Leon: Mofoe - Biståndshandläggare - Grimdark. Poäng: 13200
Rymdhamster: Mörsarn - Skadedjursbekämpare - Tegelsten. Poäng: 11301
Vicotnik: Fyrtornet - Budbilsförare - Odödlig. Poäng: 8700
Kungfetti: Silver - Roadie för Norras bästa hardcoreband "Brains: Bad" - Elemental: Ducttape. Poäng: 600
Hägerstrand - Snakedude - Mellanchef - Djurkrafter: Orm. Poäng: 3000
Hellzon: Torrent - Hundrastare - Elemental: Vatten. Poäng: 3600
Man Mountainman: Instaslam - Influencer - Gummiperson. Poäng: 1100
Sömniga Isaac: Granit - Kontrollant lokaltrafiken - Tegelsten. Poäng: 611
Paal: Krossaren - Cykelbud - Elemental: Grus. Poäng: 8000
Cybot: Myrmidon - Tiktok-Influencer - Djurkrafter: Proportionella kraften från en pistolmyra. Poäng: 5600
Dag 5:
VA(H)R (Krossaren, Mofoe, Fyrtornet och Mörsarn): När Doktor Mörker insåg att en supergrupp var på väg efter honom släppte han subtiliteten.
Rök slingrar sig upp från de förstörda byggnaderna i Bredholmen. Robotpatruller marscherar längs de öde gatorna, deras röda ögon sveper genom mörkret, letande efter hot. Ovanför dem tornar en grotesk skepnad upp sig. Doktor Mörker själv, nu mer maskin än människa. Hans kropp är en mardrömslik blanding av metall och kött, med hydrauliska klor som blixtrar från elektricitet och en ryggrad förstärkt av pulserande kablar som slutar i en kentaurliknande kropp med tentakler.
Från skuggorna kliver VA(H)R fram.
MoFoe rullar sina axlar och drar fram sina vapen.
"Vi gör det här snabbt."
Krossaren låter en kaskad av grus rinna genom hand hårda fingrar. "Hela den här stadsdelen ska skakas om."
Fyrtronet knyter näven, på ytan stoiskt oberörd. "Vi gör det vi måste."
Mörsaren spänner sina muskulösa armar. "Låt oss pressa oss genom dem!"
Doktor Mörker vrålar. Hans röst ekar metalliskt när han sträcker ut en hand, och en våg av robotar kastar sig mot hjältarna.
KAOS BRYTER UT!!!
Krossaren slår sina händer i marken och skickar en tsunami av grus nedför gatan. Robotar slits itu när småsten och damm tränger in i deras leder eller kortsluter deras kretsar. Krossaren själv rör sig sedan genom kaoset som en levande jordbävning, svepande bort robotar som om de vore byggda av papper.
MoFoe rör sig som en skugga genom kaoset, skjuter robotar genom huvudena med precisa skott och kastar sig undan attacker med kirurgisk precision. Han glider under en svävande drönare, hugger av dess ben med en kniv och skjuter den ur luften innan den ens hinner krascha.
Fyrtronet marscherar rakt genom fiendeleden. Kulor och energistrålar slår mot hans kropp utan effekt. En robot försöker hugga ner honom bakifrån, han fångar svärdet genom armen, vänder på det och dödar robotten med det.
Mörsaren är ren brutalitet. Han slår sig fram med nävarna som murbräckor, krossar robotar med varje slag och använder deras egna lemmar som vapen. En grupp försöker fälla honom med elstavar, men han biter ihop, drar dem närmare sig och slår dem så hårt att gnistor sprejas ut över gatan.
DOKTOR MÖRKER SJÄLV KLIVER FRAM!
"Ni är för sent ute!" vrålar han och aktiverar en signal. En massiv dörr öppnas bakom honom och avslöjar rader av kapslar fyllda med medvetslösa människor, redo att ersättas av maskiner.
Men VA(H)R låter sig inte skrämmas.
Krossaren slår i marken och skapar en kaskad av sten som trycker tillbaka Doktor Mörker. MoFoe sprintar genom slagfältet, undviker en av doktorns mekaniska tentakler och skjuter rakt mot en kraftgenerator på hans rygg. Fyrtronet kastar sig fram och rycker loss en av hans metalldelar medan Mörsaren med full kraft slår in sin näve i skurkens bröstplåt, krossar den och avslöjar köttet därunder.
Doktor Mörker vrålar av smärta men vägrar ge sig. Han sträcker ut sina mekaniska armar, vrålar och ut ur honom slår ut en chockvåg av energi. Hjältarna kastas bakåt men bara för ett ögonblick. De reser sig igen, sammanbitna och redo att avsluta det här.
"Vi gör det här tillsammans," säger Fyrtronet och kliver fram, med de andra vid sin sida.
I en samlad attack kastar sig VA(H)R över Doktor Mörker. Krossaren begraver honom i en våg av sten. MoFoe sätter skott efter skott exakt i skurkens huvud. Fyrtronet sliter loss hans kraftkälla. Mörsaren avslutar det hela med ett knytnävsslag så kraftigt att hela marken skakar.
Doktor Mörker faller. Hans kropp rycker till, gnistor sprakar, och så blir han till sist stilla.
Tystnad.
VA(H)R står kvar och de andas tungt. Robotarmén är besegrad. De kidnappade har räddats. Bredholmen är fri igen!
MoFoe laddar om sitt vapen och ser ut över den förstörda stadsdelen.
"Det där var något, va?"
Fyrtronet nickar.
I fjärran, bland ruinerna av Bredholmen, blinkar en röd lampa, en sista nödsignal från Doktor Mörkers system. Någon, någonstans, har sett vad som hänt.
VA(H)R har segrat men något större väntar!
DOKTOR MÖRKER ÄR GRIPEN!
Myrmidon: Myrmidon smög genom Baronessan Stålsporres magnifika herrgård, nu tyst och stilla efter hans seger. På vägen bet han från skuggorna hennes advokater, hantlangare och tjänstefolk som frenetiskt försökte förstöra bevis. Han visste att hennes planer var större än vad som var uppenbart. Hans skarpa ögon noterade några detaljer, chatten hjälpte till att peka ut fler. Snart hade han samlat på sig de pappersspår som inte förstörts. Han gick igenom dem senare, sådant arbete var för tråkigt för att göra live. Han hittade tre olika spår:
1: Spöktågen: Ett projekt för att manipulera stadens tunnelbana, med den skapa en förvriden verklighet där tid och rum kunde förvridas för priset av blod. Stålsporre var inblandad genom att finansiera projektet, men hade också sett till att hon hade en väg ut ur staden via spöktåg om saker gick fel.
2: Kung Kackerlacka: En genetisk experimentserie för att skapa en armé av superkackerlackor som skulle kunna infiltrera och ta över stadens infrastruktur. Stålsporre hade uppgiften att hålla myndigheterna sysselsatta och ur vägen.
3: Doktor Magi: En gemensam plan för att öppna magiska portaler genom hela staden och släppa ut varelser från andra dimensioner. Här var Stålsporre den primära finansiären och stödpersonen, med målet att komma undan med flera andra projekt och samla makt när magin väl blivit släppt loss.
Snakedude: Ger sig in i den stulna sommardagen från 2005, där musik av Nelly strömmar från radioapparaterna men ingen dansar. Han tar sig till Doktor Magis torn och ser henne…
…Jag såg henne först som en kvinna, som en enkel figur i skepnaden av normalitet. Men när jag stirrade längre, började hon bryta isär… hennes kropp smälte och växte samtidigt, ett kaos av slående färger och geometriska mönster som inte fanns eller kunde finnas. Hennes ögon sprutade ut svarta stjärnor, och varje gång de blinkade, var hela universum på väg att kollapsa och födas om, om och om igen. Hennes röst var flera röster, alla samtidigt, släpande över tidens skepnad. Jag kunde känna hur verkligheten själv drog sig undan, tvingade mig att förlora mig, snurrande i ett spiraler av färg och form som aldrig skulle sluta.
Jag hörde henne men inte med öronen. Jag hörde henne med min själ, med hela min existens, och jag visste att jag aldrig skulle kunna stänga av det igen. Det var inte längre en kropp, bara en explosion av dimensioner, en kosmisk mardröm jag inte var menad att uppleva. Och i ögonblicket innan jag kollapsade helt, såg jag henne eller snarare kände henne i alla sina tusen former. Jag var ingenting längre, bara en förlorad tanke i hennes oändliga flöde….
…Sedan smärta. Skinn som flås av och lemmar som kappas…
…Sedan något värre…
Snakedude kommer krälande ut tillbaka på tågstationen. Han har permanent förvandlats till en enorm, helt omänsklig, orm.
Silver: Silver satt på golvet i sin lägenhet, omgiven av mörker och ljudet av avlägsna fotsteg. Hans namn och adress låg ute på nätet nu, spridda i de smutsigaste hörnen av extremisternas forum.
Dörren sparkades upp. Tre män, beväpnade, ansiktena dolda. Perfekt.
Han lyfte handen. Silvertejpen i rummet vaknade till liv som levande ormar, svepte runt dem, kvävde skrik, vred vapen ur grepp. På några sekunder var de fast i kokonger av klibbigt stålgrått.
Silver reste sig långsamt.
"Så... vem skickade er?"
SILVER HAR INFORMATION OM STADENS VITMAKT NÄTVERK.
Instaslam: De muterade medlemmarna i gänget Rubitarna studsade genom banken, deras genmoddade kaninkroppar en suddig virvel av päls, katana-blänk och höga stridsrop. Kundernas skrik drunknade i smattret av små, snabba tassar mot marmorgolvet.
Då slog entrédörrarna upp med ett SMACK!
Instaslam flög in, bokstavligen, hans gummiarmar sladdrande som överkokt spagetti bakom honom innan han snärtade till sig själv i en perfekt landning.
"Okej, fluffskallar! Lämna stålarna eller bli virala på fel sätt!"
En Rubit hoppade mot honom, svingade sina nunchucks. Instaslam sträckte ut sin hals som en giraff på för mycket koffein, duckade och lät kaninen svinga rakt genom luften där han just varit.
"Klassiskt misstag, kompis."
Han snärtade ihop sig, fick tillbaka sin normala form med ett kraftig BOING! ljud och i samma rörelse slog han ut fyra Rubitar på rad som en levande flipperkula.
Den sista kaninen försökte fly. Instaslam kastade ut sin arm som en gummisnodd, snärjde den kring kaninens fot och drog tillbaka den i en snurrande tornado av öron, päls och skrik.
När polisen stormade in i banken stod Instaslam över en hög av utslagna ninjakaniner och knäppte en selfie.
"Rubitarna? Mer som Rubbade!"
Granit: Granit rörde sig tyst genom gränden, skymningen låg tät över staden. Ett gäng langare bytte varor under en trasig gatlykta, skuggor fladdrade över betongen.
De märkte honom för sent. Han inte så mycket slogs med dem som han bara stoppade dem utan problem. För tuff och stark för att normala brottslingar skulle vara ett problem.
Det var en scen som upprepade sig flera gånger medan solen gick ner och staden somnade.
VAD GÖR NI DAG 6?!!