Search results

Jag frågar för att jag inte förstår: Jag har övergivit D&D 5e för att jag tycker det är alldeles för regeltungt, och har spelat gamla Titan Games D&D senaste halvåret. Det uppfattar jag som ganska regellätt (även om det såklart finns lättare spel). Det finns nästan bara regler för strid. Men...

Att inte slå tärningarna ger metainformation till spelarna som inte hör till spelvärden och som det inte finns någon anledning att de har. Det blir väldigt svårt för spelarna att bortse från den informationen. Jag kan slå tärningar när jag inte har något att slå också. Bara för att. Eller slå...

Om det var jag som skrev makt först så ångrar och beklagar jag det. Jag tycker det handlar om att SL har respekt för spelarna, och spelarna har respekt för SL och dennes bedömningar. Och det är respekt som SL förtjänar, inget annat.

Ni får spela på ert sätt. Och som jag nämnt ovan så tänker jag inte diktera några villkor om jag är spelare. Och om mina spelare vill att jag ska slå allt öppet så göra jag det. Jag diskuterar så att jag provar mina argument som vore de sanna. Så ser jag vad jag får för motargument. Det kan...

Jag förstår inte. Ska vi i demokratisk anda avgöra ifall - det är möjligt att höra att det pågår en strid på andra sidan en vägg - en goblin kan skjuta över/förbi sina allierade och mot spelarna - båten sjunker på 2min eller 60min - man hinner kränga av sig en ringbrynja innan man sjunkit till...

Det är en risk att det är så. Jag anser inte att det är bra att ändra tärningsslag ibland. Jag gör det om det är det mindre dåliga alternativet. Nu tycker jag bara att du hittar på. Här står ex.vis inte ett enda ord om tärningar...

...är ett spel där världen är nära sin oundvikliga undergång, varken spelarnas karaktärer eller kampanjen har någon möjlighet att överleva någon längre tid, och där döden mest är en befrielse... jag skulle absolut vara beredd att följa reglerna och låta spelarna slå alla slag ifall jag var SL...

Det handlar om att jag som SL tar ansvar för min egen bristande planering, situationsbedöming eller förmåga att beskriva förutsättningarna korrekt - så att inte spelarna inte får betala för mina misstag. Rulings over rules. Om man kör på det så är tärningar i allt väsentligt underordnat.

Precis! Om domare och spelledare var olika personer hade det varit annorlunda. Nu sitter SL på två stolar. Och det är inte alltid lätt, men så är det. Den som vill förneka eller ta bort det spelar antingen dataspel eller ägnar sig åt självbedrägeri.

I ett vanligt brädspel spelar alla mot varandra för att vinna. Den som fuskar förstör för de andra. Den som inte försöker vinna (utan kanske gör sig till king-maker) förstör för de andra. En del tärningslag gör inte partiet roligt - tvärtom. Vanliga brädspel blir ofta jättetråkiga när någon har...

Ibland tycker jag det är bättre att en karaktär inte dör pga att jag som SL råkar slå bra. Jag har ofta en ganska liten spelgrupp. Raise Dead är ofta långt bort. Vi föredrar längre kampanjer där karaktärerna får utvecklas. Det är mindre vanligt att jag låter ett monster träffa eller göra mer...

Jag kan bara förtydliga: 1) Det är inte så att jag är nöjd med det när jag ändrar ett tärningsslag, jag ser det som det mindre dåliga alternativet 2) Det är inte så att jag är övertygad om att jag gör eller har rätt. 3) Jag förstår att vägen till helvetet kantas av goda intentioner, och att jag...

Nej. SL har stor makt. Därför har SL också stort ansvar. Och det är långt ifrån självklart att man som SL har spelarnas förtroende. Om SL är SL på ett sådant sätt att spelarna inte har förtroende för SL eller inte tycker det är roligt att spela med SL, då är dolda tärningsslag knappast...

Håller med.

Jag tror Gygax/TSR hade en annan uppfattning, sedan kanske det var (själv)bedrägeri de ägnade sig åt. Jag tror de menade att de använda samma inspirationskällor som Tolkien gjort, snarare än Tolkiens verk. Finns en artikel i Dragon #95, sidan 12-13 (pdf finns om man googlar).

Som SL spelar jag inte mot mina spelare. Men jag uppskattar dina tänkvärda synpunkter!

Vad jag finner intressant med denna diskussion är att jag plötsligt befinner mig på andra sidan jämfört med förra gången jag hade den. Då diskuterade jag med någon som tyckte att rollspel är "improvisationsteater" (min aningen nedlåtande benämning) och inget spel. Jag tyckte att det är ett spel...

Jo, kanske, i bästa fall! Jag har inte hittat på det själv utan fått det förklarat för mig av 5e-DMs.

En sak jag gillar med din tanke är att om man slarvigt har mycket strider av typen 4-5-6 så vänjer sig spelarna i att lösa konflikter med våld, och att det går bra. Så när man då skickar fram en mer utmanande situation, där spelarna behöver vara lite listigare, så kanske de av ren vana inte...

Det är bra att få upp undantagen och avarterna, så kan man vara tydlig med att man bortser från dem sedan.