Search results

Jag älskar alla skånska referenser i den :gremcool:❤️💛

Lily Seika Jones

Benjamin König

Välkommen! Förutom Ökenros, som tipsats om redan, är det första jag kommer tänka på Dragonhearts. Tyvärr inte spelat men ändå originellt koncept att man spelar som drakar som både bråkar och älskar: ”When dragons meet, etiquette and culture strain to rein in their instincts, but tensions run...

Jag tänker ett exempel på ett spel där olika spelsätt riskerar att krocka är Dungeons & Dragons - Världens Största Rollspel™️ Det finns massor med regler för taktiska strider, det erbjuder spännande äventyr, och dessutom finns det en massa Actual Play-poddar som framställer det som ett...

Så hemskt att det är bara på jobbet som man får må lite bra (om man nu mår bättre när traumat får fysisk form? 🤔). Och man måste passa sig så man inte dör på jobbet, man vill ju inte ge kollegorna en massa extraarbete, ifall traumat inte hittar hem till kroppen igen och börjar härja fritt.

Älskar idén men vad händer med ens manifesterade trauma efter man kickat ut spökena? De blir inte nya spöken som i sin tur måste kickas ut?

Jag tyckte för några år sen att brädspelsregler var skitjobbiga att läsa, men genom att läsa och spela rollspel har jag blivit sjukt mycket bättre att ta in den typen av skrivna instruktioner. Jag har sett en del rollspelsprodukter som använder väldigt mycket punkter och fetstilade ord, men som...

Intressant, för jag har ibland blivit väldigt stressad av det motsatta, att någon spelar fruktansvärt långsamt (kanske ingen slump att jag drogs till PbtA när jag började spela rollspel). Men jag har övat på det, och blivit bättre på att hantera det. Jag strävar efter att lite anpassa hur jag...

Jag tappade hakan av en referens, som jag fick förklarad av nån youtubevideo: en bild på en Rainbow Warrior som blir skjuten av en Syster med en fransk lilja som emblem. Minns som barn hur otroligt mycket snack det var på tv & radio om när Greenpeaces skepp Rainbow Warrior blev sänkt av Franska...

Från Helmgasts rea. Chansade lite på Noir, för priset var så otroligt nedsatt, men jag älskar verkligen stämningen i det.

Åhå; nu har jag inte boken här men jag tror som det är skrivet ska scenerna vara rätt korta. Men ja, det går nog dra ut på det om man vill. Edit: just det, man kan välja om man vill skapa sin egen setting, och använda avancerade regler för att skapa språket, då tar det nog längre tid.

Jag gillade verkligen Dialect: A Game About Language and How It Dies , som är tänkt att man ska lära sig medan man spelar (även om minst en spelare bör ha ett hum om hur det funkar innan man börjar). Vi spelade med nån av de färdiga settingarna och det tog under tre timmar. Sen hade vi också...

Jag pratade inte om bleed, utan om terapi. Jag tror inte bleed i sig är varken farligt eller terapi, bara att om man har psykiska problem bör man hellre söka professionell hjälp än att bearbeta det genom att spela ett spel. Det är fullt möjligt att förvärra sin sjukdom genom att exponera på fel...

Ja enligt texten jag länkade ovan är distansen nödvändig för att katarsis ska uppstå, men det krävs också igenkänning. Jag tänker att balansen mellan distans/igenkänning är olika för olika människor och sammanhang.

En psykolog kan under kontrollerade former få en patient att minnas ett trauma för att exponera den mot det så det t ex kan bli lättare att bearbeta. Det går att använda tekniker som kanske liknar rollspel lite, men det ska inte göras i underhållningssyfte. Att spela rollspel är ”terapeutiska”...

Jag råkade läsa om mimesis på Wikipedia och tänkte på den här tråden. Kortfattat behövs en viss distans från verkligheten för att katarsis ska uppstå, samtidigt som det behövs identifikation med karaktärerna för att man ska känna med dom. Det här tycker jag är viktigt, att om jag inte försöker...

Det finns terapiformer som använder rollspelsliknande metoder, men utanför det skulle jag säga att det verkligen inte är ok. Det riskerar att spä på problemen som personen bär på, och är inte kul för någon inblandad.

Jag håller med dig förutom det här, jag tycker man kan få otroliga upplevelser i rollspel som stannar med en flera dagar, år, utan att vara ”in character”. Man kan i sin tur få usel kvalitet på sin ”bleed”, man får inte Rafael, utan Pokerspelande hundar, fast man får dessutom känna stanken av...

Det här känner jag igen, att jag har frammanat en känsla av rollpersonens skadeglädje (fast jag som deltagare inte alls kände så); alltså åstadkommit nån form av sann bleed. Men att när scenen tagit slut har det lett till skamkänslor, alltså inte sann bleed, men som kanske har att göra med...