Har dator- och tv-spel avstannat i utvecklingen? Vad är nästa steg?

[Cyberhest]

Som många andra användare här är jag runt, eller något över, 40-strecket och började spela tv-spel och datorspel i slutet av åttiotalet. Jag spelar fortfarande en hel del digitala spel, men tänker ofta på hur det känns som att utvecklingen på många sätt stagnerat.

Visst kommer nya, häftiga spel och visst blir de snyggare och snyggare, men begrunda skillnaden mellan ett state-of-the-art-spel från 1979 med ett från 1998. Jämför sedan detta med skillnaden mellan ett state-of-the-art-spel från 2006 och ett från 2025.

Utvecklingen från 1979 till 1998 var liksom inte bara en fråga om bättre grafik och ljud, utan en fundamental förändring av vad det innebar för något att vara ett datorspel – hur det spelades, var det spelades, vilken typ av upplevelse det var.

Ett nytt datorrollspel som Kingdom Come Deliverance 2 (2025) är däremot nästan exakt samma typ av spelupplevelse som Oblivion (2006), bara något större, något bättre grafik och så vidare.

Vad är nästa kvalitativa steg i utvecklingen av tv- och datorspel? Att på allvar implementera AI i spel, och därvidlag göra dem mer dynamiska än den hårt scriptade och statiska värld vi möter även i spel som KCD2?

 

[wilper]

Jag såg en youtuber säga att det inte finns behov av några ytterligare framsteg på grafikfronten, det är tillräckligt bra nu. Och ja, jag håller med, spel nuförtiden är jättefina.

Det hade varit roligare med fler frihetsgrader i rollspelsspel. Även där lyser KCD som en sol efter att jag spelat den snitslade banan som var Red Dead Redemption 2, som i övrigt var ett väldigt fint spel.

 

[Gabrielle de Bourg]

På ett sätt, ja. Vi har nått en slags brytpunkt för "Law of Diminishing Returns" – nu har tv- och datorspel nått en nivå där tekniken bara blir inkrementalt bättre, samtidigt som budgetar, utvecklingstid och teamstorlek blivit så enorma att många studior nu går under. Vi har utvecklingstider som kan vara ett decennium och med enorma team, vilket gör att kraven för intäkter ofta kräver att spelen måste dra in så mycket för att gå runt, vilket delvis leder till att de blir "säkra" (för att kunna dra in pengarna) och varför vi t ex ser många spel försöka vara "pågående".

Men även för mindre studior har nivån på vad som krävs för tv-spel idag gjort att om du inte ska vara "indieflum" kräver spelen t o m då ganska mycket resurser, vilket gör att möjligheten för innovation är mindre (inte minst bara för att det kostar så mycket att vara innovativ).

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag såg en youtuber säga att det inte finns behov av några ytterligare framsteg på grafikfronten, det är tillräckligt bra nu. Och ja, jag håller med, spel nuförtiden är jättefina.

Ungefär så. Ett av problemen är just hur extremt mycket pengar som krävs för att kunna leverera den grafiken.

Samtidigt är den "innovation" vi ser på grafikfronten också saker som DLSS och Frame Gen, som mer eller mindre också betyder "nu måste ni inte optimisera så bra, utan grafikkortet får lösa skiten åt er".

 

[PAX]

Story by AI framöver. Simstim och Recall...

Vi är där snart.

 

[Cyberhest]

Story by AI framöver. Simstim och Recall...

Vi är där snart.

Utveckla!

 

[Cyberhest]

På ett sätt, ja. Vi har nått en slags brytpunkt för "Law of Diminishing Returns" – nu har tv- och datorspel nått en nivå där tekniken bara blir inkrementalt bättre, samtidigt som budgetar, utvecklingstid och teamstorlek blivit så enorma att många studior nu går under. Vi har utvecklingstider som kan vara ett decennium och med enorma team, vilket gör att kraven för intäkter ofta kräver att spelen måste dra in så mycket för att gå runt, vilket delvis leder till att de blir "säkra" (för att kunna dra in pengarna) och varför vi t ex ser många spel försöka vara "pågående".

Men även för mindre studior har nivån på vad som krävs för tv-spel idag gjort att om du inte ska vara "indieflum" kräver spelen t o m då ganska mycket resurser, vilket gör att möjligheten för innovation är mindre (inte minst bara för att det kostar så mycket att vara innovativ).

Detta är bra poänger och förklarar så klart mycket av varför vi ser relativ likriktning och avtagande marginalnytta.

Bara för att förtydliga: min poäng är alltså inte att spel inte blir grafiskt snyggare i tillräckligt snabb/drastisk takt. Det jag är nyfiken på är vad nästa kvalitativa transformation är, som verkligen i grunden förändrar upplevelsen av att spela tv- och datorspel.

 

[Gabrielle de Bourg]

Bara för att förtydliga: min poäng är alltså inte att spel inte blir grafiskt snyggare i tillräckligt snabb/drastisk takt. Det jag är nyfiken på är vad nästa kvalitativa transformation är, som verkligen i grunden förändrar upplevelsen av att spela tv- och datorspel.

Nej nej, det förstår jag. Jag vill också vara tydlig med att det jag inte heller vill kritisera att spel "inte blir snyggare" – utan om något är problemet att vi har ribbor för vad spel behöver leverera, inte minst i grafik, som bidrar till den här avstanningen. Om varje spel ska vara lika snyggt som många AAA-spel numera är gör det att allt man vill lägga in blir väldigt mycket svårare, för att allt kräver så satans mycket resurser. Därför bidrar det till en viss avstanning i innovation.

 

[erikt]

Den första tiden med datorspel så var det lätt att komma på helt nya idéer - det var så mycket som ännu inte hade gjorts.
Men vartefter åren har gått så har alla de enkla idéerna redan blivit provade - en del funkade bra, en del mindre bra.

Så det skulle vara väldig märkligt om utvecklingen inte hade stagnerat i någon mån.

 

[JohanL]

Vad är nästa kvalitativa steg i utvecklingen av tv- och datorspel? Att på allvar implementera AI i spel, och därvidlag göra dem mer dynamiska än den hårt scriptade och statiska värld vi möter även i spel som KCD2?

Nästan säkert AI, ja.

Jag är övertygad om att det kommer att göras fruktansvärt många dåliga sådana spel innan man börjar begripa vad som faktiskt funkar.

 

[entomophobiac]

Vi har nått en slags brytpunkt för "Law of Diminishing Returns" – nu har tv- och datorspel nått en nivå där tekniken bara blir inkrementalt bättre, samtidigt som budgetar, utvecklingstid och teamstorlek blivit så enorma att många studior nu går under.

Situationen är ju egentligen enklare än så. I nästan tre årtionden har spelmarknaden vuxit så fort att det räckt att sitta stilla och gapa för att håva in mer och mer pengar. Det har inte spelat nästan någon roll alls vad som gjorts i beslutsprocessen, för tillströmningen av nya kunder har alltid kompenserat. Särskilt under det årtionde+ som förläggare i praktiken dikterade villkoren, för de förvaltade hyllmetrarna i butikerna där spel såldes.

Men inte längre. Sedan ett par år (efter pandemin, som var rekordåret) har tillväxten avstannat och de som tidigare kunde sitta och äta pengar utan att egentligen anstränga sig måste nu faktiskt fatta beslut. Problemet är att ingen av dem vet vad de håller på med. Så de anställda får ta konsekvenserna av att tillväxten projiceras minska. Än så länge går branschen fortfarande med rekordvinst, bara mindre rekordvinst än de senaste åren. Och då blir vanligt folk av med jobbet.

Det märks dock att saker förändras på det här planet. I rätt många år pratades det om "monetization" på de stora mässorna och om valuation och exits. Idag är det betydligt mycket mer samtal om "profitability". Vilket är hälsosamt oavsett bransch.

Vad är nästa kvalitativa steg i utvecklingen av tv- och datorspel? Att på allvar implementera AI i spel, och därvidlag göra dem mer dynamiska än den hårt scriptade och statiska värld vi möter även i spel som KCD2?

Jag tror att Minecraft- och Robloxgenerationerna kommer kräva mer systemdrivna och dynamiska upplevelser, för det är vad de redan är vana vid. Spel som plattformar de kan leka och socialisera genom. Spel som svarar på experimenterande.

Sparade denna posten förra året, som ammunition i liknande konversationer:



Jag tror helt enkelt att det kommer vara cykliskt. Just nu är det många som vill vara Neil Druckmann och leka regissörer. Men nästa generation kommer därför ta avstånd från det, och så kan vi få bra spel igen.

 

[entomophobiac]

Nästan säkert AI, ja.

Har väldigt svårt att se vad AI faktiskt tillför till digitala spel, personligen.

Än så länge känns det som att de enda som tycker om AI-genererad text är folk som inte skriver. De enda som förlitar sig på AI-genererad kod är de som inte är programmerare. Och de enda som använder AI-genererade bilder är de som inte själva kan rita.

Dunning-Kruger som metod!

 

[krank]

"They have zero patience for narrative" är en sån där grej som får mig att känna mig 100 år gammal, vilja skriva av hela den yngre generationen, och stänga in mig i typ en grotta och glömma att samtiden finns.

Det är tur, tänker jag, att jag inte jobbar i spelbranschen och att jag aldrig lär få slut på spel som funkar så som jag föredrar att de funkar.

Tyvärr gäller ju det där inte bara för spel.

Och nånstans här ska jag nog sluta, för jag tycker verkligen inte om att ha nått "those damn kids!"-stadiet i min gubbifiering.

 

[entomophobiac]

"They have zero patience for narrative" är en sån där grej som får mig att känna mig 100 år gammal, vilja skriva av hela den yngre generationen, och stänga in mig i typ en grotta och glömma att samtiden finns.

Jag känner ju (såklart) precis tvärtom! Det går ju mer tillbaka till de spel jag växte upp med, som var otroligt systemdrivna och emergenta. Hade varit roligt med en generation som tänjer lite på gränserna och utforskar vad narrativ kan innebära i ett interaktivt media. Känns som det varit ganska lite sånt under en längre tid.

 

[Cyberhest]

Har väldigt svårt att se vad AI faktiskt tillför till digitala spel, personligen.

Än så länge känns det som att de enda som tycker om AI-genererad text är folk som inte skriver. De enda som förlitar sig på AI-genererad kod är de som inte är programmerare. Och de enda som använder AI-genererade bilder är de som inte själva kan rita.

Dunning-Kruger som metod!

Jag tror att du missförstår mig.

Låt mig illustrera med ett exempel:

I Kingdom Come: Deliverance 2, som alla hyllar för att det är så öppet och adaptivt osv, så gick jag mot slutet av spelet till fogden i en av byarna och började prata med honom. Han förbannade mig då för att jag medverkat till att hans enda dotter dödades (i en scriptad sekvens tidigare i spelet), men när jag sen frågade vad som händer i stan så blev han lugn och artig igen och sa att det mesta var lugnt, förutom några banditer som härjade nära en ravin.

Jag bestämde mig då för att göra ett litet hyss, och väntade tills det var natt. Jag smög då runt häktet i byn, lönnmördade 7-8 vakter och bar sedan upp de blodiga liken till fogdens kammare, när vederbörande sov så sött i sin säng.

Morgonen därpå sökte jag upp fogden på hans kontor, fortfarande iförd min i blod indränkta gycklardräkt, och frågade what's up. Fogden svarade då ”nä det är rätt lugnt, utöver några banditer som härjar i ravinen en bit bort.”

När jag pratar om att implementera AI (i bemärkelsen stora språkmodeller) i spel, så menar jag inte AI-genererade bilder eller sånt som du pratar om, utan om att använda AI för att göra spelets karaktärer intelligenta på riktigt, kapabla att anpassa sig efter vad som händer i spelet på sätt som programmerarna inte måste koda in från början. Göra spelvärlden till mindre av en statisk kuliss.

Det skulle vara den största revolutionen i spelutveckling på i alla fall ett par decennier.

 

[krank]

Jag känner ju (såklart) precis tvärtom! Det går ju mer tillbaka till de spel jag växte upp med, som var otroligt systemdrivna och emergenta. Hade varit roligt med en generation som tänjer lite på gränserna och utforskar vad narrativ kan innebära i ett interaktivt media. Känns som det varit ganska lite sånt under en längre tid.

Jag skulle hellre se en generation spel som inte var always-online-trots-att-de-är-single-player, open-world, live-service, microtransaction, lootbox, multiplayertvång…

Men det är som sagt lugnt. Jag har spel så jag klarar mig. Industrin kan fortsätta spy ur sig third person action-spel, jag behöver inte interagera med dem =) Även om jag ofta sörjer att spel som verkar fina och ha intressant potential tyvärr är instängda i något slags multiplayer-action-grejs som jag inte orkar med.

 

[entomophobiac]

När jag pratar om att implementera AI (i bemärkelsen stora språkmodeller) i spel, så menar jag inte AI-genererade bilder eller sånt som du pratar om, utan om att använda AI för att göra spelets karaktärer intelligenta på riktigt, kapabla att anpassa sig efter vad som händer i spelet på sätt som programmerarna inte måste koda in från början. Göra spelvärlden till mindre av en statisk kuliss.

Det du beskriver uppnås lättare på helt andra sätt. Intelligens i en simulation är något som spelaren själv kommer fylla i så länge responsen ger rätt associationer. AI kan inte tillföra något sådant överhuvudtaget, eftersom den saknar "context". Den är också svindyr i ren compute, till skillnad från system spelklienten kan driva själv.

Jag opponerar mig här framförallt för att jag tycker det är supertråkigt att GenAI överhuvudtaget tas upp i den här typen av sammanhang, för metoderna och teknikerna för att göra mer emergenta spel har varit kända och använda så länge det funnits digitala spel. Det är bara att mer "authorship" tagit överhanden.

Det skulle vara den största revolutionen i spelutveckling på i alla fall ett par decennier.

Det är inte en innovation överhuvudtaget. LLM-varianter har använts i digitala spel ganska länge. För att inte tala om neurala nätverk av olika slag. Steve Grand skrev och designade Creatures på 90-talet, trots allt.

 

[Lemur]

Jag har det något citat snurra runt nyligen på detta temat, men nu kan jag inte hitta det. Det var något i stil med:

"Jag vill se fler billiga korta spel som är gjorda med mindre team på mindre budget."

Jag håller med och önskar att det blir så, åtminstone ett tag framöver.

 

[entomophobiac]

"Jag vill se fler billiga korta spel som är gjorda med mindre team på mindre budget."

 

[krank]

Utan att irra in mig i något slags "historiens slut"-resonemang så tänker jag ändå någonstans att varje medie når den punkt där just de där stora revolutionerna slutar komma. När var det senast någon revolutionerade boken så att "vad det innebar att vara en bok" förändrades i grunden? Man kanske kan prata om saker som ljudböcker och E-böcker, men var de verkligen så revolutionerande på det viset?

Vilka sådana revolutioner har vi sett inom filmen på sistone? Det känns absolut som att det är mycket större skillnad mellan en film från 1970 och en från 1980, jämfört med en från 2010 och en från 2020. När mediet är nytt finns enorm potential för utveckling, experiment, ständiga revolutioner. Ljud! Färg! 3D! Med tiden stabiliseras mediet och fokus blir på andra saker. Nämligen att göra oändliga remakes och uppföljare intressant innehåll. Eller ja, i bästa fall.

VR har ju gjort ett nytt försök nu, i snart ett decennium (Oculus Rift var väl typ först ut som kommersiellt tillgängliga ny-VR), att förändra vad spel kan vara. Det har väl gått… sådär. För mig som ändå kört en del VR och dessutom jobbat med det (undervisat i det, mest) så känns det som att den revolutionen kom av sig inte bara pga att covid dödade marknaden för VR på mässor utan för att gamers inte vill röra på sig när de spelar. Jag säger inte att VR inte kan vara en del av framtiden, men jag tror inte på VR-spel som liksom den nya defaulten för nya spel. Inte Augmented eller Mixed Reality heller, för den delen. Metaversum är dött.


Så jag tror trender framöver framför allt blir inom det vi idag tänker oss att videospel är, snarare än revolutioner som förändrar vad videospel är.

(Och snälle söte jesus kan vi skippa både krypto, NFT:er och genAI? Ingenting blir bättre av dem.)