Search results

En klassisk felstavning i monsterbeskrivningar i tidig DnD. Det skulle stå "% Lair" och referera till chansen att monstret hittades i, eller i närheten av, sin lya, men det blev "% Liar" vilket ju uppenbarligen måste vara chansen att monstret är en lögnare.

Just det är väl inget problem. Det är bara att spela samma rollperson under flera spelmöten (förutsatt att det är samma spel naturligtvis). Att det inte blir något sammanhang mellan äventyr, eller ens en konsistent spelvärld, är ett separat problem som helt kan ignoreras.

Problemet är att de flesta (alla?) de där aktiviteterna fungerar alldeles utmärkt även om en eller ett par personer är frånvarande - och oftast så är det någon eller några som inte är där. Det är mycket mer problematiskt med en rollspelskampanj där en spelare är borta - i synnerhet om man har en...

Något som i min erfarenhet fungerar rätt bra är att börja varje speltillfälle med att bestämma tid och plats för nästa speltillfälle. Det funkar bättre än att bestämma i slutet av ett spelmöte för då är det alltid någon som har bråttom iväg. Dessutom så ger det extra motivation till alla att...

Om något var de väl mindre försiktiga förr i tiden. Ja, inte mindre försiktiga som så, men färre skydd och säkerhetsåtgärder och sånt.

Inte nödvändigtvis. Bara om det är det spelet främst går ut på, och inte ens alltid då.

I det avseendet är det ju ingen skillnad mot original-DnD. Det finns mängder med coola saker i spelet, och rollpersoner kan bli hur coola som helst, men i början är man ändå en inkompetent nolla som kan dö om en kattunge anfaller.

Klassiska Mutant? (Och i så fall antagligen Gamma World före det.) Nya rollpersoner var iofs lika inkompetenta som i andra BRP spel, men de olika mutationerna gjorde att man ändå kunde vara rätt cool från början.

Ett bestämt "kanske". Låter roligt, och skulle gärna komma på en 25-årsfest, men det beror på om det funkar för mig rent praktiskt/logistiskt.

Problemet (från Bank of Americas synvinkel) är väl inte så mycket girigheten i sig, utan kortsiktig girighet som straffar sig på lite längre sikt, och kanske inte ens fungerar på kortare sikt.

Absolut. Ett ganska känt publicerat spel som mer eller mindre fungerar så är Amber Diceless Roleplaying Game.

Minimum är väl i stort sett inga regler alls. Du har spelare och spelledare. Varje spelare har en rollperson. SL styr resten av världen, och bestämmer allsmäktigt över resultaten av rollpersonernas handlingar.

Crittar fanns inte i äldre versioner av DnD och är helt onödiga. Extra bra träffar representeras redan genom att man slår bra skada.

Speciellt nuförtiden när kontanter är alltmer ovanliga. Visst, en kista fylld med guldmynt är värd en alldeles väldig massa, men nu var det i sammanhanget "äventyrare hittar mer skatter än de kan bära med sig", och jämfört med en hel drakskatt så är en enstaka kista inte så mycket.

Behöver inte ens vara så enormt stor skatt. Antag att äventyrarna hittar EN kista fylld med guldmynt. Guld är brutalt tungt, så är det en lite större kista så väger den bokstavligen ett par ton med allt guldet i.

I de tidiga rollspelen så fanns det ju oftast ingen specifik värld de utspelade sig i, utan hur världen såg ut implicerades genom vad som fanns i reglerna. Så då var det rätt naturligt att rollpersonsskapande kom först, innan de få världsbitarna (mest vilka monster som finns) presenterades. Men...

Jag tror det är den andra från vänster som har en lite annan grön nyans. Ett snäpp mörkare än de övriga.

Just "hit points" har väl använts av så många spel (både bordsrollspel och datorspel) vid det här laget, att det skulle vara ett par decennier för sent för WOTC att börja klaga nu.

Förutom då att Gary Gygax inte var ensam skapare av D&D.

Så viktigt är det inte med vem eller hur D&D förvaltas. Visst, det är det populäraste rollspelet, men det är ändå bara ett av många spel. Skulle ägaren till D&D (oavsett vem det är) gå omkull och D&D med det så skulle hobbyn ändå överleva - och kanske till och med må bättre utan ett så...