Kritiker har kallat boken "harmful" och kritiserat dels att den inte är skriven av folk med (öst)asiatisk bakgrund, dels att den innehåller stereotyper, klichéer och mishmashande av östasiatiska kulturinslag.

Problemet med den bilden är väl att Oriental Adventures gör nästan exakt med östasiatisk fantasy som standard-(A)D&D gör med europeisk medeltidsfantasy: ett vilt och generöst lånande av olika termer, begrepp och idéer, med varierande grad av research bakom, ihopslängt till ett inkonsekvent lapptäcke. Fanns det utrymme till förbättring? Ja absolut. Harmful? Nej, det tycker jag nog faktiskt inte.

 

[Hundenilunden82]

Jag tycker att man ska riskera att göra saker dåligt, för ibland måste man först göra saker dåligt innan man kan göra det bra.

Första gången man gör något blir det ofta inte så bra. Oavsett om det är att skriva äventyr eller skriva om minoritesgrupper så kommer det ha brister även om man gör sitt bästa. Så är det.

Man kan få kritik för det. Kritiken kan vara berättigad.

Och då tackar man för kritiken och går vidare med livet och gör ett bättre försök nästa gång.

Att inte göra saker eftersom man kan fucka upp och få kritik innebär att man inte gör saker, inte utvecklas, inte blir bättre och främst av allt missar en massa upplevelser i livet.

Liksom det är få rollspelskapare som helt utelämnar kvinnor från sina verk numera, och där har vi haft exakt samma diskussioner.

Problemet är dock att det kan vara direkt skadligt att försöka.

Låt oss säga att jag är en mindre rollspelskreatör men såpass stor att jag kan försörja mig på rollspel och att rollspel är min enda inkomstkälla.

Skulle jag då I mitt försök till att inkludera och skapa representation av olika minoritetsgrupper i mina rollspelsalster misshaga personer ifrån dessa grupperingar med tillräckligt stor makt och tillräckligt stora plattformar och outreach så kan det resultera i att jag blir cancelled och förlorar mitt levebröd och för många när man gör den avvägningen så väget det nog tyngre att skita i representation och inkludering än att göra fel och förlora sin inkomstkälla.

 

[Mekanurg]

Jag tycker att man ska riskera att göra saker dåligt, för ibland måste man först göra saker dåligt innan man kan göra det bra.

Första gången man gör något blir det ofta inte så bra. Oavsett om det är att skriva äventyr eller skriva om minoritesgrupper så kommer det ha brister även om man gör sitt bästa. Så är det.

Man kan få kritik för det. Kritiken kan vara berättigad.

Och då tackar man för kritiken och går vidare med livet och gör ett bättre försök nästa gång.

Att inte göra saker eftersom man kan fucka upp och få kritik innebär att man inte gör saker, inte utvecklas, inte blir bättre och främst av allt missar en massa upplevelser i livet.

Liksom det är få rollspelskapare som helt utelämnar kvinnor från sina verk numera, och där har vi haft exakt samma diskussioner.

Huvudet på spiken, @w176 !

Mina personliga reflektioner:
I höstas satt jag i en panel om "fiktiva världar man vill besöka" på SF-kongressen i Nacka. Vi i panelen fick en fråga från publiken om hur "vi vita majoritetsmänniskor" hanterar minoritetsperspektivet. Mitt svar löd (i sammanfattning): Jag har levt i fem länder i tre världsdelar. I tre av dem tillhörde jag en minoritet som betraktades med misstänksamhet, förakt eller hat. I ett land [Afghanistan] fanns därtill folk som ville döda mig för att jag är den jag är. Jag vet alltså hur minoritetsläget känns.

Som jag ser det handlar publikfrågan om en fördom: "svenska cismän greppar inte minoriteternas upplevelser". Detta tankesätt utgår från karikatyren att sådana män inte har varit i underläge, inte behövt tänka efter, inte lärt sig.


Jag skriver gärna om främmande kulturer i rollspelssammanhang, se till exempel de katolska portugisisktalande västafrikanerna i Basker Blå. Min approach baseras på respekt och research.

• Ordentliga förstudier (i detta fall använde jag Cabo Verde och Brasilien som avstamp) gör jag skriva mångfacetterade skildringar av den icke-svenska kulturen, göra den till mycket mer än en TV-seriekliché.
  Ett trist exempel: notera hur banalt "south of the border" skildras i många amerikanska polisserier, såsom The Rookie.
• Respekt innebär att jag förklarar hur saker och ting fungerar inne i den främmande kulturen på deras egna villkor.
  Exempel: många svenskar är okunniga om folklig katolicism, eftersom svenska medier verkar fokusera på kyrkoledarnas sexuella och ekonomiska brott. I katolska länder behöver medborgarna relatera till kyrkan (vare sig de gillar institutionen eller inte) på ett sätt vi inte ser i Sverige.
• Respekt innebär att också att jag ger "de andra" full agens.
  Exempel: i Basker Blå vilar det övergripande ansvaret för alla konstruktiva eller grymma händelser på lokalbefolkningen: en inhemsk diktatur förstörde landet och inhemska demokratiska rörelser vill nu återuppbygga det. De ockulta väsen som hemsöker landet har inte vållat katastrofen, utan de är asätare som utnyttjar landets kaos för egna syften.
• Respekt innebär slutligen att jag låter bli att använda dåliga Hollywood-klichéer.
  Exempel: om jag någonsin skriver min Karibien-setting till Chock: åter från graven, avser jag att exkludera voudou och zombier, eftersom den västerländska populärkulturen har genomsyrat dessa företeelser med osmaklig exotisering och rasistisk subtext.

 

[JohanL]

Jag tycker att man ska riskera att göra saker dåligt, för ibland måste man först göra saker dåligt innan man kan göra det bra.

Problemet här är att om du gör det dåligt en gång riskerar du att lynchas på nätet och aldrig få en andra chans. Det är litet som att "If at first you don't succeed..." inte gäller vid fallskärmshopp.

 

[Svarte Faraonen]

Problemet här är att om du gör det dåligt en gång riskerar du att lynchas på nätet och aldrig få en andra chans. Det är litet som att "If at first you don't succeed..." inte gäller vid fallskärmshopp.

Har du några konkreta exempel på när det här har hänt?

 

[ceruleanfive]

Problemet är dock att det kan vara direkt skadligt att försöka.

Låt oss säga att jag är en mindre rollspelskreatör men såpass stor att jag kan försörja mig på rollspel och att rollspel är min enda inkomstkälla.

Skulle jag då I mitt försök till att inkludera och skapa representation av olika minoritetsgrupper i mina rollspelsalster misshaga personer ifrån dessa grupperingar med tillräckligt stor makt och tillräckligt stora plattformar och outreach så kan det resultera i att jag blir cancelled och förlorar mitt levebröd och för många när man gör den avvägningen så väget det nog tyngre att skita i representation och inkludering än att göra fel och förlora sin inkomstkälla.

Jag trodde att det här inlägget var på väg i direkt motsatt riktning…

Jag tänker att det kan vara direkt skadligt att försöka ifall man är tillräckligt stor för att nå en publik, eftersom man då kan bidra till att felaktigheter och rena nidbilder cementeras som ”sanning” hos folk.

 

[JohanL]

Har du några konkreta exempel på när det här har hänt?

Martin Ericsson blev sparkad, till exempel. Och då hade de inte ens gjort något fel (deras tjejetjenske Sensitivity Reader tyckte att allt var OK, men det hjälper inte långt om amerikaner sniffar ett moraliskt korståg att bedriva).

Utanför rollspelsområdet är listan på till exempel sparkade akademiker lång.

 

[Gurgeh]

Varför tror man att en kultur skulle bli beskriven bättre och mer respektfullt av en person som kommer från den kulturen? Även en svensk eller dansk kan ju helt enkelt skita i allt vad historia och realism heter och skriva en modul om vikingar där de har horn på hjälmarna, käkar flugsvamp för att gå bärsärk och rider på stridstränade älgar.

 

[Cyberhest]

Martin Ericsson blev sparkad, till exempel. Och då hade de inte ens gjort något fel (deras tjejetjenske Sensitivity Reader tyckte att allt var OK, men det hjälper inte långt om amerikaner sniffar ett moraliskt korståg att bedriva).

Utanför rollspelsområdet är listan på till exempel sparkade akademiker lång.

Vem är det, vilka sparkade honom och vad hade han gjort som föranledde uppsägningen?

Varför tror man att en kultur skulle bli beskriven bättre och mer respektfullt av en person som kommer från den kulturen? Även en svensk eller dansk kan ju helt enkelt skita i allt vad historia och realism heter och skriva en modul om vikingar där de har horn på hjälmarna, käkar flugsvamp för att gå bärsärk och rider på stridstränade älgar.

Och omvänt kan personer helt utan nordisk bakgrund skriva fantastiska böcker och rollspelsprodukter om vikingar.

 

[JohanL]

Varför tror man att en kultur skulle bli beskriven bättre och mer respektfullt av en person som kommer från den kulturen? Även en svensk eller dansk kan ju helt enkelt skita i allt vad historia och realism heter och skriva en modul om vikingar

Eller en norrman.

 

[Svarte Faraonen]

Varför tror man att en kultur skulle bli beskriven bättre och mer respektfullt av en person som kommer från den kulturen? Även en svensk eller dansk kan ju helt enkelt skita i allt vad historia och realism heter och skriva en modul om vikingar där de har horn på hjälmarna, käkar flugsvamp för att gå bärsärk och rider på stridstränade älgar.

Det kunskap inifrån kulturen framför allt skulle bidra med är, antar jag, att man undviker sådant som känns förolämpande nu. En samisk författare har inte nödvändigtvis någon djup och vederhäftig kunskap om samisk historia, men kommer åtminstone att undvika grejer som hen idag skulle uppleva som rasistiska mot samer. Annars är det ett felslut som jag ofta upplever dyker upp, att man behandlar "kulturer" som eviga och förbundna över tid.

 

[w176]

Problemet är dock att det kan vara direkt skadligt att försöka.

Låt oss säga att jag är en mindre rollspelskreatör men såpass stor att jag kan försörja mig på rollspel och att rollspel är min enda inkomstkälla.

Skulle jag då I mitt försök till att inkludera och skapa representation av olika minoritetsgrupper i mina rollspelsalster misshaga personer ifrån dessa grupperingar med tillräckligt stor makt och tillräckligt stora plattformar och outreach så kan det resultera i att jag blir cancelled och förlorar mitt levebröd och för många när man gör den avvägningen så väget det nog tyngre att skita i representation och inkludering än att göra fel och förlora sin inkomstkälla.

Alltså, vill man vara riskadversiv och bara satsa på mellanmjölk, säkra målgrupper (vita, straighta medelklassmän) osv kan man göra det. Liksom det är många som gör det.

Men då riskerar man kritik för att man hanterar det på det sättet.

Liksom som skapare riskerar man att få kritik för sitt verk hur än man gör.

 

[JohanL]

Vem är det, vilka sparkade honom och vad hade han gjort som föranledde uppsägningen?

Creative Director eller vad det nu var för titel på White Wolf/Paradox - ledare för Vampire hos Paradox. En invecklad historia (som du kan googla mer om) där amerikaner var missnöjda med Tjetjenien-kapitlet i en Vampire-produkt, som slutade med att Paradox sparkade honom (synbarligen som ett bondeoffer för att blidka massan).

 

[krank]

Varför tror man att en kultur skulle bli beskriven bättre och mer respektfullt av en person som kommer från den kulturen? Även en svensk eller dansk kan ju helt enkelt skita i allt vad historia och realism heter och skriva en modul om vikingar där de har horn på hjälmarna, käkar flugsvamp för att gå bärsärk och rider på stridstränade älgar.

Det finns naturligtvis inga garanter, men jag tänker att det är högre sannolikhet att någon som till exempel själv är jude åtminstone har koll på grundläggande fakta om judendomen, och att hen dessutom inte skriver ett aktivt antisemitiskt spel där judar 100% skrivs som Den Andre.

(Och om hen gör det, så tänker jag att det är deras privilegium. Lite enligt principen "ingen jävel bråkar med min lillebror… utom jag.")

Men nä, jag tänker på det utifrån dels sannolikheter enligt ovan, och dels att det är rätt trevligt när folk ur utsatta grupper får tillfälle att uttrycka sig. Eftersom en oproportionerligt stor del av berättelserna i mainstreamen åtminstone är skrivna av folk som ser ut typ som jag gör.

 

[w176]

Problemet här är att om du gör det dåligt en gång riskerar du att lynchas på nätet och aldrig få en andra chans. Det är litet som att "If at first you don't succeed..." inte gäller vid fallskärmshopp.

Alltså jag tror det här är en myt. Jag har sett spelsjapare som fuckar upp gång efter gång igen och fortfarande prod6cerar spel. Från stora jättar till mindre hobbyister och allt däremellan.

Liksom jag har sett folk få utstå kritik. Skarp kritik.

Men i samtliga fall jag har sett har folk haft all möjlighet att komma igen senare och göra bättre ifrån sig.

 

[krank]

Alltså jag tror det här är en myt. Jag har sett spelsjapare som fuckar upp gång efter gång igen och fortfarande prod6cerar spel. Från stora jättar till mindre hobbyister och allt däremellan.

Ja, och så ser det ju ut i allmänhet. Det är rätt få som blivit "cancelled" som faktiskt fått sluta på riktigt. I värsta fall har de fått skala ner och får inte riktigt lika lukrativa kontrakt längre.