Titeln kommer från Tacitus bok om Agrcola, där en skotsk hövding håller ett tal där han säger att romarna i sin imperiebyggande framfart ”skapar en öken, och kalla det fred. Fråga helvetierna vad de tycker om Rom, typ.
På 90-talet fanns det en spelförening i Skellefteå, eller? Min bästis bodde där och jag hälsade på ibland. Minns att de var ett rätt stort gäng som spelade rollspel, lajv, Magic, Talisman och andra brädspel. Finns den kvar?
Kul recension, @entomophobiac!
Jag har spelat tredje utgåvan - vilken jag förstår det som inte skiljer sig mycket från 1e - en gång i forntiden (troligen var det 1990) och spellett Elric en gång (typ 2000?). Jag känner igen det där med hur random det var att göra rollfigurer 3e, och jag tycker...
Testade FNPF ikväll, reglerna ovan med ett par mindre tweaks. Dvärgbarbar nivå tolv mot ork-gladiator (med motstånd mot vanlig skada som buff). Funkade hur bra som helst, engagerade alla fem spelare (en var dvärgen, en var orken, två deltog som planstormare och en spelade kommentator).
Jag säger som Tyko: "Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!"
Skämt åsido, jag gillar det här perspektivet. Min nästa kampanj blir att köra ett äventyr tryckt 1979 med en regelbok tryckt 1983. Jag borde kanske skämmas för att jag inte stöttar hobbyn bättre? :gremelak:
För att inte tala om parader. Hur parerar du en valstjärt, ett elefantramp, en jättes klubba? Det gör du inte, för du blir mos och bryter 1d100 ben om du försöker.
Det var ju något med att vi slog grundegenskaper med 3T6 (Drakar, Mutant) - vi hoppades alltid att få en riktigt bra gubbe, men de flesta blev ju dåliga eller mediokra. (Och ”Råttan” fuskade, vi var så arga på honom och hånade honom för att gubbarna han slog fram själv var så parodiskt bra).
Ja, detta med att börja om känner jag igen. Nya gubbar slogs fram ofta, och så kom man några rum på ett köpeäventyr innan man startade om. Att göra gubbar var nog halva hobbyn för oss i flera år.
Jag känner inte alls igen mig i beskrivningarna här av ”hur man spelade förr”. Vi körde mest köpta äventyr, och spelade dem gång på gång. Efter 1987 körde jag flera solokampanjer med ”domain level play”, och det var först då jag började improvisera mer. Av de två spelledare som jag spelade för...
Det här en intressant iakttagelse tycker jag. BRP fansen hånar ibland DnDs HP för att de är ”orealistiska” (”har din gubbe mer kroppspoäng än en elefant, hö, hö”), men kroppspoängen i BRP blir lika orealistiska när STO sticker iväg.
3d6 funkar bra i gammel-DnD och OSR, där grundegenskaperna inte är så viktiga, men suger i BRP, där grundegenskaperna är viktiga. I OSR kan det vara kul med lyteskomik, men mindre så i BRP. I Pendragon finns det tex två sorters rollfigurer: de med bra grundegenskaper och de döda.
Tack! Jag ska göra kapitel 3-5 också (har bara halva kap 5 kvar att läsa), men oklart när jag hinner. Träning, spelleda, öldrickning och annat kommer att ta en massa tid den här veckan.
Du @anth du skrev en intressant sak i min Fizban-recension som jag gärna vill veta mer om (men som jag tycker blir lite OT i den tråden):
Kan du utveckla det lite?
Ja, den har ju fått väldigt bra respons överlag. Och det kommer den att få av mig också, eller bra i alla fall. Jag tycker den innehåller mycket matnyttigt, faktiskt, men, ska inte spoila min recension. Återkommer om det.
Hoppar lite här!
Chapter 6. Bestiary. Det här kapitlet är för spelledare.
Okej. 70 stat block. Alla nya, tror jag. Tillsammans täcker monsterna här in alla CR från 1/8 till 30, förutom 25 och 29.
Viktigaste här är så klart de fem sorterna av ädelstensdrakar, som alla får fyra block var...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.