Vad är nu i Sagan om Ringen

verec

Warrior
Joined
12 Jun 2021
Messages
216
Location
Göteborg
Jag älskar både Tolkien o Lovecraft, men finner dem väsentligen åtskilda.

Tolkien tycker jag till stor del reflekterar den klassiskt religiöst kristna berättelsen där den som genom flit, ihärdighet och hopp i slutänden belönas.

Medan Lovecraft representerar en värld i vilken dina handlingar aldrig hade någon betydelse eller chans från början. Det du kan hoppas uppnå är att förlänga din materiella existens; och du då borde du för övrigt se till att du kremeras!

För min del kanske någon kan klura ut något unikt och intressant med att rollspela komtemporärt med Tolkien, men har svårt att se lockelsen med det personligen. CS Lewis och Narnia skulle troligen lämpa sig väl dock, och finns ju världsbygget för det redan (vilket annars lär bli en tung del att skapa och samtidigt skapa en känsla av Tolkienskhet). Ett alternativ är ju att spela CoC på 50-tal och skriva in Tolkien som en galen drömmagiker som sett sanningen i fabler (eller varför inte den mest lättplockade frukten ”all time”; Nyarlathotep själv?), men som sagt tycker jag de känns för väsensskilda för att inte riskera att det känns krystat.

Vidare, Lovecraft för mig är inte tentakelmoster utan ett universum där allt är materialistiskt. Det finns ingen själ, ingen ande, inget öde, ingen högre makt över naturlagarna och ingen räddning. Det som finns är det du kan se och ta på och känna, och skulle du kunna ta på annat är det bara representationer av verkligheter från dimensioner med lagar bortom ditt förstånd. Vårt universum skulle lika gärna kunna vara en glömd fläck i en ”bortoms” entitets hyperdimensionella petriskål, eller en långsamt avdunstande svettdroppe på samma varelses panna. Kanske kommer månen snart smälta, allt bli toner av grönt och vi falla mot svärtan mellan stjärnorna?
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
11,149
Location
Värnhem, Malmö
Jag älskar både Tolkien o Lovecraft, men finner dem väsentligen åtskilda.

Tolkien tycker jag till stor del reflekterar den klassiskt religiöst kristna berättelsen där den som genom flit, ihärdighet och hopp i slutänden belönas.

Medan Lovecraft representerar en värld i vilken dina handlingar aldrig hade någon betydelse eller chans från början. Det du kan hoppas uppnå är att förlänga din materiella existens; och du då borde du för övrigt se till att du kremeras!

För min del kanske någon kan klura ut något unikt och intressant med att rollspela komtemporärt med Tolkien, men har svårt att se lockelsen med det personligen. CS Lewis och Narnia skulle troligen lämpa sig väl dock, och finns ju världsbygget för det redan (vilket annars lär bli en tung del att skapa och samtidigt skapa en känsla av Tolkienskhet). Ett alternativ är ju att spela CoC på 50-tal och skriva in Tolkien som en galen drömmagiker som sett sanningen i fabler (eller varför inte den mest lättplockade frukten ”all time”; Nyarlathotep själv?), men som sagt tycker jag de känns för väsensskilda för att inte riskera att det känns krystat.

Vidare, Lovecraft för mig är inte tentakelmoster utan ett universum där allt är materialistiskt. Det finns ingen själ, ingen ande, inget öde, ingen högre makt över naturlagarna och ingen räddning. Det som finns är det du kan se och ta på och känna, och skulle du kunna ta på annat är det bara representationer av verkligheter från dimensioner med lagar bortom ditt förstånd. Vårt universum skulle lika gärna kunna vara en glömd fläck i en ”bortoms” entitets hyperdimensionella petriskål, eller en långsamt avdunstande svettdroppe på samma varelses panna. Kanske kommer månen snart smälta, allt bli toner av grönt och vi falla mot svärtan mellan stjärnorna?
Det är därför jag tänker mig Ungolianth som en fokalpunkt – hon är det främsta exemplet på en yttre fasa, en varelse som kommer från mörkret bortom Erus skapelse och antyder att denna faktiskt inte är alltet, utan kanske bara en bräcklig såpbubbla omgiven av långt mer oförståeliga ting. Det är ett undergrävande av Tolkiens kristna världsbild, men därmed också mer lämpat för ett skräckorienterat scenario.
 

verec

Warrior
Joined
12 Jun 2021
Messages
216
Location
Göteborg
Det är därför jag tänker mig Ungolianth som en fokalpunkt – hon är det främsta exemplet på en yttre fasa, en varelse som kommer från mörkret bortom Erus skapelse och antyder att denna faktiskt inte är alltet, utan kanske bara en bräcklig såpbubbla omgiven av långt mer oförståeliga ting. Det är ett undergrävande av Tolkiens kristna världsbild, men därmed också mer lämpat för ett skräckorienterat scenario.
Håller med! Tyckte det lät kul när du skrev det ovan, och tror man kan göra mycket med det. Fortsätta på samma sätt som diskuterars här, med Tolkiens roll som ”översättare” under 50-tal, och ett forna mänskligt samhälle i Gondor eller Fylke blev oss idag. Frågan om orker och annat ”svartfolk” vet jag inte hur mycket vikt jag lagt vid, men Ungoliants potentiella ”otal allseende ögon” skulle kunna mer en nog täcka in en vid nefarisk influens i modern tid (och direkt dras tankarna mot Kults Tipharet… vars influens jag antar Tolkien varit rätt mycket emot 😅).

Lämpligt nog såg jag denna på reddit idag:
IMG_4320.jpeg
 
Top