Se det lite som att styra upp en diskussion. Du har några punkter som du anser kan vara intressanta att diskutera kring och släng ut dom till spelgruppen (IRL, inte online!) och se var någonstans dom tar punkterna.
Nu kraschade förra spelmötet för en ny spelare helt tappade bollen, så det är inte alltid jag lyckas heller.
Jag använder mig av övningar som exemplifierar hur jag vill spela och funderar på hur jag kan införa saker allt eftersom. Jag diskuterar gärna världen och kommer fram till teman med gruppen. Efter allt detta är gjort så sätter jag mig och gör karaktärer med allihopa tillsammans. Aldrig online. Du vill ha engagemanget, istället för det sporadiska som lätt sker online. Möjligt att köra via kamera online är vettigt, gärna med någon sorts whiteboard, så att folk ser punkterna växa framför dom.
Sex spelare är svårt för att få ihop dom. Hade hellre haft två grupper om tre, men som jag nämnt tidigare har jag en tendens att splittra på större grupper ändå. När jag förberedde Symbaroum gick jag till ChatGPT och skrev: "Jag skulle behöva fem tidslinjer med tre steg vardera i vad som händer i fantasystaden Margile." med tillhörande information om spelvärlden. Detta gjorde jag, till skillnad från Hypertellurians, då jag spelade med totala nybörjare som inte kunde något om världen och jag skippade steget att samskapa.
Utifrån tidslinjerna bestämmer jag hur långt gångna de är. De punkter som passerats utgör bakgrunden till en historia och de punkter som ännu inte hänt utgör möjliga händelseförlopp. Detta är sedan saker som jag försöker plantera när spelarna gör rollpersoner, så att jag kan skörda dom senare när de hittar på saker. Tidslinjerna påverkar rollpersonerna direkt eller indirekt. Om rollpersonerna har mål så ser jag till att de korsar tidslinjerna. "Jaha, du är ute efter någon som har hört talas om din systers försvinnande? Ja, det är säkert magikern på akademin som känner till saker om det". Och det är här jag använder det främsta jag kommit på under senare år, att aldrig knyta information till platser och personer, utan istället placerar jag information på de platser och personer som spelarna möter. Detta gör att inget äventyr blir ett annat likt, mellan spelgrupper, eftersom spelarna kommer att komma med massor av input och få information från helt olika platser.
Jag ser till att begränsa mig till en stad. Resande stör den sociala biten. Jag kör mest fisktankar med intriger och mysterier, men har på senare tid (Hypertellurians, exempelvis) börjat experimentera med att köra culture gaming i samskapande. Jag har redan länkat till Hypertellurians-tråden så jag kan lika gärna länka till min Symbaroum-tråd. Något annorlunda prep men med samma spelstil. En där jag tar en bakåtlutad position och låter spelarna hitta på lika mycket som mig. Jag är bra på att binda ihop saker så där går jag gärna in. Jag är en mästare på att plantera information för att dra nytta av tidigare och det är ofta jag också bara slänger ur mig saker, som jag kan använda mig av nästa spelmöte. Mellan spelmötena försöker jag nämligen komma på konsekvenser av spelarnas agerande. Sådant är svårt om det inte finns lösa trådar att ta av.
Jag speltestade mitt Symbaroum-regelsystem med ett par arbetskamrater - en som var van spelare men kunde inget om världen och en som inte hade spelat rollspel alls. Mina mål: Synka så att alla är på samma våglängd gällande hur vi spelar. Detta löses via: Presentera varför man vill spela...
www.rollspel.nu
