Grettirs saga - någon gammal islänning
En man hette Grettir. Starkast var han på Island. Ej fanns någon som stod hans styrka efter.
Sagan utspelar sig under den klassiska sagatiden - skiftet 900- / 1000tal. Men den är nedtecknad först i slutet av 1300-talet eller till och med början av 1400-talet, till skillnad från de flesta andra klassiker i genren som skrevs ner minst 150 år tidigare.
Grettir?
Som de flesta andra långsagor börjar vi med huvudpersonens farfar, sedan hans far, och till slut får vi reda på vem Grettir själv är. Svaret är en skitstövel. Ett as. En fruktansvärd filur. Våldtäktsman dessutom. Han må vara störst och starkast på ön, men han är våldsam i humöret och pysslar med djurplågeri och annan ondska. Förutom då att slå till folk för minsta lilla (eventuella) förolämpning. Som alla islänningahjältar är han åtminstone en riktigt duktig skald.
Det blir till och med så illa att Grettir blir landsförvisad i tre år för att han slår ihjäl en annan islänning när de bråkar om lite matsäck. Men i förvisning händer både mycket ballt och läskigt. Han försöker bli huskarl åt Olaf den Helige, men misslyckas på grund av sitt humör, han bryter sig in i en gravhög och slåss med gengångaren där inne, och han lyckas besegra tio välbeväpnade män
själv i en strid när ogärningsmännen anfaller gården där han bor. Mycket mer förstås, men det är väl höjdpunkterna.
När landsförvisningen är över reser han hem till Island igen och utför fler bragder, bär hem en oxe på ryggen, simmar långväga i iskallt vatten, med mera. Men när han bestämmer sig för att besegra den fruktansvärde gengångaren Glám (från Sverige! Dalarna tror jag det var) drabbas han av Gláms förbannelse och lider sedan av brutal mörkerrädsla och ständig otur.
Det går utför
Steg för steg börjar så Grettirs anseende sjunka, och han får fler och fler fiender trots vidare bragder - han brottar ner en trollkvinna och slår ihjäl en jätte i en envig, till exempel. Till slut blir han förklarad fredlös igen, och lever som stråtrövare varhelst han kan få husrum på Island. Till slut hittar han ett någorlunda permanent hem på den lilla ön Drangey, där han gömmer sig i över tio år, trots att folk ständigt försöker få bort honom.
Det vill sig inte bättre än att hans fiender till slut tar till trolldom för att få bort honom, vilket leder till att Grettir ligger sjuk och sårad när fienderna till slut lyckas inta Drangey. Grettirs bror försvarar honom gott och väl, men det hjälper inte och bröderna mördas.
Det någorlunda lyckliga slutet är att huvudfienden, som trodde han skulle få ära och berömmelse för sitt dåd, istället blev landsförvisad eftersom han använt trolldom. Det var olagligt, tydligen. Så istället reser han till Norge, och sedan hela vägen till Miklagård för att gå i kejsarens tjänst som väring.
Slutet gott, allting…
MEN! Här kunde man tro att det var slut, men sisådär lätt blir man inte av med en isländsk saga.
Efter detta följer en liten tåt om Torsten, Grettirs halvbror i Norge, som förföljer brorsans mördare till Miklagård och tar hämnd, och för det kastas i den mörkaste fängelsehålan ni kan tänka er. Vad tror ni händer sen?
Om ni inte svarade
sängkammarfars hade ni fel. För vår nya huvudperson Torsten är tydligen huvudrollen i en komisk tramshistoria på slutet, inte i en tragisk cykel av hämnd.
Jahapp. Där ser man.
Översättning?
Jag läste den här i den senaste översättningen av
islänningasagorna, som getts ut av Saga förlag. De har valt att så långt det går hålla kvar vid namn från isländskan, och därför heter t.ex. Grettir just Grettir Ásmundssonnar, och inte Grette Asmundsson som han gjorde i förra översättningen. Hans bror hette þorsteinn, inte Torsten, och så vidare. Det funkar väl helt okej, även om det tog en liten stund att vänja sig.
Vad jag däremot tycker är frustrerande är en del andra val i översättningen. För mig som historienörd är det inte bara språk och namn som spelar roll, utan även detaljer. Vi pratar specifika ord i klädedräkt, i vapenslag, i båttermer, i precis alltihop. Och där tycker jag översättaren har slarvat.
Till exempel är Grettirs standardbeväpning en sax, inte ett kortsvärd. Visst, en sax är ett kort svärd, men alla korta svärd är inte kortsvärd. En sax är något annat än bara ett kortsvärd. Så det så. De gengångare han slåss mot är dels en haugbui och dels en draug, inte nödvändigtvis samma sak. Varför samma ord i översättningen?
Jag känner att jag gärna hade haft lite fotnötter här och fått översättarens förklaringar till de knepigare valen. Överlag är fotnötter gravt saknade, även för enklare saker, som “se punkt 23 på kartan”. Karta hade också uppskattats.
TLDR
Översättningen är riktigt bra, förutom för detaljnördar då. Som saga i sig är det här en riktig höjdpunkt inom genren. Bland de bästa jag läst. Rekommenderas varmt, trots min åsikt om just översättningen.