Martin berömmer och kritiserar Nordiska Väsen

[JohanL]

För att inte tala om att det absolut kan påverka och begränsa. En sak som gråmde oss över vad gäller CoC Sverige när vi skrev Lund-boken är att vi med 20-talssettingen t ex ligger för sent i tiden för att ha med Fritiof ”Nilsson” Piraten eller Frank Heller och framförallt för det för tidigt för att kunna ha med Hilma af Klint och Vipeholmsanstalten (båda saker som skriker Call of Cthulhu Sverige).

För att inte tala om hur Wilhelm Reich dyker upp i Malmö och Åke Ohlmarks i Lund först på trettiotalet!

 

[JohanL]

Om der krävs att Tsaren invaderat Finland för att spelarnas resa till Tammersfors skall vara spänanade så kommer så att ha skett .

För mig vore det här fullständigt tvärtom - ”Men vänta nu, är inte Finland redan ryskt sedan 1809? Vad mer för centrala historiska fakta som jag trodde att jag visste gäller inte i den här världen? Är Sverige i union med Norge eller ej? Finns Australien?”

Det ser jag som ett av huvudproblemen men att lira fritt med historien - plötsligt vet man inte vad som gäller. Jag kan researcha hur folk var klädda 1864, men om inte spelet berättar det för mig kan jag inte veta hur folk var klädda under ett generiskt 1800-tal.

 

[Quadrante]

Min inställning (och förväntan) är att det historiska tar man som grupp med sig till spelbordet och det är upp till spelledaren att korrigera direkta sakfel. Vet ingen vid bordet att det är ”fel” behövs inte så mycket. Sen kan man ha lite olika förväntningar på vad basnivå är och vad som behövs för att sälja in en tidsperiod.

 

[mrund]

Vet ingen vid bordet att det är ”fel” behövs inte så mycket. Sen kan man ha lite olika förväntningar på vad basnivå är

Hur reagerar du när du läser en världsbeskrivning eller preppar ett scenario och inser att de ligger under din personliga förväntan om basnivå?

 

[hakanlo]

Det ser jag som ett av huvudproblemen men att lira fritt med historien - plötsligt vet man inte vad som gäller. Jag kan researcha hur folk var klädda 1864, men om inte spelet berättar det för mig kan jag inte veta hur folk var klädda under ett generiskt 1800-tal.

Det här känns som pudelns kärna för mig. Om tsaren har invaderat Tammerfors eller vad det nu var för att äventyret ska bli intressant är en helt annan sak.

 

[Rickard]

Jag kan researcha hur folk var klädda 1864, men om inte spelet berättar det för mig kan jag inte veta hur folk var klädda under ett generiskt 1800-tal.

Om du måste göra efterforskning är det något som saknas med spelet.

 

[Quadrante]

Hur reagerar du när du läser en världsbeskrivning eller preppar ett scenario och inser att de ligger under din personliga förväntan om basnivå?

Personligen?, ja jag kan bli rätt irriterad, eller snarare frustrerad. Mest för att nu har jag merarbete framför mig. Så kritik om att det arbetet nu måste göras kan även jag ge. Mest att jag inte förväntar mig att någon ger mig det.

 

[mrund]

ja jag kan bli rätt irriterad, eller snarare frustrerad. Mest för att nu har jag merarbete framför mig. [...] Mest att jag inte förväntar mig att någon ger mig det.

Samma här. Jag väntar mig t.ex. att Delta Green-scenarion skall bygga på bättre kunskaper om den amerikanska underrättelsesfären och federala polisen än mina egna, som är svaga.

 

[Magnus Seter]

Gällande motivationen och eventuella ledtrådar.

När jag har spelat Nordiska väsen med olika grupper har uppdraget kommit i form av en person eller ett brev, och de beskriver en situation som har uppstått som de behöver hjälp med. Den beskrivningen har i olika grad innehållit ledtrådar till vad som är på gång, så att vi varje gång har haft en handfull olika teorier om vilket väsen det är som är aktuellt. Sen har vi rest till äventyrsplatsen och där har spelet sedan gått ut på att prata med folk, undersöka platsen och leta ledtrådar och på så sätt snäva in teorierna tills vi har någon form av idé om exakt vilket väsen vi tror det är. Sedan letar vi sätt att neutralisera hotet, på vilket sätt som nu må vara bäst givet situationen.

Jag har aldrig upplevt att det skulle vara helt fritt från ledtrådar tills vi kommer till äventyrsplatsen.

 

[Hundenilunden82]

Gällande motivationen och eventuella ledtrådar.

När jag har spelat Nordiska väsen med olika grupper har uppdraget kommit i form av en person eller ett brev, och de beskriver en situation som har uppstått som de behöver hjälp med. Den beskrivningen har i olika grad innehållit ledtrådar till vad som är på gång, så att vi varje gång har haft en handfull olika teorier om vilket väsen det är som är aktuellt. Sen har vi rest till äventyrsplatsen och där har spelet sedan gått ut på att prata med folk, undersöka platsen och leta ledtrådar och på så sätt snäva in teorierna tills vi har någon form av idé om exakt vilket väsen vi tror det är. Sedan letar vi sätt att neutralisera hotet, på vilket sätt som nu må vara bäst givet situationen.

Jag har aldrig upplevt att det skulle vara helt fritt från ledtrådar tills vi kommer till äventyrsplatsen.

Detta är även min upplevelse eller att man tex brevledes blivit kallad till blabla socken där mystiska förehavanden skett den senaste tiden och väl på plats går man runt och talar med lokalbefolkningen och undersöker platser och letar och pusslar ihop ledtrådar och bildar sig en uppfattning om vad det kan vara som är i görningen.

 

[Rickard]

Jag har aldrig upplevt att det skulle vara helt fritt från ledtrådar tills vi kommer till äventyrsplatsen.

Vad tycker du om exemplen som ges i recensionen då?

• Two cows have drowned and a girl has sleep-walked!
• A vicar has shot himself, but his assistant thinks there may be more to it than that!
• The letter writer does not like a certain non-conformist preacher!

För mig känns det här mer som "Vi köper konceptet och gör vad äventyret förväntas oss att göra", precis som i Call of Cthulhu.

Varför ska man dra in en agentur för att någon har gått i sömnen? Är det kanske vanligt att man alltid kontaktar dom? Kanske byrån har fått massor av ledtrådar som inte lett till någonting, men dessa spelar man inte ut?

 

[Magnus Seter]

Spoiler: Brevet från A Dance with Death

To whom it may concern,

My name is Jenny and I turn to your Society, for I know not what else to do. I am but the humble owner of Swärd’s Farm, situated in Nusnäs in Mora Parish.

It all started one morning when Pers Ida, a kulla working at the fäbodvall of Fudal, woke up on the shore of Lake Siljan with no recollection of how she got there. She had gone to bed with the other kullas as usual. The whole thing was very strange and several of the kullas have been worried ever since.

I write to you now in the wake of two of my cows drowning in the lake, despite the fence that was supposed to contain them. Someone, or something, led them there. I’d like to believe that none of the kullas would ever do something so callous, but I worry that someone might be hiding something from me.

The police would not listen, and so I turn to you. I am convinced that something unnatural is at work, and that it is coming for us.

Having no one else to help me, I sincerely hope that this letter reaches you and that you will find it in your hearts to offer your assistance and expertise.

Please reply with haste and I shall meet you in Mora.

Yours humbly,
Swärds Jenny

Som uppföljande exempel, ovan återfinns brevet som inleder Gabrielles äventyr A Dance with Death (jag har det bara på engelska).

De ledtrådar som vi fastnade för var:

• En kvinna vaknar utan minne vid stranden = någon förleder henne, kanske förtrollar henne, och det är kopplat till vatten. Kanske en bäckahäst, eller näcken kanske? Eller finns det andra väsen som förknippas med vatten?
• Två kor drunknade i sjön = okej, det är troligen något i sjön, kanske en sjöorm? Men varför skulle den försöka få kontroll över Ida? Kanske korna lockades till sjön för att bli mat? Kolla upp sjöormar!
• Någon verkar dölja något = någon på plats vet vad som händer och är antingen livrädd för det som härjar, eller kanske till och med samarbetar. Kanske omedvetet? Vilka väsen brukar göra så?
• Det utspelar sig i Dalarna = Magnus klarar inte av att inte prata dalmål under äventyret. Kanske inte en ledtråd, men just att det utspelade sig i Dalarna gjorde att vi tänkte knätofsar och nyckelharpor ... och folkmusik och fioler. Näcken ligger nära till hands, men vi kan ju inte vara säkra. Och det är ju mer meta-spelande än som kanske är rimligt.

 

[Magnus Seter]

Vad tycker du om exemplen som ges i recensionen då?

• Two cows have drowned and a girl has sleep-walked!
• A vicar has shot himself, but his assistant thinks there may be more to it than that!
• The letter writer does not like a certain non-conformist preacher!

Jag har bara spelat det första, och jag tycker inte exemplet speglar det faktiska brevet. Se ovan!

Men, det förutsätter ju att vi går helt in i att vi utforskar väsen, och att vi inte äventyrs-vägrar när SL lägger fram ett brev till sällskapet som vi tillhör, vars uppgift är att utforska väsen.

 

[Oscar Silferstjerna]

Motiveringen adresseras väl i recensionen?

There’s a motivation problem built into the standard template of Vaesen scenarios. Almost all of them start with a letter from a stranger asking the player characters to travel to some far-off location. But identifying the folkloric being involved is a main task in Vaesen scenarios, so this letter can never contain any hint about what being the characters will have to deal with.​

När jag läste det så kände jag det lät som att ringa brandkåren när någon gör ett inbrott. Det finns även exempel i recensionen.

Jag tycker att det var en högst relevant och dessutom välformulerad invändning i den recension som @mrund skrev. Själv kunde jag inte undgå att jämföra med SAVE i Chock/Chill. Visst är karaktärerna där (och inte bara spelarna) hyfsat medvetna om att något från Det Okända väntar? Jag är dock inte säker på att jag minns den premissen rätt.

Spelet är som tidigare påpekat tydligt med att det inte är historiskt korrekt. Jag ska dock villigt erkänna att när jag första gången läste spelet så kände "vän av ordning" i mig att det var lite jobbigt att det inte fanns någon tydligt definierad och detaljerad tidperiod, utan ett medvetet val att blanda lite som det passar bäst. Det öppnar ju upp för mer kreativitet (vilket är kul), men även mer arbete för SL att sätta ramarna för (och inom dem improvisera fram) passande "lore".

Absolut. Jag saknar faktiskt en tidslinje, just för att det är ett mytiskt och fiktivt Sverige som är settingen. Jag vill veta mer om det påhittade landet, inte om det som existerade i verkligheten (detta land kan jag ju läsa om i facklitteraturen och källorna). Hur skiljer sig den mytiska fiktionen från verkligheten i just det här fallet? Settingen är ganska ungefärlig som den ser ut nu, vilket i praktiken betyder ”hitta på själv”…

 

[cogitare]

För att inte tala om att det absolut kan påverka och begränsa. En sak som gråmde oss över vad gäller CoC Sverige när vi skrev Lund-boken är att vi med 20-talssettingen t ex ligger för sent i tiden för att ha med Fritiof ”Nilsson” Piraten eller Frank Heller och framförallt för det för tidigt för att kunna ha med Hilma af Klint och Vipeholmsanstalten (båda saker som skriker Call of Cthulhu Sverige).

Lite OT, men hur ligger St Lars till i tidslinjen för CoC Lund? Den var ju verksam ganska länge om jag inte missminner mig. Finns ju mycket att hämta där tänker jag med omärkta gravar, rikemän som är där som spavistelse och stackars hjon som får bo i stallar som djur (mer eller mindre).

Cog.

 

[Rickard]

Men, det förutsätter ju att vi går helt in i att vi utforskar väsen, och att vi inte äventyrs-vägrar när SL lägger fram ett brev till sällskapet som vi tillhör, vars uppgift är att utforska väsen.

Mitt fel som tar upp "förväntas göras" - det jag tyckte var intressant med recensionen var motiveringen för brevet i första fallet. Vad får en att skriva brev till en agentur om övernaturliga saker om någonting som skulle kunna vara sedvanligt. Är det gammalt hederligt skrock eller skvaller- och teoribildande från folk som inte har mer att göra i sitt liv? Om någon vuxit upp i ett litet samhälle vet dom vad jag menar.

I brevet hintas det om ren desperation. "De gick till brandkåren för polisen ville inte göra något", för att återanvända mitt exempel.

 

[Magnus Seter]

Mitt fel som tar upp "förväntas göras" - det jag tyckte var intressant med recensionen var motiveringen för brevet i första fallet. Vad får en att skriva brev till en agentur om övernaturliga saker om någonting som skulle kunna vara sedvanligt.

Jag tänker att de faktiskt lever i en värld där det verkligen finns väsen, och att det påverkar deras inställning till att fråga om hjälp från "agenturen". Det är alltså inte bara skrock och allmän övertro på tomar och troll, utan tomtar och troll finns på riktigt i deras värld, och då är det troligt att någon, någonstans, hört talas om Sällskapet och kan kontakta dem. Som någon sa tidigare i tråden, det händer säkert massor med saker som har med väsen att göra i Nordiska väsens värld där de som drabbas inte hört talas om Sällskapet, men de skriver heller inga brev och ber om hjälp, så det hamnar inte i rampljuset.

Och just i detta äventyr finns det en "backstory" om att djävulen en gång fördrevs från byn av prästen, så "mannaminnet" understryker den övernaturliga tolkningen.

I fallet ovan har ju också personen som skickar brevet uttömt sina andra alternativ, och Sällskapet är sista utvägen. Det första Swärds Jenny gjorde var ju inte att skriva ett brev till Sällskapet, utan att försöka få problemet löst via det mundäna samhället (polisen).

Det är en "spelig" lösning, men det är ju ett mysterierollspel i en anakronistisk värld. Hammer Horror fast vid spelbordet, det är så jag tänker på det. Om man tittar på andra spel som handlar om "väsen" så funkar till exempel Skrômt väldigt annorlunda, där rollpersonerna dras in av personliga skäl som är knutna till rollpersonerna. Det hade ju Nordiska väsen också kunnat göra, men då hade det inte varit "troll-Chock" så att säga.

 

[Tuggback]

Jag är ju historiker och forskar om 1800-talet, så det har varit en utmaning att spelleda Nordiska väsen utan att irritera sig. Men samtidigt uppskattar jag verkligen ärligheten hos spelkonstruktörerna att uttryckligen lyfta fram att det rör sig om en fantasiversion av 1800-talet, lite som medeltiden brukar behandlas. Detta med den lite diffusa konflikten som kommer av moderniteten funkar rätt bra, och spelarna gillar det. Jag gillar verkligen dramaturgin i scenarierna, det funkar bra. Men upplägget verkar göra det svårt att ordna en ordentlig kampanj, allt jag sett hittills är antologiliknande samlingar av separata äventyr. Där finns det en brist som borde kunna gå att åtgärda.

 

[Basenanji]

Jag menar till exempel att ingen använder "äro" på ett felaktigt sätt i en stämningstext trots att de egentligen vet hur man använder verbens pluralformer.

Med risk för att hamna utanför trådens ämne och utan att jag gör anspråk på att vara ”expert” med nödvändiga ”specialkunskaper” vill jag tipsa om Kungliga Bibliotekets tjänst för digitaliserat tidningsmaterial.

KB:s webbplats

Där kan man hitta följande angående verbanvändningen:



(Jag vet inte hur Väsen använder ”äro” så som Martin menar är felaktigt, däremot har det många gånger slagit mig att det i tidningsmaterial från 1800-talet är ganska vanligt förekommande med språklig variation och också i strid med samtida språkläror).

Hursomhelst hoppas jag att mitt tips (som många säkert redan känner till) kan vara hjälpsamt för den som vill fördjupa sig i hur tidningstexter såg ut under 1800-talet.

Och för att avsluta lite mer i närheten av tråden: kanske är det helt enkelt inte så lätt att vara korrekt? Vare sig i relation till den fiktiva spelupplevelsen vid ett spelbord — eller till människors användande av mänskliga kulturprodukter som exv. språk.

Däremot tycker jag att det är synd om krav på korrekthet föder ängslan hos de som vill glädjas åt ett spel och att krav på korrekthet indirekt bildar en hämmande norm för spelskapare.

Men här kan man tycka olika och jag respekterar Martins bidrag för att det lyfter hans perspektiv.

Med det sagt lämnar jag nu den här intressantaste tråden!

 

[folketsfiende]

Det låter som om vi är oense om huruvida det är möjligt att skilja avsiktliga och oavsiktliga brott mot det historiska. Jag menar till exempel att ingen använder "äro" på ett felaktigt sätt i en stämningstext trots att de egentligen vet hur man använder verbens pluralformer. Och för mig personligen -- killen som recenserade spelet utifrån sitt perspektiv, remember -- är det ett allvarligt fel.

Det här med felaktig användning av gamla pluralformer, och för den delen allmänna felaktiga uppfattningar om hur äldre svenska lät i olika tider, är en pet peeve för mig. Det beror ju dock på att jag studerat svensk språkhistoria, och är den allra mest irriterande sortens människa (en SVENSKLÄRARE). För mig är det viktigt att komma ihåg hur oviktigt det här är för de flesta andra, och bara rulla på. De andra exemplen på anakronismer som du tar upp tycker jag generellt passar i det här mixade 1800-talet som spelet rör sig i (i själva verket verkar det mesta hamna någonstans nära 1880-talet, eller har jag fel?).

EDIT: Däremot stör jag mycket på när mina gymnasieelever i sin ahistoriska svindel tror att alla historiska händelser var på 1800-talet för att det var så länge sedan. Stormaktstiden? 1800-tal! Gustav Vasas bibel? 1800-tal! Kristnandet av Sverige? 1800-tal! Vilken ryslig brist på historisk överblick!