Search results

Ja, en sida av mig tycker det, det kan man säga. Men det är inte det som det handlar om egentligen. Om du får den upplevelsen så är det ett uttryck för min frustration du har plockat upp. Jag kan känna mig frusterad över dina inlägg i sådana här trådar om spelstil, när jag upplever att du...

Jag är fortfarande rädd för att misslyckas som spelledare, men det är en grundlös rädsla egentligen. Jag har lärt mig att när känslan att jag inte kan komma på något dyker upp så ska jag bara köra på, då brukar det bli som bäst. Underbara misslyckanden? Hmm. I improteatern känns det oerhört...

Jag är inte helt med på vad du är ute efter? Är det så att du sejfar i den här tråden också? (Ursäkta om frågan är för brysk)

Kanske jag ska säga så här... Ett vanligt mantra är "För att lyckas, tro på dig själv". Fuck that! Sanningen är, "För att lyckas, var inte rädd att misslyckas"

Nässe, klart att man ska heja på sin rollperson, annars blir det ju meningslöst. Och om man bestämmer sig för att misslyckas, då har man ju också fegat - Fast åt andra hållet! Som Nässe säkert vet, att inte veta är mer skrämmande än att veta att man misslyckats. Deprimerade människor trycker...

Bägge; Det jag är fascinerad av är väl att man kan vinna så mycket i livet om man vågar misslyckas. För mig är det en kick att känna att det är okej att misslyckas och ge mig in i det utan att sejfa. I rollspel tänker jag att man man kan träna på detta och uppleva den här kicken, både genom...

Varför oroar du dig för att inte få med hela bilden?

Så vad tycker du om att misslyckas? Bortom bra/dåligt, alltså. Hur är det att låta sin rollperson misslyckas? Sven-Göran, du kan ta mina svar till krank som svar på dina inlägg också.

Nej, glöm att besluta sig för att misslyckas: Jag menar att tillåta sig att misslyckas. Om jag spelar rollpersonsinlevelsefokuserat och min rollperson skulle välja flaskan framför tentan, så väljer jag flaskan framför tentan. Det är ju ett misslyckande jag får ta konsekvenserna av. Det är ju...

Neverrrr! Okej, det vore kanske kul. Vad tänker ni om att låta sin rollperson misslyckas/fatta fel beslut/krascha och brinna?

Jag valde att hoppa på Ankeborg-varulvsspelet på grund av temat, och samma sak kände jag inför Varulv 2089 som nu föreslogs. Väl i spel har jag inte känt att tema spelet så stor roll, egentligen. Det här med att ha namn från fiktionen verkar vara en lokal tradition här på WRNU, men jag undrar...

Konfucius sade "Det stora är inte att aldrig falla, det stora är att resa sig efter varje fall". I Creativity skriver Mihayl Csikszentmihalyi att en nyckel till flow och innovation är att matcha utmaning med sin skicklighet, men också göra priset för misslyckande lågt, så att man vågar försöka...

Varulv 2089 - Jaaa!

Hurray! Brynolf, så här i efterhand: Hur mycket av en plan fanns det bakom rösten på Konrad Konvalj?

Lite stream of consciousness på det här inlägget. Fråga mera om du vill. Jag fick fundera lite på den här frågan. Jag ska nog helt enkelt peka på mitt inlägg i Nobilis Hack-tråden: Hur en pjäs kan formaliseras inom impro. Som du ser så är det ganska likt Story Now. Man spelar sina karaktärer...

+1! Din vänlige kvarterspolis, eller The Man förkroppsligad i kravallrustning? Polisen kan ju vara bägge, så det vore väl intressant att titta närmare på hur folkliga de är egentligen.

Långt och kringströvande inlägg; konkret förslag i slutet Låt mig berätta hur en pjäs formaliseras inom improteatern, och framförallt i How to improvise a full-length play, en bok jag snackat lite om här på forumet. 1. Den första biten är plattformen, där rutinen för våra roller introduceras...

Jag tyckte det var ett kul möte! Vi börjar få lite mer koll på vad vi gör och vad vi vill göra, känns det som. Gött! Men jag tror att vi behöver fler ädling-NPCs i spel. Kommer ihåg att jag tog upp detta, men minns inte riktigt vad vi kom fram till? "Världsmästare i elakhet" var också en term...

På min tid rullade vi målade kottar istället för tärningar!

Fuck, du skriver så bra! Jag gillar att läsa det, för jag ser att det är något som verkligen engagerar dig, och därför fattar du det. ... Jag har nämnt improteaterboken How to improvise a full-length play förut här på forumet. En sak jag verkligen gillar där är hur författaren pressar på det...