Diskussionen utbruten ut Influenser på svenska rollspel | rollspel.nu
OMG var köper jag detta spel!!?!?!"tänkt dig en klassisk fantasyvärld, men där hästar har fem ben, istället för fyra!"
Nån har inte Þrymskviða eller Hárbarðsljóð i färskt minneOch visst är det innovativt att göra åskguden Thor till en comic relief?
Guilty as charged!Nån har inte Þrymskviða eller Hárbarðsljóð i färskt minne
Förlåt för OT men jag kan inte låta bli: Jag håller på att läsa Den poetiska eddan, och i Kvädet om Trym stjäls hammaren Mjölner av en jätte, som håller den gisslan i utbyte mot att han ska få gifta sig med Freja. Loke kommer på den geniala idén att klä ut Tor (en gigantisk man) till Freja, och själv klä ut sig till kammarjungfru. Många roliga förvecklingar sker under bröllopet (den "skygga bruden" äter typ en hel tjur och dricker flera liter öl) tills jätten ska kyssa sin brud, varpå Tor rycker åt sig sin hammare och slår ihjäl samtliga bröllopsgäster med den. Lyckligt slut! I Harbardskvädet kastar en förklädd Oden förolämpningar mot Tor (bl.a. att han är "byxlös"). Tor kallar honom "slembög".Guilty as charged!
CinquuseOMG var köper jag detta spel!!?!?!
Handlingskraft: 5 | Storlek: Stor | |
Förflyttning: 30 | Skydd: 0 | KP: 20 |
Saknar en slumptabell på var på hästkroppen det femte benet sitter.Cinquuse
- Ett monster till Drakar och Demoner
Cinquusar ser exakt ut som vanliga hästar - förutom att de har FEM(5!) ben! I det vilda lever de oftast i en flock på mäktiga stepper och hedar, men när de är unga kan de bli utjagade ur flocken för att tvingas söka sin egen lycka. För lång ensamhet och livets orättvisor gör dem rasande och de angriper gärna oskyldiga förbipasserande. Men om du lyckas fånga en sägs det att det är möjligt att med stor möda tämja cinquusen till att bli ett formidabelt riddjur.
Handlingskraft: 5 Storlek: Stor Förflyttning: 30 Skydd: 0 KP: 20
MONSTERATTACKER:
1. FEMBENSPRATTEL - Som en vresig sprattelgubbe flyger alla hästben åt alla håll. Fem personer som är närmare än 3 meter måste ducka eller ta 2d6 krosskada.
2. VIRVEL - Med ett skutt blir cinquusen en suddig virvelvind med benen utsträckta åt alla håll. Alla nära som inte ligger ner eller duckar far bakåt t4 meter.
3. MEGASPARK - Cinquusen tar spjärn med alla fyra benen och måttar ett slag med det femte rakt i ansiktet på en person , 2t8 i skada.
4. FRUSTANDE SNÖRVEL - i rent raseri bildas slemmig fradga kring munnen på cinquusen, ögonen roterar i sina hålor, och du ser livet passera revy. Slå ett skräckslag.
5. STEGRANDE STAPPEL - På två ben reser sig cinquusen och staplar fram. I två rundor gör cinquusen dubbelt så mycket skada, men alla attacker mot den görs med FÖRDEL.
6. BETT - Cinquusen tar en stor tugga av dig. T10 skada.
Slå 1T10:Saknar en slumptabell på var på hästkroppen det femte benet sitter.
Det håller jag inte riktigt med om. Husreglande var väldigt viktigt under framväxten av D&D på 70-talet. OD&D var otydligt skrivet på ett sätt som nästan tvingade fram egna varianter och husregler från dag ett. Det finns många exempel på det i de tidiga fanzinen. Jag skulle nästan gå så långt som att säga att hobbyn inte hade vuxit fram så som den gjorde om inte alla spelare hade tvingats bli designers själva från starten. Här känns det inte som att Sverige sticker ut.Med reservation för killgissande:
Jag upplevde att gamla Äventyrsspel på olika sätt uppmuntrade till hemmabyggande och husreglande.
Det var saker som att DoD Expert och (tror jag) Mutant 2 presenterades som modulära. Signalerna var att det var upp till de enskilda grupperna vilka delar som skulle användas. Tex använda kapitlet om hjälteförmågor men strunta i de avancerade stridreglerna (meningslösa utan träffområden för fembenta hästar juh).
Dessutom en stor mängd Sinkadusartiklar med alternativa regler eller tillägg.
Jag tror att vi kids tog intryck av detta och att det i Sverige uppstod en bestående kultur av hemmabyggande och en hög tolerans för att inte göra precis som det står i boken. Om jag får generalisera lite.
Visst fanns det internationella motsvarigheter som alternativa regler i White Dwarf och andra magasin. Ändå tycks det internationellt finnas större tveksamhet till homebrew. Jämfört med här.
Så, om detta stämmer har vi en kultur som är mer öppen för egna lösningar, nya idéer och så vidare.
Det stämmer nog. Däremot tror jag att Sverige sticker ut genom att göra spel som man ansåg underlättade husreglande. Det var iaf en uttalad målsättning att göra reglerna till DoD modulära, begripliga och öppna. Där D&D ansågs låsa en handling/karaktärsutveckling/etc bakom en klass/förmåga/regel gällde det motsatta hos DoD. Det var åtminstone så man uppfattade D&D hos Äventyrsspel och varför man designade som man gjorde. Om man hade rätt eller lyckades med sitt uppsåt är en annan sak. Kanske är detta förresten det unikt svenska med våra tidiga spel?Det håller jag inte riktigt med om. Husreglande var väldigt viktigt under framväxten av D&D på 70-talet. OD&D var otydligt skrivet på ett sätt som nästan tvingade fram egna varianter och husregler från dag ett. Det finns många exempel på det i de tidiga fanzinen. Jag skulle nästan gå så långt som att säga att hobbyn inte hade vuxit fram så som den gjorde om inte alla spelare hade tvingats bli designers själva från starten. Här känns det inte som att Sverige sticker ut.
Så kan det absolut ha varit men jag uppfattar inte att den kulturen blev kvar. När jag på engelskspråkiga forum sett trådar på temat ”red flags” eller saker att undvika brukar homebrew nämnas ganska ofta. Kan vara olika forumkulturer iofs, jag har svårt att tro att många skulle driva linjen hemmagjort rollspel = ospelbart här på rollspel.nu men det är inte omöjligt att någon skulle skriva så på tex facebook.Husreglande var väldigt viktigt under framväxten av D&D på 70-talet.
Det upphävdes IOM att Gary Gygax gav ut AD&D uttryckligen för att försöka stoppa den spretiga floran som utvecklats.Om den tidiga D&D-kulturen på 70-talet omfamnade husregler gissar jag att det till stor del upphävdes av D&Ds dominans i USA, stora officiella events, en förväntan att kunna dyka upp var som helst med en färdiggjord rollperson och så vidare.
1977?Det upphävdes IOM att Gary Gygax gav ut AD&D uttryckligen för att försöka stoppa den spretiga floran som utvecklats.
Så det var alltså han som myntade att man kan spela fel...Det upphävdes IOM att Gary Gygax gav ut AD&D uttryckligen för att försöka stoppa den spretiga floran som utvecklats.