Search results

Jag har en teori att tidiga PTA (Boogie Nights, Magnolia och så) blir sämre ju mer man ser dem, medan The Master, Inherent Vice och Phantom Thread blir mer än mästerverk med varje titt. Det är möjligt att Licorice Pizza sabbar den här teorin, jag vet inte.

Jag gillar Remuntra. Bäst kläder och frisyr. Helt ok filosofi också.

Grymt! Jag såg dem med mina barn (och min flickväns barn) mellan 2016-2019, kring varje jul. Gick från jäkligt mäktigt och magisk tradition, till en också ganska go ritual med många internskämt och där ungdomarna härmade varje replik med fåniga röster och klagade på hur långa de är (vi såg...

Mycket Dungeons & Dragons nu... https://www.moviezine.se/nyheter/rollspelet-dungeons-and-dragons-blir-tv-serie Ganska rolig text (och kommentarstråd/diskussion) att läsa 🙂

Sannolikt inte. Samma text till Dungeon Crawl Classics lyder "You're no hero", det är nog mer att de remixade det.

God jul! Jag har köpt Imperial Zoo (collector's edition) till mig själv i julklapp, men sitter med en kopp te och fikon och läser nya DoD-äventyren.

Färdighetslistan (och dess beskrivningar/funktioner) får en fullfjädrad tumme upp från mig. Kvacking grejt!

Vargarna från evighetens skog - Karl-Ove Knausgård (Inte bara bäst i år utan bland det bättre jag någonsin läst.) Below Ambition - Simon Hanselmann (Absurt bra om minnen, att göra musik och förstöra (för) sig själv.) Bettan - Marie Norin och Elisabet Ericson (Kul med folk men skönast att vara...

Jag (och flera andra, någon här?) spelade ett scenario på Lincon, Legion, som var typ lite Memento-inspirerat och hade en Jenga-mekanik. Under stress och actions drogs bitar ut, och när tornet ramlade fick man en blackout/minnesförlust och det byttes spelare. Jag kom in på slutet och hade bara...

Ett högst passande äventyr i sammanhanget och särskilt så idag på vintersolståndet finns här. Det roliga med Twilight of the Solstice är att det finns särskilda rollformulär med färdiga rollpersoner, där spelaren i takt med att minnet om olika förmågor återvänder skrapar fram dessa på papperet.

"Drachar och Demoner" haha

En vän skickade precis en länk till den här artikeln. Trevlig läsning jag tänkte jag skulle dela vidare.

Jag skulle gärna spelleda något mer än Tjurmannen nästa år, och dagdrömmeriet är rätt fokuserat på ett fåtal möjligheter. Jag och min dotter har inte spelat något på länge, hon är på och jag tänker att jag ska pitcha Curse of Strahd, så får vi se. Då skulle jag hursom inte köpt den där likkistan...

Som spelare: AD&D Cy_Borg D&D 5e Old School Essentials (Västvärn, West Marshes-stiligt öppet bord) Symbaroum (Törnetronen) Som SL: D&D 5e Dungeon Crawl Classics Call of Cthulhu Sverige (Tjurmannen)

Han filuren på tenfootpole, Bryce, ger en rätt intressant kritik av de här äventyren ur ett mer rent OSR-perspektiv också.

Jag gillar den (men minns att delar lämnade mig något besviken också). Stark början, svagt slut? Jag minns inte detaljerna, dags att se om! Läs mitt förslag som en önskan om att se mer av det goda, snarare än något dåligt fixat. Förhoppningsvis kan en ny serie bli just det.

Gangs of New York, tänkte jag precis säga, när jag såg att det var på gång.

Sveroks Rikslajv 1997, eller ett lvl 3 party i Dolmenwood?

Det händer ibland att jag, än idag, eller särskilt idag... just nu faktiskt, grämer mig över att jag inte lät min son spela Skaven när han ville det. Vi hade spelat lite WFRP 2e och pratade om att plocka upp det igen. Självklart skulle jag ha börjat en kampanj med mitt barn, där rollpersonerna...