Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Som designer är han dock mera någon som jobbat på regelsidan än att själv bygga värld.
Är världsbygge av någon nytta?
- Thread starter Svarte Faraonen
- Start date
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Finns inte risken att världsbyggare gör rollspelshobbyn som helhet sämre, eftersom vi får folk att fokusera på irrelevanta saker och underprioritera sådant som faktiskt skapar bättre spel?
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Jag gillar rollspel med gediget världsbygge, MEN tröskeln att det blir spelat är aldrig så hög som när det kommer till spel med gediget världsbygge. Jag vågar liksom inte spela det då jag blir mer rädd att göra fel i dessa rollspel. Rollspel utan gediget världsbygge har större chans att spelas för mig. Undantag är om världen bygger på vår egen värld med en twist.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,965
Fuck no. Mer av allt tack, både solida klimatkartor, kulissvärldar, och allt därimellan. Det värsta som kan hända är att nån inte klickar med ett visst spel och inte fattar varför. Om man inte klickar med det och lär sig nåt av det så har man fått något med sig för framtiden. Hobbyn kan aldrig lida av stor mångfald.
Alltså, folk får väl avgöra själva vad det är värt att fokusera på? Så länge det finns folk som gillar världsbygge (och det finns det ju) så är världsbyggare bra. Det är som att säga att folk som gör lakritsgodis gör godismarknaden sämre för att många inte gillar lakrits.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 19,476
Ja, detta.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Min erfarenhet är att folk inte gör det i rollspel – spel med grovt tecknade, vibes-baserade spelvärldar är alltid mer populära. Därtill är det så outsägligt töntigt, en syssla för fyrkantiga små pettimetrar som saknar den abstraktion i tanken och poesi i själen som behövs för att göra spelvärldar som hålls samman av tematiska och känslomässiga element.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Ja(g)
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Men du började ju innan dess.Ja(g)
Men liksom, den här logiken är ju ”Bara Hasbro borde syssla med rollspel, för de är populärast”. Och bara Britney Swift borde syssla med musik. Är jag som inte är så populär verkligen inget värd? Är popularitet den enda måttståcken för värde?
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Nej, det finns ju också konstnärligt värde, och där funderar jag på om det inte är så att det detaljerade världsbyggandet på många sätt går emot de konstnärliga värdena i produkten – det spär ut det tematiska, leder till uppräkningar av irrelevanta detaljer, gör personerna vid spelbordet mindre benägna att nyttja den egna fantasin och improvisationsförmågan, etc. Det finns en möjlighet att det enda i makarsammanhang jag faktiskt känner att jag är bra på i praktiken är destruktivt för rollspelande, och då borde jag sluta göra saker.
Jag undrar om det finns en naturlig progression här. Ungdomar i skolan gillar tuffa grejer, splatböcker, förmågor, äventyr och bryr sig mindre om detaljerna. Sedan kommer man in i sengymnasiet och universitet och folk upptäcker mer intellektuella intressen och vill ha mer detaljer och mer intellektuellt stimulerande och väl underbyggda spelvärldar. Sedan skaffar de jobb och småbarn och har inte tid och går över till OSR. Den första generationen gick igenom detta och rollspelen gick igenom samma faser, då de anpassade sig efter sina spelare. Men sedan kom en ny våg av spelare in via DnD5 och cykeln började om med dem. Och när de börjar läsa idéhistoria på universitet så kommer de detaljerade spelvärldarna tillbaka.
Quadrante
Grisbonde
Det viktiga är nog inte att minska på världsbyggen, utan att hjälpa folk navigera dem.
Göra tydligt vad man kan skippa, vad som är fördjupning och vart allt är.
Göra tydligt vad man kan skippa, vad som är fördjupning och vart allt är.
Nu kritiserar du ju Tolkien istället.
Är rätt övertygad om att gott om människor inte tycker att hans världsbygge är konstnärligt destruktivt.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Men det är skillnad på litteratur och rollspel. Många har i tråden uppgett att de upplever att detaljerade världsbyggen gör dem osäkra, rädda för att göra fel, etc. Den faktorn finns inte i litteraturen, som inte är medskapande på samma sätt.Nu kritiserar du ju Tolkien istället.
Hundenilunden82
Warrior
- Joined
- 14 Nov 2024
- Messages
- 341
Jag är nog inne på sömninga Isaacs spår att ju mer detaljerad en spelvärld är dessto räddare att göra fel blir jag men det är ju ett problem som ligger i min egen osäkerhet och mitt tvivel på min kompetens som SL.
Visst, och det innebär ju för det första att det inte är allas kopp te, och för det andra att det inte kommer utan nackdelar. Men det gäller alla spelstilar. Så länge det kommer med fördelar också så kan man väga dem mot varandra. Och jag tror att det finns många fördelar som folk ofta pratar om här på forumet, där solitt världsbygge hjälper i faktiskt spel. Det hjälper för logisk problemlösning, för grundande av beslut i världen, för immersion, för undvikandet av stereotyper som lätt slinker in när man improviserar, och så vidare. Plus att det är en konstform i sig och har ett konstnärligt egenvärde. Men det är tydligt för mig här på forumet att många ser reella fördelar med en välbyggd spelvärld i deras aktiva spel.
Men det kanske är här det finns ett viktigt behov. Att förklara hur man ska spela för att dra maximal mytta av en etablerad spelvärld, och vad som är kul med det. Inte bara hur man ska använda de specifika delarna i världen (det är också bra), men att faktiskt beskriva spelstilen.
Bara förståelsen för hur en värld fungerar och att upptäcka den som något som finns, och inte något man skapar runt bordet, är ett intellektuellt tillfredsställande nöje som jag tror många delar. Jag gillar ju det när det gäller vår egen värld, medan jag inte går igång på påhittade världar, men det finns ju gott om folk här på forumet som njuter av detta även, eller kanske framförallt, i fiktiva världar.