Search results

I just det fallet handlade det om att min historiska forskning kring tornerspel är att ofta "kände" riddarna lite på varandra i första omgången, men sedan åkte de snabbt ut, så det blev normalt 2-4 vändor i rännan. Skämt åsido... om man läser gamla berättelse om Kung Arthur och hans riddare så...

Alltså förr... vi kunde ju sitta och hänga en halv dag, och så vill de spela, och så gick jag ut och tänkte ut något medan de satte upp spelledarskärmen, och så körde vi. Och så fick de lite guld och XP och alla var nöjda. Nu... när vi efter några veckor, till slut lyckas träffas 2100 på tisdag...

...bara en sista kommentar... men ni ser vad som händer... Jag fastnar (cirkulärt eller inte) i det tekniska. Hur ska det blir 50/50 Hur ska det ta ca 3 rundor Och så kommer jag inte förbi det, och glömmer att tänka på allt det andra roliga ni nämner. Inget jag kan komma på "inom...

Jag ska ta med mig de ideerna! Jag googlade och hittade ett "annat system", som jag funderat på. Jag kanske inte kom rätt på där.

Men om någon åker av i första omgången? Då brukar man väl inte få en chans till? (att ingen vinner är såklart också ett tänkbart utfall, jag kan fundera på om jag vill ha med det)

Jag tror lite, att detta är vad jag hoppas åstadkomma, genom att inte detalj-planera strid med massa möten/npc som ändå inte blir av. Utan istället kunna fokusera på "blåa riddaren verkar rätt vek (level 3 min notering), men svarte riddaren verkar jättejobbig (level 6 min notering)".. och OM de...

Alltså, jag måste väl få säga att det varierar. Vi har ganska korta spelmöte. Strid tenderar att ta (för) långt tid. Om turneringen tar mer än tre rundor... frågan är vilket regelsystem som ger spelaren/rollpersonen möjlighet att påverka det? Dessutom ligger det i så fall också i motståndarens...

Ja, jag försöker inte att preppa för mycket/för länge. Men om det ska blir bra, så måste motståndet vara lagom svårt. Och det är svårt. Sista tiden har mina spelare kört över allt motstånd, och det är inte hela världen, men lite tråkigt i längden. Så när jag väl har optimerat klart motståndet så...

Jag gillar att tänka, men mitt rollspelstänkande (preppande) tenderar att gå lite i cirklar eller vara lite prokrastinerande (det är inget svenskt ord?). Jag kan ändra nästan vad jag vill i kampanjen jag spelleder, så länge spelarna får behålla sina rollpersoner och jag inte byter ut...

Det här med att motståndare/monster inte slår... Jag har tyckt att reglerna ska vara samma för rollpersoner och NPC/SLP. Men jag börjar mer och mer gilla tanken på att bara spelare/rollpersoner slår.

Jag tror att spelet vid bordet blir bättre (o enklare) när jag 1) Följer tärningarna som SL. Men det ställer högre krav på prep. 2) Har preppat mer och kan ”prestera” bättre än improvisation Men denna prep görs inte enklare, eller så enkel som möjligt, av reglerna. Så jag tänker mycket på …...

Jag tycker det låter som att regler (och även äventyret) är i bakgrunden och ur vägen / inte i vägen för upplevelsen/berättelsen. Jag tycker inte det låter som nostalgi - jag tycker det låter som Flow. Jag tror att vi tänker mycket, för att reglerna är i vägen, för bästa möjliga spel. Jag vet...

Jag tyckte detta var intressant, så jag skriver vad jag tänker... Om man tänker på regelboken som - "content" så kommer man närmare att åstadkomma vad du vill, utan att behöva tänka (på balans, konsekvenser, taktik, osv) - "system" så måste man tänka mycket ...men det landar ändå i att jag...

Jag uppfattar det som att du skulle kunna tänka dig att justera KP/HP upp eller ner på en viktig motståndare, under striden, för att maximera dramatiken eller hjälpa rollpersonerna på traven? Så har jag alltid gjort "tidigare" - jag provar att inte göra det nu - jag ser fördelar med båda...

Jag tycker du tänker rätt. Men det är inte så lätt. En del diskussioner (här i forumet) blir ganska högljudda kring att SL ska vara en objektiv domare (och i synnerhet inte "fuska" med tärningarna). Då är utrymmet för "ditt" synsätt mindre. Förtar det glädjen att "klara" ett äventyr eller alls...

Min uppfattning är att ju mer jag preppar desto bättre blir spelmötet. Jag är dålig på att improvisera och blir stressad av att leta i regler och tabeller. Det hjälper att kunna lämna över saker på spelarna ibland och låta dem hitta på vad som händer.

Jag läste för några dagar sedan i en gammal Conan-serietidning (hoppas inte någon tycker jag kapar tråden, eller oroar sig för (C)-brott). Jag har varit inne på att göra en egen tråd om den, men jag provar att hänga på här. Jag gillar på sätt och vis det Rikard Klasson skriver, men det...

Tack! Provar det!

Kan någon tråd-banna mig från denna tråd? Jag vill inte ens se att den finns.

Whitelines-block, med kartor (vanliga och isometriska) från @Vitulv mfl på omslag och insidan omslag.