Search results

Som ett sant mellanbarn undrar jag om det inte kunde vara intressant att få välja hur man förhåller sig till sin resurs, och att detta val speglar rollpersonens temperament. En kaotisk, risktagande magiker, som är snabb och kraftfull, men inte riktigt har koll på priset den betalar för sin...

Lite mer ugglerier till Tistelriddare, spelet där rollpersonerna är gnagare, katter och rävar i en Wes Andersonskt excentrisk fast sömnig småstad, som undersöker ockulta mysterier med drag av Lovecraft och Studio Ghibli. Typ. * * Några saker som nu är kanon om ugglorna: - De kan äta upp en...

Det är faktiskt rätt bra att det finns en annan ort som man har en rivalitet med. Krickdala är ju rätt ungt som större samhälle, grundat som det är av Blå Damen för kanske en femtio år sen, så det kanske finns en konkurrerande ort som är rätt mycket mindre men som då är äldre, och som brukade...

Underbart! Speciellt det där att det förstås är små saker, som lingon, som smådjuren nämner sina platser efter: inte Ekköping och Bergslagen utan Maskrosköping och jag vet inte. Kullslagen höll jag på att skriva. Men det är en väldigt bra princip att tänka på. Tack!

Ja, jag tror att jag gör nån variant av detta och skippar tanken på små nerkrympta bodskapsdjur. Fast kanske mer att när man pressar mjölkhavre under fullmånenätter så blir det ost. Nån sån variant är nog faktiskt lite rolig. Men jag tror inte älvorna ska vara inblandade i detta, enligt...

Jag lutar åt att den verkliga sanningen är att ugglorna användes som typ vasaller eller lärljungar av någon Fasa, någon sotmärkt varelse från Avgrunden bortom kosmos, typ cthulu är väl tropen, och att denna Fasa ljög för ugglorna om var allt kom ifrån och vilka de var: Fasan sa att allt liv kom...

Precis något sånt tänker jag mig. Det ideala skulle nog vara om det gick att hitta en omvänd variant av "beyond this planet there be monsters"-grejen som finns i något spel eller någon bok vars namn jag inte minns: mänskligheten reser ut ur solsystemet, och på den yttersta planeten hittar de en...

Jag tänker att det blir lättare att väva ihop äventyr och sandlådespel och mysterier om också de otäcka varelserna har falanger och interna stridigheter; nästa steg blir kanske att tänka ut skäl som de olika grupperna av ugglor kan ha för att använda sig av små dumdristiga musdetektiver och...

Det är typ tanken. Det hette som sagt dödandets hemlighet först, men min fru, som är visare än jag, brukar påminna mig om att för barn är det ett äventyr bara att gå hem från skolan ensam, och otäckt att alla skrattar åt ens skor, och jag tycker om den något barnsligare ton min fantasi antar när...

”I den natt som inte föregicks av en skymning, och i vilken inga stjärnor lyste, kretsade Modern Med Klor. Kretsade på tysta vingar, än hit och än dit. Lyssnade. Långa klor kramade i luften. Längtade efter något att fånga och slita sönder. Hon la därför tre ägg: ett grönt ägg på land och ett...

Alla de här är fantastiska! Tack! Gillar tanken på en utter eller råtta som har en massa uppstoppade flodkräftor och bålgetingar i sitt hus.

Det här känns nästan som en variant av Sällsamheten "Sorgsen krigare" (som behöver ett annat namn). Men jag tycker om den, så kanske kan den få bli en egen sällsamhet. Jag har grubblat tidigare på att man ska ha möjligheten att vara av adelssläkt, och att det eventuellt betyder något, men det...

Jag tycker om det här, och det finns ju också urmakare som tillverkar inte bara klockor utan mekaniska små leksaker åt de mycket rika, och det finns aeronautiska pionjärer som bygger experimentflygplan ute på ängen söder om Krickdala, och en matematiker som har byggt en sorts astrolab som...

I detta finns nog något. Det finns en antydan om olika alfabets och bokstävers makt i "yrket" bokhandlare: Vissa besvärjelser behöver man definitivt skriva ner med just en korp- eller ugglefjäder. Kanske är det så att om man doppar en korpfjäder i korpbläck, vad det nu kan tänkas vara, och...

Jag tycker att rollpersonen kommer först, och att tillräckligt mycket världsinformation ska finnas i det kapitlet, i ens val av släkte, kultur, yrke, namn, bakgrund, etc. Jag ser nästan hellre ett rollpersonskapitel med för många yrken, typ "Långbågsskytt", "Belägringsmaskinist", "Riddare"...

Sjuuukt bra. Så himla fett. Älskar detta.

Det jag definitivt vill ha är katakomber fulla av katalogiserade kranier. "Då ska vi hoo-hoo se, sektioo-hooon tolv, rad fjooo-hoorton, här hoo-har vi den gamla vesslan. Han hoo-hoooo sökte upp ugglorna som levde samtidigt som groddjurens andra högkultur, och kallade sig för en...

Så är det definitivt!

Det är nog till och med så att det enda sanna sättet att skriva på är att doppa en klospets i bläck och skriva, eller rista med klon i en sten, så som fåglarna alltid har gjort. Pennor är ju bara ännu ett futtigt försök från smådjurens sida att härma fåglarnas majestätiska och korrekta sätt att...

Jag har en ofärdig tanke om att både korparna och ugglorna har två "nivåer" i sin civilisation. Så korparna har dels en uråldrig kultur av just versepos, som likna isländska sagor och i väldigt hög handlar om att dokumentera blodshämnd, arvsrätt, krig och död. Men de har också en -- kanske...