Det är som när spelledaren slänger in sin kvantrese—spelet har redan en förutbestämd riktning. Jag spontanogillade Micah i RDR2 och hade gärna lämnat honom i sitt fängelse eller revolvrat honom i ryggen, men det tillät inte spelet överhuvudtaget eftersom storyn hade en annan plan för den (fantastiskt irriterande) karaktären. Min kanoniska Arthur hade gjort sig av med honom och dumpat honom i en varglya efteråt...
För att inte glömma en uppsjö av olika romantik/dating sim-spel, där jag tänker mig att det finns potential för coola spelupplevelser. T ex minns jag med värme Ledoliel där man skulle dejta/föra diplomatiska relationer med olika märkliga aliens. Tyvärr finns det inte längre.
Ja, man får inte glömma att man har ingen kontroll över AI på samma sätt.
Kanske. Point clouds och liknande har ju varit på tal rätt länge, men problemet är ju egentligen inte om det går eller inte utan att det saknas bra verktyg och standarder för det. PBR var ju den stora närtida revolutionen eftersom det modellerade hur ljus faktiskt fungerar istället för att bara rendera vad som känns rätt, men jag tror ju att revolutionen som kom av PBR handlade mer om att det faktiskt underlättade skapandet av grafik. Att jobba direkt mot highpoly är ganska drygt om den ska vara interaktiv—något som Unreal Engine gjort väldigt tydligt med sin Nanite. Funkar fantastiskt för ojämna statiska ytor, men kan inte göra egentligen något annat.
Är det här sant? Min favoritutgivare för tillfället är Hooded Horse, och de placerar sig oftast i just det där mellanskiktet, med t.ex. (ypperliga!) Against the Storm eller Manor Lords.
Den bästa röstsyntes som jag utvärderat själv var en sådan där du talade in samples som sedan bakades om av en AI baserat på träning på olika skådisar. Då kan du ha en lokal förmåga som får till rätt betoning och ton, och sedan göra om det till "old Scottish lady" efteråt.
Nej det är inte sant. Det är en grov förenkling som storföretag själva tycker om att upprepa. "Ack och ve allt är så dyrt, nu måste vi sparka folk för att ha råd med fler lyxjakter."
Instämmer. Vi ser också många fler indiespel som blir stora hitar. Disco Elysium, Outer Wilds, Animal Well, Dredge osv. Så har vi mer nischade studios som Owlcat som t ex levererar rediga CRPGs.
Tror vi kommer se mer sådant de kommande åren, helt enkelt för att många av de som sagts upp kommer försöka sig på att starta egna studios och finansiärer vill inte ta lika stora risker längre. Så på flera sätt förväntar jag mig de närmaste 5-10 åren att bli lite av en ny guldålder för den som önskar se mer kreativ spelutveckling.
Rogue Trader kändes så för mig. Och jag är litet osäker på definitionen, men State of Decay 2 som jag spelar nu känns mer som A-AA än AAA? Eller Midnight Suns?
På 40k-temat skulle jag även stoppa in Mechanicus i det facket. För övrigt ett spel jag rekommenderar så mycket att det gör ont.
Skälet att jag tjatar och opponerar mig, likt en trasig skivspelare, i den här tråden är att idén om att GenAI är vad som kan göra digitala spel mer dynamiska är direkt skadlig för utvecklingen av spel.
Nejnejnejnej! AI är ju mirakelkuren, det är gud i maskinen, det är två bokstäver vi kan projicera alla våra drömmar, önskningar och förhoppningar på om den heliga teknologin som skall rädda oss! Frälsarna och profeterna i silicon valley skall i sin upplysta visdom leda oss till den ljusnande framtid där vi kommer leva i lycka och överflöd utan att någonsin tynga våra sinnen med en endaste kritisk tanke!
Jag hoppas det, men oproportionerligt många jobbannonser efterfrågar fortfarande att man ska ha erfarenhet av typ tre launchade AAA-spel. Jag upplever att industrin präglas av en hierarkisk attityd där man konstant nedvärderar i synnerhet mobilspel och casual spel, jag har till och med fått frågan av en rekryterare en gång "ska du verkligen jobba med det här, du som jobbat med ett AAA-spel som Crusader Kings?" Vidare finns ett överdrivet fokus på att man ska ha varit del av shipped titles, så om man haft oturen att råka jobba på projekt som blivit cancellade försämrar det ens chanser på arbetsmarknaden för alltid.Tror vi kommer se mer sådant de kommande åren, helt enkelt för att många av de som sagts upp kommer försöka sig på att starta egna studios och finansiärer vill inte ta lika stora risker längre. Så på flera sätt förväntar jag mig de närmaste 5-10 åren att bli lite av en ny guldålder för den som önskar se mer kreativ spelutveckling.
Det låter som att du har en sund skepsis mot AI-hajpen, och det finns absolut anledning att ifrågasätta både narrativet och incitamenten bakom techbolagens löften. AI är varken magi eller en garanterad väg till en utopi—den är ett verktyg, och precis som alla verktyg beror dess värde på hur vi använder den, vem som kontrollerar den och vilka begränsningar vi är villiga att erkänna.
