När, hur och hur ofta är det okej att avbryta spelet?

[Genesis]

Så i tråden om realism funderade jag på det här med att avbryta spelet, till exempel för att googla fram lite detaljer om något på mobilen. Jag känner att det är lite av en vedertagen sanning att man inte ska avbryta spelet, och att man ofta anger det som en given kritik utan vidare behov av motivering. Ett tärningssystem ska gå snabbt, man ska inte behöva bläddra i boken under spel, och så vidare. Under en period var det mycket kritik mot tabeller på forumet, och det var dålig speldesign att använda dem, på grund av hanteringstiden.

Men jag har också insett att det i många fall inte gör mig något med avbrott. Jag minns när jag i min ungdom spelade Eon och man slog skada med exploderande tärningar. Ett högt slag kunde ta en bra stund att slå, eftersom man skulle slå om sexor flera gånger. Men det här var långt ifrån ett störningsmoment, eftersom jävlar vad med skada det blir, hörni! Det var spännande, man kunde se resultatet växa, trots att vi var mitt i en strid, och strider ska ju inte avbrytas mitt i av sega tärningsrull, eller?

Och i Se och göra i Aliatra måste man bläddra i boken inför varenda scen. Man går till ett ställe i staden, och så slår man upp i boken och läser vad det är som finns där. Men det sker mellan scener, i naturliga pauser, så det är heller inte särskilt störande.

Så det ger mig två tillfällen när jag känner att det är helt okej att sega ned spelet genom att engagera en mekanik eller bläddra i boken:

1. När det är väldigt spännande och man får en sorts cliffhanger-effekt
2. När det sker mellan scener (eller i någon annan form av naturlig paus i berättelsen)

Vad finns det mer för tillfällen? Hur ser ni på det? När, hur och hur ofta är det okej att pausa spelet för att göra annat, som mekanik, bokbläddring eller googla efter info? Kan det till och med vara en bra och stämningshöjande sak, som i mitt exempel med stora skador i Eon?

 

[Gabrielle de Bourg]

Duschtanke: Är vår återfunna kärlek till tabeller/inte vara orolig att slå upp saker en följd av fler av oss ofta har böckerna digitalt? Jag brukar lägga in bokmärken på sådana grejer (och kan annars bara CTRL+F:a) så bläddertiden är numera så mycket lägre/bortblåst.

 

[wilper]

När pizzan kommer bryter man.

 

[EvilSpook]

Jag tycker nog att man kan avbryta kort för i princip vad som helst, när som helst.
Om nån vill kolla upp något i en bok, metaprata lite om relationerna i gruppen, dubbelkolla om man förstått nåt rätt, om man vill sammanfatta spelmötet och diskutera vad man vill använda sista halvtimmen till, eller om man vill ta en bensträckare. Det är inte fel att bryta för att kolla av stämningen heller. Har vi kul? Förstår ni hur stridsreglerna funkar? Går det för långsamt? Känner alla att de får vara med?


//EvilSpook

 

[Genesis]

Jag tycker nog att man kan avbryta kort för i princip vad som helst, när som helst.
Om nån vill kolla upp något i en bok, metaprata lite om relationerna i gruppen, dubbelkolla om man förstått nåt rätt, om man vill sammanfatta spelmötet och diskutera vad man vill använda sista halvtimmen till, eller om man vill ta en bensträckare. Det är inte fel att bryta för att kolla av stämningen heller. Har vi kul? Förstår ni hur stridsreglerna funkar? Går det för långsamt? Känner alla att de får vara med?


//EvilSpook

Rimligen spelar det då ingen roll hur snabbt tärningssystemet är? Om man varje gång rollpersonen försöker sig på något svårt behöver gå igenom en procedur som tar två-tre minuter?

För mig tror jag inte att detta skulle vara ett problem, eftersom i spel jag spelar så är”rollpersonen försöker sig på något svårt” något som inträffar väldigt sällan (om vi inte räknar typ ”förklara sina känslor för sin mobbare, som hen är kär i”). Men spelar jag ett spel där man slår tärningar var och varannan minut så hade jag funnit det störande om proceduren är långsam.

Det spelar också roll för mig när avbrott sker. Mitt i en intensiv dialog där min rollperson för första gången på decennier träffar sin fader som övergav henne när hon var liten så blir ett avbrott rejält stämningsdödande. Sker det däremot efter att rollpersonen sätter sig på ett flygplan i för en tiotimmars resa så är det inga problem att avbryta (och det gör man ju oftast i mina spel, man bryter scenen, vilket är ett avbrott i spelet).

Så i alla fall för mig spelar både frekvens och tajming roll.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag känner att det är lite av en vedertagen sanning att man inte ska avbryta spelet, och att man ofta anger det som en given kritik utan vidare behov av motivering. Ett tärningssystem ska gå snabbt, man ska inte behöva bläddra i boken under spel, och så vidare. Under en period var det mycket kritik mot tabeller på forumet, och det var dålig speldesign att använda dem, på grund av hanteringstiden.

förtydligande i edit:
Nedanstående är alltså inte skrivet som att det är något @Genesis tycker utan jag vänder mig mot den allmänna attityden som iaf tidigare funnits i delar av rollspelshobbyn.
----------------------------------------------

Detta är en av de här "vedertagna sanningarna" inom rollspel som jag verkligen hatar.
En attityd som skapar någon sorts bisarr social press som inte fyller något annat syfte än att skapa utrymme att sätta sig till doms över andra när de bryter mot oskrivna esoteriska sociala regler eller "spelar dåligt". Ofta med hänvisning till den odefinierbara men inte sällan i den närmast heliga "stämningen" eller "inlevelsen".

Dra åt helvete, behöver vi googla nått lite snabbt så gör vi det, behöver man springa på toa så gör vi det, får man hjärnsläpp och behöver kolla upp något i regelboken så gör man det, vill man rulla på en tabell för att det är enklare än att hitta på något i stunden så gör man det.

Är det trevligare och kanske lite roligare när man hamnat i ett gött flow och slipper avbryta i onödan, ja det tycker såklart alla, men vi är människor med mänskliga liv och mänskliga behov som spelar tillsammans för att få en trevlig stunds socialt umgänge ihop kring ett rollspel. Ibland är det jätteintensivt och totalt 100% fokus, en annan gång är rollspelet mer en ursäkt för att få tjöta av sig om tillvarons vedermödor, och ibland är man bara väldigt trött. Är någon vid mitt spelbord inte ok med det utan gör en stor sak av hur mycket det förstör när människor är människor så behöver denne inte komma tillbaka.

 

[Genesis]

förtydligande i edit:
Nedanstående är alltså inte skrivet som att det är något @Genesis tycker utan jag vänder mig mot den allmänna attityden som iaf tidigare funnits i delar av rollspelshobbyn.
----------------------------------------------

Detta är en av de här "vedertagna sanningarna" inom rollspel som jag verkligen hatar.
En attityd som skapar någon sorts bisarr social press som inte fyller något annat syfte än att skapa utrymme att sätta sig till doms över andra när de bryter mot oskrivna esoteriska sociala regler eller "spelar dåligt". Ofta med hänvisning till den odefinierbara men inte sällan i den närmast heliga "stämningen" eller "inlevelsen".

Dra åt helvete, behöver vi googla nått lite snabbt så gör vi det, behöver man springa på toa så gör vi det, får man hjärnsläpp och behöver kolla upp något i regelboken så gör man det, vill man rulla på en tabell för att det är enklare än att hitta på något i stunden så gör man det.

Är det trevligare och kanske lite roligare när man hamnat i ett gött flow och slipper avbryta i onödan, ja det tycker såklart alla, men vi är människor med mänskliga liv och mänskliga behov som spelar tillsammans för att få en trevlig stunds socialt umgänge ihop kring ett rollspel. Ibland är det jätteintensivt och totalt 100% fokus, en annan gång är rollspelet mer en ursäkt för att få tjöta av sig om tillvarons vedermödor, och ibland är man bara väldigt trött. Är någon vid mitt spelbord inte ok med det utan gör en stor sak av hur mycket det förstör när människor är människor så behöver denne inte komma tillbaka.

Medhåll här, men det jag är intresserad av här är alltså vilka faktorer som påverkar hur störande det är. När är det mer av ett problem och när mindre?

Exempel: När jag först spelade Psychodrame (Frédéric Sintes originalversion) så tyckte jag att konfliktsystemet var fantastiskt. Första gången jag såg ett system där man kan vinna en konflikt genom att bryta ihop och börja gråta (vilket alla vet funkar sjukt bra i många fall i verkligheten). Häftigt!

Problemet var att systemet krävde att man hela tiden under dessa sociala konflikter drar kort och sedan spelar dem i olika konstellationer (par, triss, etc). Det gjorde att vad som var en känslosam och intensiv dialogscen hackades upp när man hela tiden drog kort, sorterade dem och beslutade vad man skulle göra. Det hade en tydlig negativ inverkan på flödet i samtalet.

Så trots att jag tycker att systemet är innovativt och ger intressanta effekter på fiktionen, så kapade jag bort det helt från min hackade version av spelet, eftersom jag tyckte att de ständiga avbrotten var störande.

Medan, som sagt, skadeslagen i Eon eller bokbläddrandet i Aliatra inte har den effekten. Det tycker jag är intressant och det är det jag vill prata om.

 

[EvilSpook]

Rimligen spelar det då ingen roll hur snabbt tärningssystemet är? Om man varje gång rollpersonen försöker sig på något svårt behöver gå igenom en procedur som tar två-tre minuter?

För min del så spelar det inte så stor roll hur snabbt själva tärningssystemet eller hur slimmad regelkärnan är.
Jag anser att det viktiga är att mekanikens komplexitet och tyngd står i proportion till det som kommer ut av slagen.
Tar det en sekund att slå för en attack och två sekunder att parera spelar det ändå ingen roll om striderna alltid blir 15 minuter ping-pong utan att nåt egentligen står på spel eller får konsekvenser.

Det spelar också roll för mig när avbrott sker.

För mig är också tajmingen det avgörande.
Man ska såklart inte i onödan bryta dramatiska eller stämningsfulla scener om man lika gärna kan vänta till mer passande tillfällen.


//EvilSpook

 

[Bifur]

De enda gånger jag helst undviker avbrott är i rena in-game dialoger eller tydliga etableringsscener av en spelare. Annars är det nästan alltid ok. Det är snarare en fråga om samlad mängd avbrott under spelmötet. Är det "för mycket" under ett pass kan det vara störande, men exakt var de sker är ofta av mindre vikt.

 

[Genesis]

En sak jag tycker är intressant är att avbrott också kan vara positivt om det sker i spännande ögonblick. Det är ju ett klassiskt trick i tv-serier att bryta för reklam eller bryta avsnittet när det är som mest spännande. Alltså cliffhangrar.

Det är ju ett klassiskt klipptrick i rollspel också, och bland annat Vast and Starlit använder detta explicit, där man ombeds klippa scenen när något spännande håller på att ske (kraftigt förenklat).

Samtidigt känner jag också att spel där man inte får avbryta, som Motel Dragonfly, ger en extra sorts djup och stämning som kommer av att aldrig bryta. Men avbrott kan tjäna bra syften också, som att ge en chans att reflektera över var man är. Tänker också på spel som Montsegur 1244, där det finns inbakat en kvarts rast halvvägs genom spelet.

Tänker att det finns en del intressanta aspekter här i att reglera runt pauser och att använda det smart, oavsett om det är för att engagera mekanik eller för att googla info om ånglok.

 

[Rickard]

När pizzan kommer bryter man.

En poäng jag tänker spinna vidare på. Om någon har barn som måste tas hand om så kommer det att medföra att det blir avbrott men jag tycker egentligen att det då handlar om att kunna svänga om spelandet till någonting annat medan det sker. Att käka pizza ger en naturlig paus i spelandet så att man får mer energi och då inte bara från maten. Man kan köra några avstickare och köra medan en person är upptagen med sitt barn eller bara prata lite löst om spelandet eller livet i sig. Allting behöver inte var råfokus på spelet. Jag tycker det varit asskönt när spelledaren har sagt "Nu måste jag kolla upp lite saker. Kan vi ta en paus?". Då får jag tid för samkväm.

Däremot kan jag irritera mig på när man kör en strid och någon tar tid på sig, när de har kunna spendera tiden det tagit för fyra stridrundor som andra har spelat ut att bara samla ihop tärningar, deklarera vad man ska göra och sedan rulla dom. Är väl en av några anledningar till varför jag inte gillar stridsystem idag.

 

[krank]

Ingen kommer att bli förvånad av något jag skriver här, men:

Om jag uppnått inlevelse i rollpersonen så är avbrott negativa. De kan fortfarande vara ursäktade såklart, men de är ändå mer negativa än positiva.
Större delen av tiden kännas jag dock inte riktigt så djup inlevelse, och då är avbrott ett mindre problem.

Sedan beror det ju på vad avbrottet är för. Om det är avbrott för något trevligt som inte har med spelet att göra (pizza) eller avbrott för något trevligt som har med spelet att göra (typ, nu spenderar vi tio minuter med att googla på 1930-talsbakverk för att riktigt kunna götta oss över den här mat-ätar-scenen som spelarna verkar tycka är så givande, eller googla på bilmärken för spelarna verkar gå igång på det)… då är det inte ett problem, generellt.

Är det däremot avbrott för något otrevligt som inte har med själva rollspelandet att göra… då är det mer störande. Som ifall man ska ta paus för plast och matte, till exempel; då vill jag bara tillbaka till rollspelandet. Om vi ska ta paus för att spela ett litet brädspel (strid) så vill det till att det går hyfsat fort; jag vill ju tillbaka till vad vi egentligen höll på med.

 

[entomophobiac]

Har inga problem med avbrott överlag, så länge folk kan vara hyfsat fokuserade på spelet när vi väl spelar. Större issue för min del om någon fjortis-SMS:ar eller Wikipedierar istället för att lyssna på den som pratar. Men i samma anda, om folk pratar för mycket anekdoter, off, etc., så kan jag själv tappa fokus och intresse.

Däremot är ju bland det absolut roligaste jag varit med om när vår spelledare i The One Ring nyligen beskrev en otäck drömscen där en spindelvarelse böjer sig ned och skall viska något till en rollperson och ... "BEHÖVER DU BYGGA OM KÖKET HEMMA?"

För det var reklamen på Spotify som kickade in mellan ambienslåtarna...

 

[IcarusDream]

Har inga problem med avbrott överlag, så länge folk kan vara hyfsat fokuserade på spelet när vi väl spelar. Större issue för min del om någon fjortis-SMS:ar eller Wikipedierar istället för att lyssna på den som pratar. Men i samma anda, om folk pratar för mycket anekdoter, off, etc., så kan jag själv tappa fokus och intresse.

Däremot är ju bland det absolut roligaste jag varit med om när vår spelledare i The One Ring nyligen beskrev en otäck drömscen där en spindelvarelse böjer sig ned och skall viska något till en rollperson och ... "BEHÖVER DU BYGGA OM KÖKET HEMMA?"

För det var reklamen på Spotify som kickade in mellan ambienslåtarna...

För ett antal år sedan spelledde jag en väldigt djup och mörk scen i ett rollspel. Hade ödesmättad musik igång.
En viktig SLP skulle bli avrättad... världen höll andan. Bödeln går fram, drar fram sitt svärd...
" DON'T YOU WORRY 'BOUT A THING " spelas när Spotifyreklamen kom igång.

Mina spelare referar fortfarande till det tillfället

 

[IcarusDream]

För ett antal år sedan spelledde jag en väldigt djup och mörk scen i ett rollspel. Hade ödesmättad musik igång.
En viktig SLP skulle bli avrättad... världen höll andan. Bödeln går fram, drar fram sitt svärd...
" DON'T YOU WORRY 'BOUT A THING " spelas när Spotifyreklamen kom igång.

Mina spelare referar fortfarande till det tillfället

Och vid ett tidigare tilfälle...

Jag var spelare i Svavelvinter, och SL hade dragit igång en mapp med musik från nåt MMOPRG eller nåt.

SL beskriver dramatiskt hur det finns en mörk kult i norr, Shaguliterna, som beskrivs som grönaktiga varelser som leds av en ond ledare..
JINGLE BELLS, JINGLE ALL THE WAY

..tydligen var det blandat musik från nåt jul-event som MMORPG:et haft

 

[Genesis]

Sedan beror det ju på vad avbrottet är för. Om det är avbrott för något trevligt som inte har med spelet att göra (pizza) eller avbrott för något trevligt som har med spelet att göra (typ, nu spenderar vi tio minuter med att googla på 1930-talsbakverk för att riktigt kunna götta oss över den här mat-ätar-scenen som spelarna verkar tycka är så givande, eller googla på bilmärken för spelarna verkar gå igång på det)… då är det inte ett problem, generellt.

Är det däremot avbrott för något otrevligt som inte har med själva rollspelandet att göra… då är det mer störande. Som ifall man ska ta paus för plast och matte, till exempel; då vill jag bara tillbaka till rollspelandet. Om vi ska ta paus för att spela ett litet brädspel (strid) så vill det till att det går hyfsat fort; jag vill ju tillbaka till vad vi egentligen höll på med.

Det här är lite intressant. Jag är ju mindre intresserad här av avbrott som inte har med spelet att göra (pizza, sidokommentarer och spotifyjinglar) utan mer av avbrott som är spelrelaterade (men där räknar jag ju plastrullning). Men du har rätt i att typen av avbrott också är en faktor, och kanske framförallt vad man tycker om det.

Spänning kan vara just en sådan attityd. När vi tar en paus för att konsultera spelsystemet om vad som händer när jag kastar mig ut genom fönstret för att greppa tag i helikoptern och misslyckas kan det vara superspännande. Ett fall från si och så många meter, vad är det nedanför? Gräsmatta. Kolla upp reglerna för fallskada … det kan ju vara väldigt spännande. Min rollpersons liv hänger liksom i vågskålen under hela det här regelkonsulterandet. Att pausa för att googla historiska detaljer kan också vara givande. "Åh, kolla på den här tårtan! En sådan här står det på bordet!" kan ju vara intressant och givande. Avbrottet kan vara en givande aktivitet i sig.

Så jag tänker att vad avbrottet resulterar i har också en effekt på hur välkommet det är. Får vi intressanta fakta eller ett spännande resultat så är vi mer benägna att vänta. Jag tror att det finns en liten effekt här i Aliatra också, att man valt en plats på kartan och sitter och undrar vad som finns där. Den här undran och nyfikenheten får en chans att gro lite medan man bläddrar fram till rätt sida i boken.

Ett annat avbrott som kan vara givande är om det är kreativt. I Anatman har jag ibland pausat spelet för att diskutera hur en viss sak i spelvärlden fungerar. Eftersom det är en spelvärld som byggs under spel kan man pausa ibland och göra lite rent världsbygge, som är relaterat till berättelsen. Det kan vara en kul sak i sig själv. Medan för mig, att kolla upp hur något fungerar i Midgård hade varit ett urtråkigt avbrott eftersom jag inte är intresserad av Midgård (till skillnad från den verkliga världen) och inte får hitta på själv (till skillnad från i samberättande).

 

[erikt]

Det är ju generellt inte önskvärt att behöva avbryta spelet, men ibland är ett avbrott det minst dåliga alternativet.

Ibland är det bättre att slå upp en regel istället för att bara dra till med någonting som kan vara helt uppåt väggarna.

Eller att faktiskt slå de tärningsslag som reglerna påbjuder istället för att bara helt godtyckligt bestämma hur det gick utan att slå tärning.

Eller andra anledningar som inte direkt har med regelsystemet att göra.


Så avbrott är inte alltid fel. Väldigt ofta är de inte fel.

Men sen så bör ju inte avbrott förekomma för ofta, eller vara för långa.
Så om man regelbundet har 10-minuters pauser medan någon försöker hitta en obskyr regel i någon av de femti-elva böckerna som används, så kanske man ska fundera över vad man kan göra annorlunda.

 

[Genesis]

Det är ju generellt inte önskvärt att behöva avbryta spelet, men ibland är ett avbrott det minst dåliga alternativet.

Ibland är det bättre att slå upp en regel istället för att bara dra till med någonting som kan vara helt uppåt väggarna.

Eller att faktiskt slå de tärningsslag som reglerna påbjuder istället för att bara helt godtyckligt bestämma hur det gick utan att slå tärning.

Eller andra anledningar som inte direkt har med regelsystemet att göra.


Så avbrott är inte alltid fel. Väldigt ofta är de inte fel.

Men sen så bör ju inte avbrott förekomma för ofta, eller vara för långa.
Så om man regelbundet har 10-minuters pauser medan någon försöker hitta en obskyr regel i någon av de femti-elva böckerna som används, så kanske man ska fundera över vad man kan göra annorlunda.

Ja, men har du inga tankar på om avbrott av dessa slag är mer eller mindre problematiska vid olika tillfällen? Och om det är tillfällen där avbrottet faktiskt till och med är positivt? När är det som värst att bläddra i boken, och när spelar det ingen större roll? Finns det tillfällen där en lång regelprocedur är en bra grej, att det faktiskt är givande att dra ut lite på det hela?

 

[Faehrengaust]

Ibland så kan det hända att man önskar att man avbrutit spelet helt.

Jag tänker på tillfällen där spelledare och/eller spelare är alldeles för trötta, men man pressar vidare ändå eftersom det är så spännande. Efteråt inser man att upplevelsen hade blivit klart bättre om man i stället avbrutit spelkvällen tidigare och återkommit senare med ny energi. Tyvärr har detta en tendens att hända just när det är som mest spännande, man har ju bara avslutningen kvar...

Vi har försökt att bli bättre på att faktiskt säga stopp när någon börjar gäspa lite väl mycket, men det är inte så lätt.

---

Men, nu var ju dock frågan snarare om tillfälliga avbrott. Så, lite avbrott som möjligt är min åsikt, men ibland måste man. Detta har oftast inte varit något problem för oss, det brukar komma rätt naturligt. Vi bryr oss normalt inte om att slå upp regler eller googla reda på saker, vi hittar bara på något och kör vidare (och kollar upp regeln eller vad det nu är till nästa gång). Våra avbrott handlar om toapauser, hämta kaffe eller dylikt och det gör man i naturliga pauser i spelet, t.ex. mellan stora scener där man ändå ska växla tempo och sinnesstämning.

Telefonsamtal kan vara störande, men det är sånt som man får ha överseende med när samtliga i spelgruppen har familj.

 

[SpringandeKulle]

Utifall man tillåter alkohol att förtäras under spel så är det bra att avsluta innan det blir för mycket.