Behöver spelvärlden siffror?

[erikt]

För mig ger det mig en mycket tydlig bild av Tarbean, hur det känns att vara där och ungefär vad jag kan förvänta mig. Jag fattar att det inte är en ort i storlek med Åmål som beskrivs, helt utan att få siffrorna.

Hur fattar man det? Åmål har idag ungefär 9000 invånare. Stockholm var Sveriges största stad redan på medeltiden, och hade då ca 6000 invånare.
Så, är den där stan större än Åmål? Mindre? Större än Stockholm? Eller mindre?
Det är inte det minsta uppenbart för mig.

 

[Gerkub]

Det finns absolut spelare och spelledare vars "nej" kommer mycket spontanare än deras fantasi.

Det kan det finnas, men jag vänder mig lite mot olika ”negativa” förklaringar varför man vill ha fakta, statistik, och en sammansatt värld. Det är inte brist på fantasi, utan jag ser verkligen det positiva i upplevelsen av att en värld existerar utanför ens eget spelbord. T ex att massor av andra spelare över decennier kan ta del av samma värld; att en värld kan byggas på och utvecklas över lång tid; att en värld som är beskriven på ett ”neutralt”sätt med en massa fakta kan skapa en kännbar plats för fantasin att utforska.

Jag gillar verkligen sensoriska upplevelser i rollspel – dofter, ljud, beröring, osv. Jag uppskattar en stark känsla av materialitet, att det känns som att platser, personer, material, etc *finns*.

En nyckel till att öppna den dörren är mat. Det är så jävla förtjusande i Delicious in Dungeon när monstrens biologi och dungens ekosystem förklaras i samband med att maten tillagas. Mat är både kultur och materiell verklighet. Vad vi äter berättar så mycket om vem vi är och samhället vi lever i. Magen är vägen till hjärtat.

En ren faktatext skapar inte det här av sig själv, utan läsaren behöver sin fantasi, erfarenhet, och inlevelseförmåga, och det tror jag också går att öva upp.

 

[Mogger]

En annan faktor är vana. Den som är van att improvisera och ta hänsyn till vad som är etablerat är bättre på att få sina påhitt att hänga ihop, medan den som är van vid förberedelser har svårare med improvisationen och lätt slänger ur sig något som man senare inser inte funkar. Övning ger trots allt färdighet.

Det är också lättare att improvisera hur borgmästaren agerar i en given situation eller vad som blir effekten av när byn nås av nyheten att vulkanen är aktiv m.m.

Det är inte fullt lika enkelt att improvisera 100-årig teknologisk eller kulturell utveckling eller liknande. Och det går inte att komma ihåg vad man kom fram till i stunden.

Jag har läst tillräckligt mycket historia för att vara övertygad om att verkligheten överträffar dikten gång på gång.

Sedan kan man naturligvis tycka att man inte behöver komplexa sammanhang eller så kan man välja att spela I vår värld. Vill dock påstå att det är fusk eftersom vi har gjort research om vår egen värld så länge vi levt. Vi verkar dessutom överlag vara vetgiriga och nyfikna.

 

[Mogger]

Personligen tror jag en stor del av det bottnar i grundinställning. Om någon säger något, börjar du spontant med att ifrågasätta eller börjar du med att förstärka det?

"Bilen sladdar av vägen ned i diket!"

A: "Asså, det regnar inte, och det här är en 50-väg precis efter en korsning, känns orimligt att de skulle få sladd så snabbt..."
B: "Helvete, undrar om de klarade sig!? Jag springer dit, men på lite lagom avstånd från bilen om den skulle fatta eld..."

Det finns absolut spelare och spelledare vars "nej" kommer mycket spontanare än deras fantasi.

Det här har jag aldrig varit med om. Det är ju direkt spelförstörande. Däremot har jag varit med om att uppenbara krockar.

Professor Xander dyker upp och hjälper er
Satt inte han i rullstol precis? Hur kommer han ner?
Ööhhh...Det vet ni inte.

Alltså, default är i min erfarenhet att man sväljer krocken för att man utgår ifrån att det inte är så jävla noga. Det kanske fanns en hiss, vad vet jag?

Däremot har jag varit med om en SL som var väldigt nöjd med sin improvisationsförmåga men vars kunskap om faktisk verklighet var rätt låg. Det var en smärtsam upplevelse eftersom vi trots allt spelade ett scenario som tycktes realistiskt. Ingen orkade tjafsa men det var verkligen en menlös upplevelse. Det där avstampen som settingen gör fanns inte. Allt kunde ändras i stunden även om fysiska lagar måste brytas.

Men jag ser inget motsatsförhållande här. Jag improviserar MASSOR men jag skriver också MASSOR av färdig setting. Jag skulle säga att jag är rätt duktig på båda. Och jag vill ha båda i mitt spel.

 

[Illern]

Personligen tror jag en stor del av det bottnar i grundinställning. Om någon säger något, börjar du spontant med att ifrågasätta eller börjar du med att förstärka det?

"Bilen sladdar av vägen ned i diket!"

A: "Asså, det regnar inte, och det här är en 50-väg precis efter en korsning, känns orimligt att de skulle få sladd så snabbt..."
B: "Helvete, undrar om de klarade sig!? Jag springer dit, men på lite lagom avstånd från bilen om den skulle fatta eld..."

Det finns absolut spelare och spelledare vars "nej" kommer mycket spontanare än deras fantasi.

Eller så funderar man över hur tusan bilen kunde få sladd under de förutsättningarna. Hände något? Pajade något med bilen? Började gisslan i baksätet slåss? Vågar vi springa bort? Borde jag dra mitt vapen och springa halva vägen och närma mig med höjt vapen?

 

[Illern]

Oh. Ja det hör gör mig sugen att göra en tråd om om evolverande värdsbygge och hur rollspel alltid har det i någon grad.

Kan bara instämma här. Vi har under våra tre år med Kopparhavet evolverat massor med avstamp i det skrivna, min kunskap om antiken, min ökande kunskap om 1400-talet (spännande tid på många sätt) och just improvisation på vägen. Mina spelledarimprovisationer tar dock avstamp i det jag nämnde före improvisation och spelarnas improvisation tar avstamp i hur de upplever världen och annan fakta eller tro de tar med sig till spelbordet. En hel del har jag byggt ut text-Kopparhavet till vårt Kopparhavet utifrån både mina egna tillägg och saker jag plockat upp från spelarna.

Kanske borde transkribera alla våra inspelade spelmöten (tre år plus ett och halvt år parallellt) och mata in dem i en AI och be den sammanfatta...

 

[Anarchclown]

Jag tror alla tycker att information om världen är viktig, bara att vissa föredrar att framställa den målande och skönlitterär snarare än som fakta i en faktabok.
Här är ett utdrag från Vindens namn som jag lyckades gräva fram:

"Tarbean var som en levande varelse, pulserande av liv och ljud. Smutsiga gränder slingrade sig mellan lutande hus, och marknadsplatsen sjöd av människor som skrek ut sina varor. Havsluften blandades med lukten av stekt fisk och öppna avloppsrännor. Det fanns en skönhet här, gömd under smutsen, men man var tvungen att leta för att hitta den."

För mig ger det mig en mycket tydlig bild av Tarbean, hur det känns att vara där och ungefär vad jag kan förvänta mig. Jag fattar att det inte är en ort i storlek med Åmål som beskrivs, helt utan att få siffrorna.

Intressant. För Åmål av idag har ju ungefär så mycket invånare som en medeltida köping som jag definitivt skulle kunna beskriva så som du beskrivit den.

 

[entomophobiac]

T ex att massor av andra spelare över decennier kan ta del av samma värld; att en värld kan byggas på och utvecklas över lång tid; att en värld som är beskriven på ett ”neutralt”sätt med en massa fakta kan skapa en kännbar plats för fantasin att utforska.

Olika former av turism (e.g., IP-turism) är solklart en stor del av hobbyn. Men att utforska Waterdeep och att plugga alla detaljer för Faerûn är ju också två olika saker. Det finns inga motsatser här egentligen. Om du vill läsa massor med material och förbereda saker i detalj, då gör du det. Om du vill skriva och utforska omfattande material, då gör du det.

Det jag motsätter mig är att saker per automatik blir mer sammanhängande på ena eller andra sättet, och det motsätter jag mig för att det inte är min upplevelse av hobbyn. Det är olika sätt att nå liknande upplevelser, och olika hobbyutövare föredrar det ena eller andra. Många spelledare jag känner vill ha material att utgå från, för det känns helt enkelt bättre eller tryggare så. Andra (och den gruppen tillhör även jag) tycker det är roligt att göra research för att själva samlandet av information är roligt.

Det här har jag aldrig varit med om. Det är ju direkt spelförstörande. Däremot har jag varit med om att uppenbara krockar.

Men det har jag! Spelare som är negativa på ett eller annat sätt och på så vis blockerar gruppen, och även spelare som kan "well acktually" vad som helst till döds. Det förekommer absolut. Tror det tydligaste jag själv varit med om av den andra sorten har varit kring World of Darkness; men exempelvis när jag arrangerade Fyra StuG var det en grupp som ägnade rätt mycket tid åt att spekulera om vilken stad som var slutmålet och inte egentligen spelade spelet. Men där får jag skylla mig själv, eftersom andelen rollspelare som även är intresserade av andra världskriget verkar vara rätt stor.

Eller så funderar man över hur tusan bilen kunde få sladd under de förutsättningarna. Hände något? Pajade något med bilen? Började gisslan i baksätet slåss? Vågar vi springa bort? Borde jag dra mitt vapen och springa halva vägen och närma mig med höjt vapen?

Och när gruppen börjar på den banan så improviserar de. Spekulationerna tillåts utgå från fiktionen och vi alla kan ha roligt med den inlevelsen!

 

[Mogger]

Det jag motsätter mig är att saker per automatik blir mer sammanhängande på ena eller andra sättet, och det motsätter jag mig för att det inte är min upplevelse av hobbyn. Det är olika sätt att nå liknande upplevelser, och olika hobbyutövare föredrar det ena eller andra. Många spelledare jag känner vill ha material att utgå från, för det känns helt enkelt bättre eller tryggare så. Andra (och den gruppen tillhör även jag) tycker det är roligt att göra research för att själva samlandet av information är roligt.

Ok, här kan jag gå med på att det finns en motsättning. Min uppfattning är att det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt att improvisera fram något liknande detta: https://www.rollspel.nu/threads/klimatverkstaden.82953/

Däremot är jag helt med på att man inte anser att man behöver den typen av information. Men att man skulle kunna improvisera fram det under ett spelmöte eller så har jag oerhört svårt att tänka mig. Kanske går det om man är en duktig geolog, metrolog och oceanograf men, jag vet inte... Det jag vet om den här typen av simuleringar är att det normalt sätt krävs oerhört avancerade modeller för att illustrera.

 

[Bifur]

Spelare som är negativa på ett eller annat sätt och på så vis blockerar gruppen, och även spelare som kan "well acktually" vad som helst till döds.

Och det är ju trist. Samtidigt får man ha viss respekt för att den enes irriterande detaljfokus är den andres inlevelsebrytande slarv. Generellt borde ju oftast sådana krockar uppstå för att person A tror att det finns underförstådda realiteter i settingen som person B inte är medveten om. Det kan vara svårt att navigera runt och blir i slutändan en fråga om preferenser i gruppen. Sen kan vissa spel vara mer eller mindre inbjudande till dem (vår värld lär ju vara värst på det sättet).

 

[Quadrante]

Det har hänt, det är gjort. Sällsynt. Kräver att de som improviserar vet saker, förstår hur det fungerar. Siffrorna är till för alla som inte kan.

 

[Mogger]

Det har hänt, det är gjort. Sällsynt. Kräver att de som improviserar vet saker, förstår hur det fungerar. Siffrorna är till för alla som inte kan.

Och för de som vill ha ännu djupare samband. Hur många led kan man effektivt hålla i huvudet? För egen del räcker det med att en ekvation har 3-4 led för att jag ska bli hjärntrött.

 

[Quadrante]

Ja, man är olika. Därför kan hjälpmedel vara bra att de finns.

Samtidigt är det bra att sortera undan allt som inte direkt tillför något för det man vill lyfta fram.

 

[Anarchclown]

Jag tycker personligen att det är skillnad mellan om jag betalar för något som någon annan skrivit och om jag bygger det själv. Jag vet att folk pratar mycket om att improvisera i den här tråden. Något som jag som någon som spelledit 3 till 5 sessioner i veckan i runt 40 år nu har gjort en hel del. Det är inte så att jag är inkapabel att improvisera eller att det blir dåligt när jag gör det, men om jag slipper och har en enkel angivning i materialet jag betalat för så hjälper det. Nu var det ju inte siffror specifikt utan mer lite generella storleksförhållande jag efterlyste i just storlekstråden. Är alver längre än dvärgar? Hur stort är ett lejon I den här världen eftersom den tydligen tillhör samma kategori som hästar (som i vår värld är vansinnigt mycket större) och inte människor (Som definitivt är i samma katergori i vår värld).

Men ärligt talat, siffror är, liksom bilder och kartor en extremt enkel short hand som beskriver komplexa saker med extremt lite utrymme. Jag förstår egentligen inte överhuvudtaget varför jag skulle vilja undvika att överföra så mycket information på så lite utrymme som möjligt bara för att det "dödar stämningen" för somliga. Jag kan också teckna en bild som har fel art style och dödar stämningen för somliga, men det gör inte att den inte är helt jävla ovärderlig för de som försöker få en uppfattning av hur något ser ut och om jag ska beskriva samma sak med ord så tar det mig sidvis med text och då får jag ändå inte med att näsduken som mannen på bilden har stoppat i fickan är svartvitrutig för att det är en abstraherad detaljnivå som jag förmodligen kommer att missa när jag bara beskriver en bild ifrån mitt huvud.

På samma sätt så är informationen "Invånare 130000" "Area: 5,7 kvadratkilometer" mycket enklare än att försöka beskriva Södermalm för någon med bara ord och förklara hur stort det är är och hur tätbefolkat det är. Inte så att jag nödvändigtvis efterlyser sådana siffror i rollspel men att av någon anledning försöka undvika dem som pesten som "stämningsdödare" känns helt jättekonstigt för mig. Undviker man att definiera tidsåtgång då också eftersom den återges i siffror?

SL: "Det har gått lång tid sedan senast"
A: "hur lång tid?"
SL: "riktigt lång tid"
A: "Ok. Jag har då läst färdigt besvärjelseboken jag började med och övat på en besvärjelse ifrån den"
B (med en helt annan uppfattning om vad lång tid är). Jag har gift mig, skaffat barn och byggt ett hus. Jag vill inte äventyra längre.

Hur blir exemplet ovan mindre stämningsfullt av att SL faktiskt skulle angivit en siffra?

 

[entomophobiac]

Ok, här kan jag gå med på att det finns en motsättning. Min uppfattning är att det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt att improvisera fram något liknande detta: https://www.rollspel.nu/threads/klimatverkstaden.82953/

Det här är ju först och främst en av forumets coolaste trådar, i närminne! Men helt ärligt vågar jag påstå att majoriteten av alla fantasykartor som används i rollspel har improviserats.

"Här har vi ökenlandet, där är djungellandet, och sen här ligger skurklandet med en vulkan märkt 'brännbart'!"

I spel kanske ni behöver hitta ett vadställe över floden—och för den upplevelsen gör det inte jättestor skillnad om floden ritats ut med hjälp av förståelse för plattektonik och vattenerosion eller för att det bara blev så. I spel är den precis lika blöt oavsett vad.

 

[Mogger]

Det här är ju först och främst en av forumets coolaste trådar, i närminne! Men helt ärligt vågar jag påstå att majoriteten av alla fantasykartor som används i rollspel har improviserats.

"Här har vi ökenlandet, där är djungellandet, och sen här ligger skurklandet med en vulkan märkt 'brännbart'!"

I spel kanske ni behöver hitta ett vadställe över floden—och för den upplevelsen gör det inte jättestor skillnad om floden ritats ut med hjälp av förståelse för plattektonik och vattenerosion eller för att det bara blev så. I spel är den precis lika blöt oavsett vad.

Och min poäng är att jag finner "ökenlandet" och "djungellandet" för att inte tala om skurkens "vulkanland" mördande tråkigt. Om det är vad min SL improviserar fram väljer jag en modul med siffror i alla dagar i veckan. Utan någon som helst tvekan eller darr på rösten

Och som jag påpekade förstår jag att det väldigt stor skillnad på improvisation i stunden givet situationen vi har, och att improvisera komplexa samband. Så exemplet med vadstället missar ju målet. Däremot kanske man kan tänka sig att ett vadställe har betydelse även för andra. Och då kan vi hamna i ett komplext förhållande.

 

[entomophobiac]

Samtidigt får man ha viss respekt för att den enes irriterande detaljfokus är den andres inlevelsebrytande slarv.

Jag anser nog att vi alla runt bordet är ansvariga för varandras nöje. Om någon spontant fyller i med intressanta detaljer om en situation, som del av spelet, skulle jag aldrig ha något emot det. Tvärtom! Om vi samarbetar och bygger upp varandra. Det blir bara ett problem (för mig) när det hindrar spelflödet.

I sammanhanget motsätter jag mig tankar som att du måste kunna allt om något för att prata om det in-character, exempelvis. Det är en sån sak jag tycker improvisation gör bättre. Jag är helt okej med att din beskrivning av den psykoanalys du precis hittade på in-character är totalt uppåt väggarna för en riktig psykolog, för det har ingen betydelse för spelflödet. Låter det trovärdigt, ös på. Det kommer vara etablerat i detta spelet under tiden vi spelar. ("Psykosocial stelhet" var en diagnos i ett AFMBE-one shot en gång, som vi alla hade väldigt roligt åt.)

 

[Mogger]

Låter det trovärdigt, ös på.

Om det *inte* låter trovärdigt då? För det är ju frågan vi ställer oss här.

 

[Bifur]

Låter det trovärdigt, ös på.

Jo jag är med på det. Jag tycker bara det finns en anledning att vara medveten om att vi talar om situationer när en person faktiskt inte tycker det låter trovärdigt. Visst, oftast är det spelarens ansvar för allas kul att släppa det, men här pratar vi väl om undantagen.

 

[Mogger]

Jo jag är med på det. Jag tycker bara det finns en anledning att vara medveten om att vi talar om situationer när en person faktiskt inte tycker det låter trovärdigt. Visst, oftast är det spelarens ansvar för allas kul att släppa det, men här pratar vi väl om undantagen.

Jag har varit med om det. Även om jag släpper det har mitt kul minskat för gruppens bästa. Exempelet jag brukar ta upp är när min RP i Western, som var djupt rotad i settingen, plötsligt stäldes inför ett jättestort War Party. Det kan tyckas trivialt, men hela min RPs tragiska bakgrund låg i hans roll i Trail of Tears och att han sökte upprättelse m.m. När det plötsligt visar sig att regionen är FULL av indianer som han av någon anledning inte ens kände till försvann liksom hela poängen med RPn. Det var liksom inte alls trovärdigt.

Sånt här händer ibland. Det gör inte så mycket. Jag blev liksom inte ledsen och bitter utan vi skrattade åt det
"men förfan, du kan inte hitta på vad som helst!"
"Det kan jag väl?"
Och så var det inte mer med det.

Men, om jag ska skriva en modul (med eller utan siffror) så kan jag ju inte plötsligt ändra hela settingen genom ett improviserat infall. Då blir det istället en dålig modul.