Jag älskar både Tolkien o Lovecraft, men finner dem väsentligen åtskilda.
Tolkien tycker jag till stor del reflekterar den klassiskt religiöst kristna berättelsen där den som genom flit, ihärdighet och hopp i slutänden belönas.
Medan Lovecraft representerar en värld i vilken dina handlingar aldrig hade någon betydelse eller chans från början. Det du kan hoppas uppnå är att förlänga din materiella existens; och du då borde du för övrigt se till att du kremeras!
För min del kanske någon kan klura ut något unikt och intressant med att rollspela komtemporärt med Tolkien, men har svårt att se lockelsen med det personligen. CS Lewis och Narnia skulle troligen lämpa sig väl dock, och finns ju världsbygget för det redan (vilket annars lär bli en tung del att skapa och samtidigt skapa en känsla av Tolkienskhet). Ett alternativ är ju att spela CoC på 50-tal och skriva in Tolkien som en galen drömmagiker som sett sanningen i fabler (eller varför inte den mest lättplockade frukten ”all time”; Nyarlathotep själv?), men som sagt tycker jag de känns för väsensskilda för att inte riskera att det känns krystat.
Vidare, Lovecraft för mig är inte tentakelmoster utan ett universum där allt är materialistiskt. Det finns ingen själ, ingen ande, inget öde, ingen högre makt över naturlagarna och ingen räddning. Det som finns är det du kan se och ta på och känna, och skulle du kunna ta på annat är det bara representationer av verkligheter från dimensioner med lagar bortom ditt förstånd. Vårt universum skulle lika gärna kunna vara en glömd fläck i en ”bortoms” entitets hyperdimensionella petriskål, eller en långsamt avdunstande svettdroppe på samma varelses panna. Kanske kommer månen snart smälta, allt bli toner av grönt och vi falla mot svärtan mellan stjärnorna?
Tolkien tycker jag till stor del reflekterar den klassiskt religiöst kristna berättelsen där den som genom flit, ihärdighet och hopp i slutänden belönas.
Medan Lovecraft representerar en värld i vilken dina handlingar aldrig hade någon betydelse eller chans från början. Det du kan hoppas uppnå är att förlänga din materiella existens; och du då borde du för övrigt se till att du kremeras!
För min del kanske någon kan klura ut något unikt och intressant med att rollspela komtemporärt med Tolkien, men har svårt att se lockelsen med det personligen. CS Lewis och Narnia skulle troligen lämpa sig väl dock, och finns ju världsbygget för det redan (vilket annars lär bli en tung del att skapa och samtidigt skapa en känsla av Tolkienskhet). Ett alternativ är ju att spela CoC på 50-tal och skriva in Tolkien som en galen drömmagiker som sett sanningen i fabler (eller varför inte den mest lättplockade frukten ”all time”; Nyarlathotep själv?), men som sagt tycker jag de känns för väsensskilda för att inte riskera att det känns krystat.
Vidare, Lovecraft för mig är inte tentakelmoster utan ett universum där allt är materialistiskt. Det finns ingen själ, ingen ande, inget öde, ingen högre makt över naturlagarna och ingen räddning. Det som finns är det du kan se och ta på och känna, och skulle du kunna ta på annat är det bara representationer av verkligheter från dimensioner med lagar bortom ditt förstånd. Vårt universum skulle lika gärna kunna vara en glömd fläck i en ”bortoms” entitets hyperdimensionella petriskål, eller en långsamt avdunstande svettdroppe på samma varelses panna. Kanske kommer månen snart smälta, allt bli toner av grönt och vi falla mot svärtan mellan stjärnorna?
).