Search results

Jo, att instrumentalisera det kan fylla en funktion - så snart Honor eller Reputation står på rollformuläret och påverkar en i spel, kommer spelarna att börja bry sig om det på ett annat vis. Jag gillar också "Standing", så att man kan ge rollpersonerna icke-monetära belöningar som ändå spelar...

Ja. Men även då är det inget spelarna nödvändigtvis måste läsa på i förväg, utan det räcker att SL påpekar vad som är kulturellt kutym (förslagsvis i ett läge där detta orsakar andra problem om det efterföljs, eller som set-up inför ett framtida sådant problem). Och trors godtyckligheten finns...

Jag vet inte... en hel del av det där verkar som partikulära små exempel, snarare än att förstå logiken i det hela, som jag tycker är centralt. Jag vill inte ge illusionen eller fernissan av en annan kultur, jag vill ha en annan kultur! Om spelet har vissa kulturella regler, visa varför de...

Ett ögonblick jag verkligen tyckte om i Beyond the Mountains of Madness är när man gräver ut den förra expeditionens frusna läger. I ett av tälten har uppenbarligen något dåligt hänt, med mycket fruset blod och annat. Man hittar till slut en död kropp, uppskuren och med organ utplockade. Men den...

Handen på hjärtat är de reglerna inte särskilt bra. Tycker man om slag och borgar är Pendragon det ultimata spelet, och har dessutom en av rollspelshistoriens bästa kampanjer. Vill man inte ha just Arthur finns det spinoffs, som Paladin (Karl den Store-spelet).

Jo, litet av den sorts dussinskurk som man skulle avverka på en session eller två i rollspel. En rovriddare som beskattar folket och bygger sin borg. Draken är den ena serösa utmaningen. (Jag känner plötsligt för en synbarligen episk fantasyberättelse där helt plötsligt ett gäng äventyrare med...

Jag tror att de kan inbjuda mer eller mindre väl till det, men i slutänden kan inget ersätta vad som händer vid bordet.

Ett exempel från litteraturen är vad Harry Dresden drabbas av: Där är det också så att det är något som en döende magiker utslungar, så kan man döda dem innan de hinner säga något eller vet vem det är, så kommer man undan.

Nej, men det är att spela något som är koherent med den världen. Såväl att passa in i världen som i den filosofiska och moraliska kontexten är rimligt då. Tycker t.ex. att man gör fel om man är Murder Hobos i Midgård (eller om man är det, hör man hemma på den onda sidan). (OK, Túrin är hemlös...

Samtidigt... om jag spelar Sagan om Ringen, vill jag spela Sagan om Ringen. Vad gör vi annars i den världen?

Vilket i så fall har likheten att även McDonalds försöker robotisera verksamheten så mycket det går, medan vanliga restauranger inte gör det.

Det utgår jag från, med Hasbro är antagligen inte de som gör den teknikutvecklingen - det är AI-tillverkarna som gör.

I alla fall om det också är ekonomiskt möjligt. Och på AI-sidan kommer priserna per kapacitet att falla hela tiden.

Det är verkligen en jättebra setting! Cold City gör något liknande, där man är representanter för de olika ockupationsmakterna i Berlin (som i The Third Man, fast det är Wien) och måste försöka samarbeta för att desarmera överblivna tyska supervapen och ockulta grunkor. BPRD 1946 till 1948 gör...

Å ena sidan är de säkert för AI på riktigt (de skulle älska möjligheten till AI-SL). Å andra sidan vet de säkert att de överdriver inför investerare (det gör alla).

Hon fick betala mer än 100% i skatt. Då blir man knappast glad. "Så många procent finns ju inte", som Pomperipossa säger.

Jag tror även att motsatsen gäller, som när vissa grupperingar vill tolka Djurfarmen som en allmän betraktelse kring auktoritära regimer och inte en specifik satir över ett visst historiskt förlopp.

Återpostat från Partisan-tråden: En av mina favoritberättelser från svenska Kalla kriget var hur USA skickade William Colby (sedermera chef för CIA) till Sverige för att försöka få ihop ett Stay Behind-nätverk enligt sedvanligt Gladio-mönster med fascistkontakter och sådant, men omgående...

Helt off-topic nu så jag drar streck här, men notera mitt "då". Under Stalin-tiden var det kommunistiska stödet för Sovjetunionen helt överväldigande, och partier som SKP (nuvarande V) löd under Komintern och stödde till exempel Molotov-Ribbentrop-pakten. Idag (och post-1989 generellt) är nog...

Försumbart antal då, dock. Ur hennes krigsdagböcker: ”Det värsta är, att nu vågar man snart inte önska Tysklands nederlag längre, för nu har ryssarna börjat röra på sig igen. […] Och ett försvagat Tyskland kan för oss här i Norden bara betyda en sak – att vi får ryssarna över oss. Och då tror...