Om att skriva (rollspel) om minoritetskulturer

[w176]

Jag tänker att det finns en avvägning att göra där. Å ena sidan är det en normalisering, å andra sidan kan det också upplevas som en utradering om man helt ignorerar, låt säga, att man blir annorlunda bemött om man heter Lakatos snarare än Larsson, eller att sedvänjor och värdesystem faktiskt kan skilja sig på ett sätt som gör att man har olika erfarenheter. Så man får göra någon sorts balansgång.

Definitivt. Men liksom man ska inte behöva ha djupt kulturspel varje gång man har med en karaktär från en minoritet.

Ibland kan någon bara få heta Yones istället för Jonas när du behöver en försvunnen journalist

 

[JohanL]

Lakatos

Apropå Ungern tycker jag att det används jätttebra i gymnasiesettingen i Partisan - två av pregen-karaktärerna har en ungersk förälder som flytt i samband med 1956 års revolution, vilket gör att familjen redan har en bakgrund av östblocksrepression. Det är inte bara att man litet påklistrat fyller på med minoriteter tills man nått det rätta ratiot, utan det fyller en verklig funktion i berättelsen också. Det hjälper till att förklara "varför just de?"

 

[Svarte Faraonen]

Apropå Ungern tycker jag att det används jätttebra i gymnasiesettingen i Partisan - två av pregen-karaktärerna har en ungersk förälder som flytt i samband med 1956 års revolution, vilket gör att familjen redan har en bakgrund av östblocksrepression. Det är inte bara att man litet påklistrat fyller på med minoriteter tills man nått det rätta ratiot, utan det fyller en verklig funktion i berättelsen också.

I det här fallet tänkte jag faktiskt på den romska släkten Lakatos, vilken är rätt stor i Malmö.

 

[ceruleanfive]

Varför tror man att en kultur skulle bli beskriven bättre och mer respektfullt av en person som kommer från den kulturen? Även en svensk eller dansk kan ju helt enkelt skita i allt vad historia och realism heter och skriva en modul om vikingar där de har horn på hjälmarna, käkar flugsvamp för att gå bärsärk och rider på stridstränade älgar.

Skillnaden är väl att en person som har någon form av relation till kulturen

Definitivt. Men liksom man ska inte behöva ha djupt kulturspel varje gång man har med en karaktär från en minoritet.

Ibland kan någon bara få heta Yones istället för Jonas när du behöver en försvunnen journalist

Får mig att tänka på det här klippet:

Och det är inte helt OT – jag tänker att just sågningen av finnars dåliga engelska blir skönare och roligare när den dras av någon med finskt påbrå.

 

[JohanL]

I det här fallet tänkte jag faktiskt på den romska släkten Lakatos, vilken är rätt stor i Malmö.

Check! Men det är alltså ett ungerskt efternamn - betyder "Låssmed".

(Min omedelbara referens är alltid vetenskapsteoretikern Imre Lakatos, som tog Kuhns idéer och gjorde något användbart av dem.)

 

[TheDawn]

Alltså tillhör man en minoritetsgrupp så känns det konstigt om man "inte får existera" i en fiktion som ska spegla vår värld.

Att hela ens existens blir så tabu att man utelämnas. Det känns riktigt skumt.

Även om man inte vill fokusers sitt spel på någon enskild etnisk grupps historia så är det inget skumt att man nämner att vikingarna bedrev handel norrut med skridfinnar (samer). Liksom man behöver inte gå in på queer historia för att nämna att två kvinnor bor ihop som "nära vänninor". Eller att man hör folk prata jiddish inne på skomakeriet.

Du får nog läsa mitt andra inlägg också. Jag har inte föreslagit att någon folkgrupp inte skall existera, bara att man inte behöver lyfta specifika folkgrupper när man skriver rollspel som sannolikt handlar om annat. Åter igen, om man skriver om förtryck tycker jag detta kan behandlas lika bra, om inte bättre, via fantastik. Att snöa in sig på historia och historiska faktum ser jag bara som ett hinder för syftet med rollspel: att ha roligt.

 

[Svarte Faraonen]

Skillnaden är väl att en person som har någon form av relation till kulturen.

Det jag ifrågasätt är väl huruvida en svensk egentligen har en ”relation” till vikingatiden, annat än genom att hen läst lite mer om den i skolan. Mycket av det hen kommer tro sig veta kommer nog ändå vara mer baserat på populärkultur, nationalistisk mytbildning och liknande källor, inte någon genuin tradition som går tillbaka tusen år. Samma sak skulle jag mena gäller för många andra kulturer – det man har en relation till är mytbildningen, inte den historiska verkligheten.

 

[Svarte Faraonen]

Check! Men det är alltså ett ungerskt efternamn - betyder "Låssmed".

(Min omedelbara referens är alltid vetenskapsteoretikern Imre Lakatos, som tog Kuhns idéer och gjorde något användbart av dem.)

Jodå, det vet jag. Lakatos är också en av mina favoritfilosofer.

 

[krank]

Detta är klokt och fullt rimligt tycker jag!

Ett sådant perspektiv innebär ju dock inte att det per definition måste vara problematiskt om en person utan egna blodsband till assyrisk/fornnordisk/samisk/etc kultur skriver rollspelsböcker om - eller inspirerade av - kulturen i fråga.

Det tycker jag ju inte att det per definition är, heller!
Jag skulle säga att man som "utomstående" börjar med lite av ett handikapp – man har mindre gratis både vad gäller kunskaper och personlig trovärdighet – jämfört med någon som tillhör kulturen, men det kan man ju ta igen en hel del av bara man vill och är lite nyfiken och ödmjuk.

Att man sedan blir en del av en beklaglig struktur där personer ur utsatta grupper alltför sällan får berätta sina egna historier, utan att de berättas av folk som t.ex. mig, är en annan fråga. Just ens specifika hantering kan ju vara jättebra men ändå kunna klandras ur strukturellt hänseende tänker jag. Och det får man nog litegrann köpa.

 

[krank]

Det jag ifrågasätt är väl huruvida en svensk egentligen har en ”relation” till vikingatiden, annat än genom att hen läst lite mer om den i skolan. Mycket av det hen kommer tro sig veta kommer nog ändå vara mer baserat på populärkultur, nationalistisk mytbildning och liknande källor, inte någon genuin tradition som går tillbaka tusen år. Samma sak skulle jag mena gäller för många andra kulturer – det man har en relation till är mytbildningen, inte den historiska verkligheten.

Jag är inte helt säker på om det här verkligen handlar om relation till verklig historik, utan snarare – som andra varit inne på – en fråga om relation till nutiden. Någon som är jude eller same idag vet ju antagligen mer än jag om hur judar/samer behandlas idag, vilka myter och stereotyper som fortfarande lever och har hälsan, osv. Och har kanske lite bättre förutsättningar än mig att identifiera och undvika dem i fiktion.

Eller för den delen använda sig av dem, men från lite mer av ett inifrånperspektiv.

 

[Leon]

Jag skulle säga att man som "utomstående" börjar med lite av ett handikapp – man har mindre gratis både vad gäller kunskaper och personlig trovärdighet – jämfört med någon som tillhör kulturen, men det kan man ju ta igen en hel del av bara man vill och är lite nyfiken och ödmjuk.

Det här tycker jag är en rimligt utgångspunkt.

Samtidigt skall man inte glömma att de som tillhör en specifik kultur (majoritet eller minoritet) har sina egna handikapp i form av nationella/gruppspecifika (ursprungs)myter, konfliktnarrativ etc. Detta gäller i synnerhet för grupper som dragits med i konflikter runt nationsbildande

 

[ceruleanfive]

Det jag ifrågasätt är väl huruvida en svensk egentligen har en ”relation” till vikingatiden, annat än genom att hen läst lite mer om den i skolan. Mycket av det hen kommer tro sig veta kommer nog ändå vara mer baserat på populärkultur, nationalistisk mytbildning och liknande källor, inte någon genuin tradition som går tillbaka tusen år. Samma sak skulle jag mena gäller för många andra kulturer – det man har en relation till är mytbildningen, inte den historiska verkligheten.

Det är absolut en bra poäng. Och exempelvis vår bild av fornnordisk mytologi är ju i stort redan baserad på externa perspektiv med diskutabel validitet.

 

[Svarte Faraonen]

Det här tycker jag är en rimligt utgångspunkt.

Samtidigt skall man inte glömma att de som tillhör en specifik kultur (majoritet eller minoritet) har sina egna handikapp i form av nationella/gruppspecifika (ursprungs)myter, konfliktnarrativ etc. Detta gäller i synnerhet för grupper som dragits med i konflikter runt nationsbildande

Ja, om jag till exempel skulle läsa ett rollspel om Ottomanska riket med enbart turkiska, eller enbart grekiska författare skulle jag nog känna mig nödgad att ha en viss kritisk vaksamhet.

 

[Leon]

Ja, om jag till exempel skulle läsa ett rollspel om Ottomanska riket med enbart turkiska, eller enbart grekiska författare skulle jag nog känna mig nödgad att ha en viss kritisk vaksamhet.

Bra exempel. Min erfarenhet av konfliktnarrativ är ffa från att ha jobbat med cypernfrågan.

Men det behöver inte vara så tillspetsat för att det skall bli knepigt.

Och ofta är en grupps självförståelse också delvis skapad eller formad av utifrånperspektiv.