Mogger
Hipsteranka
Disclaimer, jag har ingen som helst kunskap om psykologi eller beteendevetenskap, mer än jag snappat upp som lekman. Jag använder ordet terapi i brist på annat. Kalla det själsbalsam eller mindfulness eller vad som helst om det passar bättre. Det är inte poängen med tråden.
---
Jag har haft ett rätt tufft år, och det ser ut att bli ett rätt tufft 2025 med. Egentligen, utifrån trådens perspektiv, så har det varit rätt tufft sedan 2022. Under dessa år har vår spelgrupp funkar som en ventil. En slags safe zone där vi kunnat glömma bort och istället drömt bort. Jag är förvånad över hur väl det har funkat. Jag menar inte på något sätt att rollspel ska ersätta professionell hjälp om sådan krävs men det har verkligen slagit mig flera gånger att det för oss nog har funkat minst lika bra.
Jag har också många gånger funderat på om inte rollspel "rustar oss" för att hantera motgångar. Nu är det väl inte så ofta man IRL ställs framför 3 elaka orcher som vill äta ens ben, men ändå. Jag har förstått att man inte sällan använder rollspel inom olika typer av krisberedskap.
Jag har i hela mitt liv tyckt om att spela, och skapa. Men det är först de senaste åren som jag faktiskt kan se att "shit, det här får mig, oss, att må bättre".
Och jag finner det väldigt fascinerande. Och tröstrikt på något sätt.
Kanske inte finns så mycket att diskutera här. Jag har ingen fråga. Jag vill mest bara dela med mig av den insikten. För wrnu är också en plats som får mig att må bra.
---
Jag har haft ett rätt tufft år, och det ser ut att bli ett rätt tufft 2025 med. Egentligen, utifrån trådens perspektiv, så har det varit rätt tufft sedan 2022. Under dessa år har vår spelgrupp funkar som en ventil. En slags safe zone där vi kunnat glömma bort och istället drömt bort. Jag är förvånad över hur väl det har funkat. Jag menar inte på något sätt att rollspel ska ersätta professionell hjälp om sådan krävs men det har verkligen slagit mig flera gånger att det för oss nog har funkat minst lika bra.
Jag har också många gånger funderat på om inte rollspel "rustar oss" för att hantera motgångar. Nu är det väl inte så ofta man IRL ställs framför 3 elaka orcher som vill äta ens ben, men ändå. Jag har förstått att man inte sällan använder rollspel inom olika typer av krisberedskap.
Jag har i hela mitt liv tyckt om att spela, och skapa. Men det är först de senaste åren som jag faktiskt kan se att "shit, det här får mig, oss, att må bättre".
Och jag finner det väldigt fascinerande. Och tröstrikt på något sätt.
Kanske inte finns så mycket att diskutera här. Jag har ingen fråga. Jag vill mest bara dela med mig av den insikten. För wrnu är också en plats som får mig att må bra.