Martin berömmer och kritiserar Nordiska Väsen

[mrund]

Jag tycker också att det är tråkigt eftersom det öppnar för en sorts elitism: ”om du inte vet vad du pratar om är din produkt otillräcklig.”

Det du kallar elitism kallar jag specialkunskaper. Jag nämnde tidigare i tråden att jag är helt okunnig om militära ting. Om jag ger ut ett rollspel där det framgår att jag inte vet om löjtnanten ger order till majoren eller tvärtom, då kommer min produkt att uppfattas som kraftigt otillräcklig av alla som gjort lumpen. (För att inte tala om hur de riktiga MÖParna skulle reagera.) Det är inte elitism att begära att den som skapar populärkultur på ett specialområde har koll. Train spotters brukar inte uppfattas som någon snobbig elit, men de har djävligt bra koll på tåg.

 

[mrund]

no tools to help players identify the specific creature at play except players making a succesful roll against typical the same one or two skills, and that there are no guidelines for how to actually roleplay folklore creatures in play. [...] So I'm interested in how your experience of game mastering Vaesen was on these points? Did failed skill rolls bring the story forward? Were players able to guess what creature was at play without rolling? Did your players meet folklore creatures and how did you play that encounter?

None of this has been a problem to our group. Everybody's well read in folklore and fantasy. I've GMed a lot of Gumshoe games, so I never let a skill roll get in the way of giving the players a clue. Every RPG is rules-lite to me.

The characters encounter folkloric beings all the time, eight species so far. Only two of them have been capable of speech. Both the trolls and the skogsrå forest nymph were easy to roleplay because they were posing as something else, trying to trick the player characters. I did not try to roleplay the bäckahäst kelpie or the nattramn ghost raven. (-;

 

[JohanL]

• Sällskapet får ett meddelande från någon som har ett problem med det övernaturliga. Det är ofta lite vagt, skribenten förstår inte riktigt vad det handlar om, men de har uppfattat att det är krafter bortom det naturliga. Det är därför de har vänt sig till just Sällskapet. De skickar ett gäng för att utreda vad det hela handlar om.

Nu kanske jag är så där modern och bryter mot premissen, men borde inte 99% av allt man får in vara nys i så fall? Har man verkligen tid och ork att resa land och rike runt för att man fått ett brev med ”jag tycker att det händer så konstiga saker här”? Alltså, med tanke på hur folk är, borde inte det som leder till ett uppdrag behöva vara litet starkare än så?

 

[Gurgeh]

Nu kanske jag är så där modern och bryter mot premissen, men borde inte 99% av allt man får in vara nys i så fall? Har man verkligen tid och ork att resa land och rike för att man fått ett brev med ”jag tycker att det händer så konstiga saker här”? Alltså, med tanke på hur folk är, borde inte det som leder till ett uppdrag behöva vara litet starkare än så?

Man kan ju också tänka sig att nio gånger av tio när rollpersonerna får ett tips var det bara någon som var full och såg i syne, men vi spelar bara ut de gånger när det verkligen var något övernaturligt som låg bakom.

 

[Quadrante]

Man skulle kunna lösa det så att breven är i två led. Ett brev så som de är skrivna, men dessa är adresserade till den som sen skriver och ber äventyrarna att komma.

 

[Gabrielle de Bourg]

Det du kallar elitism kallar jag specialkunskaper. Jag nämnde tidigare i tråden att jag är helt okunnig om militära ting. Om jag ger ut ett rollspel där det framgår att jag inte vet om löjtnanten ger order till majoren eller tvärtom, då kommer min produkt att uppfattas som kraftigt otillräcklig av alla som gjort lumpen. (För att inte tala om hur de riktiga MÖParna skulle reagera.) Det är inte elitism att begära att den som skapar populärkultur på ett specialområde har koll. Train spotters brukar inte uppfattas som någon snobbig elit, men de har djävligt bra koll på tåg.

Kruxet med inställningen här är att det förutsätter en förväntan att skaparen vill porträttera det exakt, där Väsen uttalat säger ”det är inte planen”.

Låt oss ta ditt militärspelsexempel. Säg att jag bestämmer mig för att göra ett andra världskrig-rollspel, men istället för realism ska tonen vara ”Alistair MacLean-böcker/filmatiseringar och Kellys hjältar”. T ex skriver jag ”tyska soldater är som standard beväpnade med MP40s”, fast det oftast bara var en enstaka soldat i verkligheten… för så är det i de filmerna! Jag lägget också in två SLP:er; en gung ho amerikansk sergeant med cigarr i mungipan med smeknamnet ”Sarge” och en stiff brittisk löjtnant som med smeknamnet ”Leftenant”, som båda alltid hamnar i konflikt med varandra.

Fast det vore orimligt då de båda tillhör olika länders styrkor (även om de samarbetar) och främst då Sarge är en NCO och Leftenant utrankar honom

Men här är grejen: det bestämmer jag är oviktigt, för stilmässigt är det helt rätt efter vad jag vill uppnå och jag väljer de titlarna för att de båda också direkt ger oss en vibe.

 

[folketsfiende]

Jag tycker att det verkar vara en styrka hos Väsen att det inte är historiskt korrekt, eftersom det sänker tröskeln för att delta i spel och för att skriva material till det. Jag har tvekat mycket inför att spela Star Wars-rollspel eftersom många av de jag spelar med är rysligt Star Wars-kunniga; det känns som att det finns fallgropar i fallgroparna när det gäller spelvärlden. Om någon är orolig för att inte kunna spela rätt så är spel som Väsen en stor tillgång. Jag har själv inte läst eller spelat Väsen, men sitter då och då och pillar med material för Call of Cthulhu Sverige. Där fastnar jag ofta i research och det tar mycket tid att komma framåt. En kväll i höstas när jag bestämt mig att jobba med en scenarioidé lyckades jag skriva tre meningar, och lade resten av tiden (ca två timmar) på att forska om hotellnäringens historia och utveckling i Tällberg för att kunna ge en välgrundad bild av de boendemöjligheter som fanns där vid mitten av 1920-talet om spelarna nu skulle vilja utnyttja det - en liten detalj som förmodligen inte skulle spela stor roll i scenariot. Nu råkar det ju vara så att jag gillar att sitta och gräva i sådant, liksom många andra här verkar göra, men det känns verkligen bra att det finns spelalternativ för den som mest bara vill köra loss i "1800-tal".

(En sidokommentar: jag fastnar i research också för The Troubleshooters. Skrev ett scenario som utspelar sig i en liten stad på Island och kontaktade då ett sällskap för lokalhistoria, några muséer och turistorganisationer för att få tag på bra bildmaterial från 1960-talets Island. Skrev ett scenario som utspelar sig i Annecy i södra Frankrike, och lyckades efter en dags grävande hitta en site med historiska stadskartor.)

 

[mrund]

Kruxet med inställningen här är att det förutsätter en förväntan att skaparen vill porträttera det exakt, där Väsen uttalat säger ”det är inte planen”.

Det låter som om vi är oense om huruvida det är möjligt att skilja avsiktliga och oavsiktliga brott mot det historiska. Jag menar till exempel att ingen använder "äro" på ett felaktigt sätt i en stämningstext trots att de egentligen vet hur man använder verbens pluralformer. Och för mig personligen -- killen som recenserade spelet utifrån sitt perspektiv, remember -- är det ett allvarligt fel.

 

[Henke]

Jag har personligen inte fördjupat mig i svensk historia, och har därmed inga problem med att spelet inte är historiskt korrekt utan köper innehållet rakt av. Spelet är som tidigare påpekat tydligt med att det inte är historiskt korrekt. Jag ska dock villigt erkänna att när jag första gången läste spelet så kände "vän av ordning" i mig att det var lite jobbigt att det inte fanns någon tydligt definierad och detaljerad tidperiod, utan ett medvetet val att blanda lite som det passar bäst. Det öppnar ju upp för mer kreativitet (vilket är kul), men även mer arbete för SL att sätta ramarna för (och inom dem improvisera fram) passande "lore".

Med det sagt så älskar jag Vaesen och i praktiken innebär ovan resonemang inga som helst problem. Att kräva historisk korrekthet av spelet skulle samtidigt kräva detsamma av mig som SL, men också av spelarna. Det skulle definitivt göra spelet trögare att spela och väldigt svårt att hitta kvalificerade deltagare till.

Något jag i övrigt reagerade på i recensionen var den återkommande beskrivningen av "fanboys" som kändes närmast fanatiska och omottagliga för kritiken av spelet. Jag har inte läst den tråden, men spontant känns det beklagligt att utrymmet till diskussion verkar ha varit så snävt. Samtidigt tycker jag inte detta fyllde någon funktion i själva recensionen, utan får mig istället att tänka att du skrev recensionen som ett svar på den tråden där du får möjlighet att beskriva utan att de får chans att opponera.

 

[Jim Profit]

T ex skriver jag ”tyska soldater är som standard beväpnade med MP40s”, fast det oftast bara var en enstaka soldat i verkligheten…

Ett utmärkt exempel- men jag tror inte att det är här skon klämmer för trådstartaren. Jag tror att det är saker som "tyska soldater är som standard beväpnade med AK47, för det är ju alla tyskar". Det är ingen som egentligen vet hur det ligger till som skulle försvara det med "jag gjorde fel med vilje, för jag bryr mig inte om historisk autenticitet".

 

[Franz]

Det låter som om vi är oense om huruvida det är möjligt att skilja avsiktliga och oavsiktliga brott mot det historiska. Jag menar till exempel att ingen använder "äro" på ett felaktigt sätt i en stämningstext trots att de egentligen vet hur man använder verbens pluralformer. Och för mig personligen -- killen som recenserade spelet utifrån sitt perspektiv, remember -- är det ett allvarligt fel.

Och det är jättebra att man i en recension kan beskriva hur detta en sådan sak kan bryta inlevelsen för vissa. Jag tycker dock fortfarande att det känns onödigt att spekulera i författarens eventuella kunskaper. Det kan mycket väl handla om att författaren inte har djupa historiska kunskaper, men samtidigt att författaren har historiska kunskaper i övrigt men brister nävar gäller det skriftliga, att författaren har koll på det egentligen men missade det (lätt hänt när man hanterar stora mängder text) eller att författaren valde att skriva såhär ändå (sen är det så klart fritt fram att tycka att det är ett dåligt val). Det vet vi inte så det känns onödigt att spekulera i. Men framförallt förstår jag inte vad som gör recensionen bättre av att man spekulerar i det. Rollspelet är ju vad det är alldeles oavsett, så vad tillför det att spekulera i andras kunskaper?

 

[Gabrielle de Bourg]

Det låter som om vi är oense om huruvida det är möjligt att skilja avsiktliga och oavsiktliga brott mot det historiska. Jag menar till exempel att ingen använder "äro" på ett felaktigt sätt i en stämningstext trots att de egentligen vet hur man använder verbens pluralformer. Och för mig personligen -- killen som recenserade spelet utifrån sitt perspektiv, remember -- är det ett allvarligt fel.

Jag tycker absolut att det går att skilja – och något som kanske gör avsiktliga brott kan fortfarande göra oavsiktliga brott som ”bryter” mot vad som etablerats.

Och viktigast av allt: man får ogilla det och att man tagit de valen – men då är det viktigt att kritiken görs utifrån det. Det är helt legit att säga att det inte faller dig i smaken! Det är också rimligt att kritisera inom det – exemplet du tog upp kring ångloket var ett bra ett (även om jag tippar att det är ämnat mer för SL för att föreställa sig).

Men det känns som att största biten av vad mycket av allt det här grundar sig i: förväntningar. Där tror jag som jag sagt innan att Mythic North inte är lika självklart som ”’80s that never was” (vilket jag märkte gjorde att alla var mer öppna för anakronismer i Ur Varselklotet). Jag tror ev också att det hade varit värdefullt med lite tydligare verktyg att hantera det (och ibland en not om saker som direkt ändrats från verkligheten).

 

[Gabrielle de Bourg]

Ett utmärkt exempel- men jag tror inte att det är här skon klämmer för trådstartaren. Jag tror att det är saker som "tyska soldater är som standard beväpnade med AK47, för det är ju alla tyskar". Det är ingen som egentligen vet hur det ligger till som skulle försvara det med "jag gjorde fel med vilje, för jag bryr mig inte om historisk autenticitet".

Förutom att spelets konstruktör (Nässe) säger det rakt ut i tråden:

Helt ointressant för mig när jag spelar rollspel. Däremot tyckte jag det var kul att läsa historia på universitet och läser ofta historiska böcker relaterat till mitt jobb. Men jag vill inte rollspela historia. Precis som jag inte kräver att rollspelsprodukter är perfekta inom mitt område inom psykologin. Skiter faktiskt i om saker beskrivs helt kocko så länge vi har kul när vi spelar.

 

[Rickard]

Det här förstod jag inte riktigt från recensionen. Jag tycker att Väsen är föredömligt tydlig med motivationen på ett sätt som jag kan sakna i andra spel.

Motiveringen adresseras väl i recensionen?

There’s a motivation problem built into the standard template of Vaesen scenarios. Almost all of them start with a letter from a stranger asking the player characters to travel to some far-off location. But identifying the folkloric being involved is a main task in Vaesen scenarios, so this letter can never contain any hint about what being the characters will have to deal with.​

När jag läste det så kände jag det lät som att ringa brandkåren när någon gör ett inbrott. Det finns även exempel i recensionen.

 

[JohanL]

Man inser hur olika människor är skapta - för mig är utsagor som att historisk korrekthet står i konflikt med att ha roligt och att fakta står i vägen för kreativitet fullständigt obegripliga, men jag har ingen anledning att tro att det inte är vad skribenten uppfattar och tycker.

 

[SpringandeKulle]

Jag föredrar om spelet inte är historiskt korrekt beskrivet. För min del underlättar det ifall namn och sånt är för mig enkelt att uttala. Har faktiskt ingen aning vad folk hette på 1860 talet så alla påhittade SLPs skulle ju heta Sven, Hilda, Gunnar etc. Det skulle i så fall krocka med äventyren om de hade historiska namn. Jag skulle nog också bli fundersam om det står att loket är ett skinande modernt ånglok. Även om det vore det på 1860-talet så är min hjärna i nutid och skulle fundera på hur ett modern 2020 ånglok skulle se ut.

Jag gillade Chock som barn. Älskad spelet och äventyren. Inte läst det på 30+ år...
Men har varit nyfiken på Vaesen då det verkar vara i samma anda. I båda spelen tillhör man en grupp som undersöker övernaturliga saker så att man åker iväg för undersöka sömngångare är inte så stor grej tycker jag.

Så efter läst recensionen låter ju Vaesen som ett spel jag borde kolla in.

 

[Franz]

Jag föredrar om spelet inte är historiskt korrekt beskrivet. För min del underlättar det ifall namn och sånt är för mig enkelt att uttala. Har faktiskt ingen aning vad folk hette på 1860 talet så alla påhittade SLPs skulle ju heta Sven, Hilda, Gunnar etc. Det skulle i så fall krocka med äventyren om de hade historiska namn. Jag skulle nog också bli fundersam om det står att loket är ett skinande modernt ånglok. Även om det vore det på 1860-talet så är min hjärna i nutid och skulle fundera på hur ett modern 2020 ånglok skulle se ut.

Jag gillade Chock som barn. Älskad spelet och äventyren. Inte läst det på 30+ år...
Men har varit nyfiken på Vaesen då det verkar vara i samma anda. I båda spelen tillhör man en grupp som undersöker övernaturliga saker så att man åker iväg för undersöka sömngångare är inte så stor grej tycker jag.

Så efter läst recensionen låter ju Vaesen som ett spel jag borde kolla in.

Johan Egerkrans har själv lite skämtsamt benämnt spelet som Troll-Chock

 

[Hundenilunden82]

Jag vill kring det här med historisk korrekthet i väsen citera ifrån det stycke som @StradhLestat postade.

Om der krävs att Tsaren invaderat Finland för att spelarnas resa till Tammersfors skall vara spänanade så kommer så att ha skett .

Vill din journalist skriva sina samhällskritiska texter på en skrivmaskin så kommer en sådan att vara uppfunnen även om tidseran för en sådan inte är korrekt.

Nu citerar jag ur minnet så kanske inte fått varje ord precis korrekt men det för mig visar väl ganska tydligt på att väsen inte har några ambitioner på eller gör sken av att vara historiskt korrekt.

 

[Gabrielle de Bourg]

Man inser hur olika människor är skapta - för mig är utsagor som att historisk korrekthet står i konflikt med att ha roligt och att fakta står i vägen för kreativitet fullständigt obegripliga, men jag har ingen anledning att tro att det inte är vad skribenten uppfattar och tycker.

Ibland är det skitkul och ibland är det, förlåt mig, ett rent helvete. Fakta och research kan ta enormt mycket tid att ta in och lära sig och att behöva sitta och googla varenda liten sak är pilligt. Det ger också spelen en högre tröskel för att sätta sig in i och kan också göra att målgruppen för spelet blir äldre (speciellt om vi pratar community).

För att inte tala om att det absolut kan påverka och begränsa. En sak som gråmde oss över vad gäller CoC Sverige när vi skrev Lund-boken är att vi med 20-talssettingen t ex ligger för sent i tiden för att ha med Fritiof ”Nilsson” Piraten eller Frank Heller och framförallt för det för tidigt för att kunna ha med Hilma af Klint och Vipeholmsanstalten (båda saker som skriker Call of Cthulhu Sverige).

@Hundenilunden82 hade bra exempel på Väsens inställning att om man behöver att en historisk sak ska ha skett så har den skett om det för handlingen bättre.

 

[JohanL]

Johan Egerkrans har själv lite skämtsamt benämnt spelet som Troll-Chock

”Män i Manchester-kostym i rökrum som utreder exotiska mysterier” är en bra genre.