Har dator- och tv-spel avstannat i utvecklingen? Vad är nästa steg?

[Rickard]

Jag hoppas på AR-glasögonens återkomst och vad det kan göra för traditionellt brädspel, för museum, för ting som underlättande i vardagen. Men det är säkert 10-15 år in i framtiden innan det blir väletablerat.

 

[JohanL]

Har väldigt svårt att se vad AI faktiskt tillför till digitala spel, personligen.

Shit, jag har svårt att se vad det inte bidrar med!

Först och främst har vi de uppenbara bitarna, som att skapa grafik och ha billig 100% röstsyntes. Det är rena självklarheter.

Men tänk dig ett procedurellt spel där proceduren sträcker sig till att skapa AI-drivna personer på oändligt mycket mer komplexa sätt än idag? Eller en sandlåda där alla NPC:ers reaktioner och ageranden avgörs utifrån helhetssituationen och vad de vet? Ett strategispel där AI:n dynamiskt anpassar sig efter vad du gör, eller bara inte suger (spela Hearts of Iron solo, liksom… patetiskt).

Få saker är så uppenbart lämpade för AI som datorspel.

 

[JohanL]

Utan att irra in mig i något slags "historiens slut"-resonemang så tänker jag ändå någonstans att varje medie når den punkt där just de där stora revolutionerna slutar komma. När var det senast någon revolutionerade boken så att "vad det innebar att vara en bok" förändrades i grunden? Man kanske kan prata om saker som ljudböcker och E-böcker, men var de verkligen så revolutionerande på det viset?

Det är jätteintressant att tänka sig vad man börjar göra annorlunda om man vet att ljudboken kommer att ha större publik än den tryckta, som ett exempel. På seriesidan görs det sedan åratal serier som är konstruerade för att i första hand läsas på telefon, och de är direkt dåliga utanför det. Mediet är meddelandet?

 

[Vitulv]

Jag har det något citat snurra runt nyligen på detta temat, men nu kan jag inte hitta det. Det var något i stil med:

"Jag vill se fler billiga korta spel som är gjorda med mindre team på mindre budget."

Jag håller med och önskar att det blir så, åtminstone ett tag framöver.

Men det görs ju jättemånga små, korta och billiga spel idag? Jag upplever det i vilket fall som att indiescenen inom dataspel är större än någonsin, och utbudet är enormt. Många av de spelen är till och med enmansprojekt.

Å ena sidan hatar jag vad AAA-datorspelsmarknaden blivit, med mikrotransaktioner, live service, och sån skit. Å andra sidan har den bra delen av marknaden aldrig känts så livskraftig som nu.

 

[JohanL]

"Jag vill se fler billiga korta spel som är gjorda med mindre team på mindre budget."

Jag har senaste tiden spelat ett antal strategispel som är enmansprojekt. De har alltid skakig eller begränsad grafik, och ofta ett väldigt eget gränssnitt (herregud, Rise of the White Sun!) men den personliga visionen lyser alltid igenom. Dessa kan också vara extremt nischade, eftersom det krävs så litet intäkter för att täcka att en person jobbat med dem i flera år och säkert mycket på fritiden.

 

[entomophobiac]

Få saker är så uppenbart lämpade för AI som datorspel.

Förutom att inget av det du beskriver är något som GenAI är särskilt bra på. Flera projekt har förlitat sig på procedurella metoder (bland annat Monte Carlo tree search kombinerat med neurala nätverk), men svagheten i att behöva träna modellerna och på att inget av det är särskilt enkelt att förmedla till en användare har alltid gjort att spel som försökt sig på det har förenklats till något mer spelbart längs vägen. Lite som den tidiga dungeonbot:en som i slutänden bara blev en porrskandal på grund av att den "lärde sig" baserat på frågorna den fick.

AI kring datorspel är en lösning i jakt på ett problem, inte helt olikt NFTs. Något som syns relativt tydligt redan nu när många av de LLM-drivna tredjepartsmjukvarorna rasat i pris eller försvunnit helt inom loppet av bara ett par år.

Sen tror jag absolut att tekniken är här för att stanna, oavsett vad någon tycker om den. Men om det är något som kan ge oss mer dynamiska upplevelser så är det inte magiska AI-algoritmer utan ett fokus på just dynamiska upplevelser. De absolut bästa metoderna för att skapa dynamiska upplevelser är de som utgår från spelarens egna fantasi. Mängd "content" eller antalet rader dialog har aldrig varit problemet--och det är de enda saker som GenAI potentiellt kan hjälpa till med.

 

[JohanL]

Förutom att inget av det du beskriver är något som GenAI är särskilt bra på.

Röstsyntes kan vi redan få acceptabel icke-professionell nivå på. Grafiken görs också redan, i den utsträckning mobben låter en.

De andra sakerna kräver bättre AI än vi har nu, men vi kommer också att få bättre AI än vi har nu.

 

[entomophobiac]

De andra sakerna kräver bättre AI än vi har nu, men vi kommer också att få bättre AI än vi har nu.

Frågan är ju inte överhuvudtaget om den svarta lådan kommer kunna åstadkomma mer. Det är vilket problem den svarta lådan är tänkt att lösa.

Att du sedan tycker att grafiken görs eller att röstsyntesen är acceptabel är i praktiken ganska ointressant.

 

[JohanL]

Frågan är ju inte överhuvudtaget om den svarta lådan kommer kunna åstadkomma mer. Det är vilket problem den svarta lådan är tänkt att lösa.

Jag har redan förklarat vad jag ser där, och Cyberhests inlägg är mer av samma tes. Om du inte tycker att bättre AI i strategispel eller mer djup och vett i NPC-respons vore önskvärt får det stå för dig.

 

[entomophobiac]

Om du inte tycker att bättre AI i strategispel eller mer djup och vett i NPC-respons vore önskvärt får det stå för dig.

Bättre AI i strategispel och mer djup och vett i NPC-respons kommer inte skapas av GenAI.

 

[JohanL]

Bättre AI i strategispel och mer djup och vett i NPC-respons kommer inte skapas av GenAI.

Jag är inte alls säker kring NPC:er. Strategispels-AI, visst, men det känns som en vek invändning mot AI att det är en annan typ av AI man behöver där.

AI kan redan - sedan några år! - spela Diplomacy på hög nivå. Att man behöver mer än en sorts modul är knappast den intressanta delen.

 

[entomophobiac]

Jag är inte alls säker kring NPC:er.

Det här är ju intressant ändå, även om det kanske är lite för specifikt för den här tråden. Vad ger NPC-interaktion mer "djup och vett"?

För egen del tänker jag att reaktioner på spelares handlingar, på händelser i spelvärlden, och på andra karaktärer i simulationen är det som är intressant. Inte bara vad som sägs eller inte sägs utan dynamisk interaktion. Det som sägs också, såklart—men dialog finns det redan väldigt bra system för.

Det som krävs för det här är en mer komplett simulation. Inte morgondagens mirakelteknologi utan egentligen mer av det resonemang som gav oss spel som Ultima VII: The Black Gate eller Thief: The Dark Project. Spel som är 30+ år gamla men som tog sitt avstamp från att simulera en verklighet och erbjuda en kärnfantasi. En annan designfilosofi, inte ny teknologi.

 

[JohanL]

Det här är ju intressant ändå, även om det kanske är lite för specifikt för den här tråden. Vad ger NPC-interaktion mer "djup och vett"?

En typisk sak är att de borde kunna relatera till fler saker än den mycket begränsade uppsättningen explict kodade faktorer. Exemplet med en NPC som vaknar med en hög blodiga lik i sitt rum men inte bryr sig ett dyft var ett rimligt exempel. Det här blir viktigare ju öppnare spelet är.

 

[entomophobiac]

En typisk sak är att de borde kunna relatera till fler saker än den mycket begränsade uppsättningen explict kodade faktorer.

Det håller jag helt med om och är exempel på skillnaden i filosofi som jag syftar på. Det är omöjligt att skapa "content" för alla olika varianter av någonting. Men det är också varför du inte ens borde försöka.

Spelarens fantasi är ju det kraftfullaste som finns. Problemet uppstår ju när spelet måste vara stabilt för att det är en förutbestämd handling som måste ske. Precis som rälsade äventyr gärna ställer till det för sig själva. Att reagera på blodiga lik är ju inte något som är svårt att göra, men att däremot hantera social eskalering är något spel väldigt sällan gör helt enkelt för att skaparna har en särskild handling i åtanke.

"It was probably the wind"! Sen kan saker vara som vanligt igen. Pil i ögat eller ej.

 

[Cybot]

Jag tycker inte att spelen har stått helt still och stampat. Även om jag tycker att de mest innovativa spelen kom ut för ungefär 15-5 år sedan (2010-2020)

• Warframe
• No man's sky
• Sandbox och Sandbox Survival genren (och deras olika varianter) som t.ex. Minecraft, Kerbal Space Program, Valheim etc.
• PUBG (som skapade Battle Royal genren) och Mount&Blade som verkligen försöker maximiera vad bättre uppkoppling och bättre datorer tillåter.
• Dark souls (till den graden att efterföljare som Bloodborne är "Dark souls-likes").

Liksom. Sure. Saker och ting har saktat ner nu när utvecklare har i princip obegränsat utrymme att leka med (du behöver gå till indie utvecklare för att hitta något som hade kunnats klämma in på en CD skiva), men saker händer.

 

[Ymir]

Som någon som jobbar inom datorspelsbranschen, är jag både positiv och negativ till dess framtid.

Det allra allvarligaste problemet är egentligen något ingen pratar om - I princip hela datorspelsvärlden ägs av Tencent. Med andra ord går en del av inkomsterna till att finansiera Kinas folkmord, AI-powrade övervakningsapparatur och kryptofascistiska agenda för att underminera västvärldens demokratier. (Den här biten av inlägget kommer jag ta bort inom 12 timmar då jag är rädd för att bli outad för att ha dissat Tencent).

Det största problemet för datorspelens kreativa potential upplever jag är den extremt anmärkningsvärda självcensur de ägnar sig åt, ett fenomen som helt saknas i tex filmmediet. Det finns filmer om i princip allt mellan himmel och jord (utom Afrikas historia, det går tydligen inte att föreställa sig...), men datorspel däremot har massor av ämnen de aldrig någonsin vågar beröra, i synnerhet allt som har det minsta med sex att göra. Denna beröringsskräck stympar datorspelsmediet tematiskt och leder till en massiv likriktning, i synnerhet av högbudget-produktionerna.

Sedan är datorspelens "all or nothing"-produktionsförhållanden också ganska destruktiva. Du måste antingen ha en skyhög budget och ta noll konceptuella och tematiska risker, eller vara ett quirky indiespel med ful grafik. Utrymmet för alla mellanting tycks ständigt bli snävare.

Inget annat medium tycks vara så mycket i fokus för kulturkriget som datorspelsvärlden, vilket konstant leder till en pinsam diskurs där bägge parter försöker överkompensera på olika sätt - Veilguard med jubelidiotiska porträtteringar av transidentitet i en medeltidskontext, Stellar Blade med extra mycket röv. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta men det gör youtubes kommentarsfält outhärdliga och jag blir tokig av vanföreställningen att västerländska developers skulle ha nån slags kulturmarxistisk konspiration för att göra allting woke.

AI kommer att användas mycket mer i framtiden, gilla det eller ej, det är en ofrånkomlig konsekvens av konsumenternas konstanta skrikande efter content, baserat på en bristfällig förståelse för hur lång tid det tar att producera content. Istället för att fokusera på det datorspel verkligen gör bra - semi-linjära storys med interaktiva twists och immersive handcrafted level design - har utvecklingen tyvärrr gått mot open world, replayability och social engagement, och det leder till en ond cykel där man aldrig kan skapa tillräckligt med content för att göra fansen nöjda, vilket gör att AI-lösningar sakta men säkert kryper in.


Positiva aspekter är att industrin trots dess nuvarande kris fortsätter att växa och ge arbete åt underbart kreativa människor, och att briljanta narrativa och visuella visioner fortfarande kan hitta utrymmet här och där bland alla banala produktioner. Mediet är ännu ungt och även om vissa hjulspår redan verkar ha börjat bli gamla, tror och hoppas jag att det fortfarande finns en väg ut ur flera av de negativa trender jag nämnt ovan. Men någon måste våga ta första steget.


För att återkoppla till trådstarten - vilka stora innovationer kan vi vänta oss?

• VR är i stort sett ett misslyckande. Det verkar vara precis som med 3D-film, att folks intresse för så här immersiv media är begränsat, och det är positivt - det tyder på att Lotusätar-teorin för Fermi-paradoxen inte stämmer (samhällen utvecklar så immersiv media att de slutar fungera och bara lever i nån slags dröm).
• Spelkontroller verkar basically ha blivit optimerade till nån slags vägs ände. Nintendo med andra har gjort försök att uppfinna nya kontroller, men basically är alla kontroller på marknaden mycket lika gamla Playstation 1-kontroller. Jag ser ingen anledning att det skulle ändras.
• Grafik har snart också nått någon form av vägs ände, åtminstone kommer inga raket-innovationer ske.
• Voice-actor rollen är extremt hotad av AI, men den kraftigt ökade uppmärksamheten voice actors fått på sistone kan leda till att den överlever.
• Mobilspel borde ha enorm potential men mediet är extremt kreativt bankrutt på grund av sina ofattbart usla betalningsmodeller.
• Live services och subscription-modeller är basically redan en grej, och knappast någon stor innovation.

Detta lämnar oss bara med två rimliga områden för stora utvecklingar som jag kan se:

• AI-genererat dynamiskt content. En möjligen stor innovation vore om man kunde ta AIns förmåga att generera environments och levlar till nya nivåer på något sätt, eller öka spelets upplevda respons på spelarens handlingar.
• Den sociala dynamiken kring multiplayer-spel. Här finns nog många förbättringar som skulle kunna göras men jag vet inte exakt hur.

 

[erikt]

Det största problemet för datorspelens kreativa potential upplever jag är den extremt anmärkningsvärda självcensur de ägnar sig åt, ett fenomen som helt saknas i tex filmmediet. Det finns filmer om i princip allt mellan himmel och jord (utom Afrikas historia, det går tydligen inte att föreställa sig...), men datorspel däremot har massor av ämnen de aldrig någonsin vågar beröra, i synnerhet allt som har det minsta med sex att göra. Denna beröringsskräck stympar datorspelsmediet tematiskt och leder till en massiv likriktning, i synnerhet av högbudget-produktionerna.

Det finns mängder med datorspel som handlar om sex. Merparten är rätt dåliga och ganska obskyra, men de finns.

 

[Minimoni]

Jag tror att du missförstår mig.

Låt mig illustrera med ett exempel:

I Kingdom Come: Deliverance 2, som alla hyllar för att det är så öppet och adaptivt osv, så gick jag mot slutet av spelet till fogden i en av byarna och började prata med honom. Han förbannade mig då för att jag medverkat till att hans enda dotter dödades (i en scriptad sekvens tidigare i spelet), men när jag sen frågade vad som händer i stan så blev han lugn och artig igen och sa att det mesta var lugnt, förutom några banditer som härjade nära en ravin.

Jag bestämde mig då för att göra ett litet hyss, och väntade tills det var natt. Jag smög då runt häktet i byn, lönnmördade 7-8 vakter och bar sedan upp de blodiga liken till fogdens kammare, när vederbörande sov så sött i sin säng.

Morgonen därpå sökte jag upp fogden på hans kontor, fortfarande iförd min i blod indränkta gycklardräkt, och frågade what's up. Fogden svarade då ”nä det är rätt lugnt, utöver några banditer som härjar i ravinen en bit bort.”

När jag pratar om att implementera AI (i bemärkelsen stora språkmodeller) i spel, så menar jag inte AI-genererade bilder eller sånt som du pratar om, utan om att använda AI för att göra spelets karaktärer intelligenta på riktigt, kapabla att anpassa sig efter vad som händer i spelet på sätt som programmerarna inte måste koda in från början. Göra spelvärlden till mindre av en statisk kuliss.

Det skulle vara den största revolutionen i spelutveckling på i alla fall ett par decennier.

Vill bara säga att KCD2 är mer avancerat än du tror. Fogdens dotter behöver inte dö… Du kan påverka extremt mycket i KCD2. Men visst, i övrigt är det rätt barockt att man kan mörda en hel by och fogden kommer fortfarande prata om banditer i skogen eller nygrävda gravar etc.

 

[God45]

2024 producerade ju Balatro, UFO 50 och Mouthwashing. Så helt stilla står ändå inte utvecklingen.

 

[entomophobiac]

AI-genererat dynamiskt content. En möjligen stor innovation vore om man kunde ta AIns förmåga att generera environments och levlar till nya nivåer på något sätt, eller öka spelets upplevda respons på spelarens handlingar.

Det är just detta jag vill mena är enklare (och bättre!) utan GenAI. Att förlita sig på en svart låda är dyrare, mer komplicerat, sänker graden kreativt ägande som du har som utvecklare, och kommer ändå inte ge konsekvent bra resultat.