entomophobiac
Pistoler & Mord
A game about inept super soldiers on secret, dangerous missions.
Av @God45
Det här fåbladiga (4) spelet är egentligen bara ett par paragrafer långt och tar mig tillbaka till en tid där vi ofta spelade one-shots eller korta kampanjer baserat på endast en regelgimmick och någon lösryckt mening om sammanhang eller en cool film någon såg häromdagen. Här, den inledande meningen om att spela kassa supersoldater på hemliga och farliga uppdrag.
SNAFU ("Situation normal: all fucked up") har också en regelgimmick och den är bokstavligen Gimmicks. Superkrafter, Bondgadgets, eller specialträning som bryter mot övriga regler på något sätt. Det lämnas väldigt öppet vad detta innebär, med några exempel som att låta dig göra d12 i skada (istället för d6 med vapen och d4 obeväpnad, som alltid annars gäller), slå en extra tärning, automatiskt lyckas med vissa saker, eller kunna genomföra omänskliga handlingar. Hitt' på nåt!
Varje spelare är tänkt att skapa fyra rollpersoner som har ett namn, d6+6 hit points, en gimmick och ett vapen. Du slår normalt 2d6 och får du minst en 4+ så lyckas du. Det är allt. Sist bland sidorna hittar vi 20 färdiga rollpersoner (även om reglerna tycker du ska slå d100), som visar hur otroligt tight det blir:
17: Silicon
12 HP - Sniper Rie
Can stretch as rubber
9: NiteLite
11 HP - Flamethrower
Flying
3: Unkillable Steve
7 HP - Shotgun
Immune to bullets
Majoriteten av sidorna är ett uppdrag, med punktlistor om läget och en kort briefing. Här finns även situationer listade som halva SWOT-analyser (Opportunities och Threats). Faktiskt ett väldigt användbart upplägg—hade varit grymt med lite tips kring eget uppdragsskapande i samma anda. Just nu gör det att det kanske känns lite ofärdigt, även om det passar det extremt höga tempot i texten och reglerna.
Slutsats — SNAFU
Jag tänker på scenen i Deadpool 2, där de rekryterar en hel skara medhjälpare som får klassisk superhjältebehandling med fokus på sina krafter, och samtliga går en smärtsam snöplig död till mötes bara några minuter senare. Känslan mellan regler och äventyr i SNAFU är att ni kommer till platsen, och även om era krafter kanske hjälper er lite, så kommer det gå fort att bli av med sina fyra fotsoldater. Särskilt om du har samma komplicerade relation till tärningar som jag har. (Tärningar hatar mig.)
Det känns faktiskt som det perfekta spelet för den där sessionen på två timmar som ni kör igång klockan 22:31 i Hvitfeldtska gymnasiets korridorer under GothCon. Förutsättningslöst och roligt. Som hobbyn blir när vi struntar i att överanalysera den och bara hoppar från en Osprey för att skjuta ihjäl kaosmuterade hundar.
Det här är ren fartfylld minimalistisk underhållning. Skapa din personliga "X-Force" och hoppa!
X-Force disassemble!
Av @God45
Det här fåbladiga (4) spelet är egentligen bara ett par paragrafer långt och tar mig tillbaka till en tid där vi ofta spelade one-shots eller korta kampanjer baserat på endast en regelgimmick och någon lösryckt mening om sammanhang eller en cool film någon såg häromdagen. Här, den inledande meningen om att spela kassa supersoldater på hemliga och farliga uppdrag.
SNAFU ("Situation normal: all fucked up") har också en regelgimmick och den är bokstavligen Gimmicks. Superkrafter, Bondgadgets, eller specialträning som bryter mot övriga regler på något sätt. Det lämnas väldigt öppet vad detta innebär, med några exempel som att låta dig göra d12 i skada (istället för d6 med vapen och d4 obeväpnad, som alltid annars gäller), slå en extra tärning, automatiskt lyckas med vissa saker, eller kunna genomföra omänskliga handlingar. Hitt' på nåt!
Varje spelare är tänkt att skapa fyra rollpersoner som har ett namn, d6+6 hit points, en gimmick och ett vapen. Du slår normalt 2d6 och får du minst en 4+ så lyckas du. Det är allt. Sist bland sidorna hittar vi 20 färdiga rollpersoner (även om reglerna tycker du ska slå d100), som visar hur otroligt tight det blir:
17: Silicon
12 HP - Sniper Rie
Can stretch as rubber
9: NiteLite
11 HP - Flamethrower
Flying
3: Unkillable Steve
7 HP - Shotgun
Immune to bullets
Majoriteten av sidorna är ett uppdrag, med punktlistor om läget och en kort briefing. Här finns även situationer listade som halva SWOT-analyser (Opportunities och Threats). Faktiskt ett väldigt användbart upplägg—hade varit grymt med lite tips kring eget uppdragsskapande i samma anda. Just nu gör det att det kanske känns lite ofärdigt, även om det passar det extremt höga tempot i texten och reglerna.
Slutsats — SNAFU
Jag tänker på scenen i Deadpool 2, där de rekryterar en hel skara medhjälpare som får klassisk superhjältebehandling med fokus på sina krafter, och samtliga går en smärtsam snöplig död till mötes bara några minuter senare. Känslan mellan regler och äventyr i SNAFU är att ni kommer till platsen, och även om era krafter kanske hjälper er lite, så kommer det gå fort att bli av med sina fyra fotsoldater. Särskilt om du har samma komplicerade relation till tärningar som jag har. (Tärningar hatar mig.)
Det känns faktiskt som det perfekta spelet för den där sessionen på två timmar som ni kör igång klockan 22:31 i Hvitfeldtska gymnasiets korridorer under GothCon. Förutsättningslöst och roligt. Som hobbyn blir när vi struntar i att överanalysera den och bara hoppar från en Osprey för att skjuta ihjäl kaosmuterade hundar.
Det här är ren fartfylld minimalistisk underhållning. Skapa din personliga "X-Force" och hoppa!
X-Force disassemble!