Search results

En bra grej med Sagospelet är kortet ”Lathund förenklade regler”. Spelade med dem när min dotter var fyra-och-ett-halvt.

Precis. Det utmålar sig själva som paladiner i skinande rustningar. Men de slåss mot ett monster som inte finns, annat än i deras egna febriga hjärnor. Don Quijote-mätaren slår i taket.

51 backare nu. WOTC är i gungning Det är mycket här som är korkat och tragikomiskt. En av mina favoriter är den här meningen:

Uppenbarligen inte. Vi är som katter, egensinniga och glömska.

Om man tittar på några av kändisarna så är de ju ganska politiskt heterogena. Patrick S är väl vänster, gissar jag. ZakS var uttalat progressiv (”liberal”), vilket möjligen bara var en fasad dock. Raggi vet jag inte, men är väl knappat vänster i alla fall. ACKS-snubben är långt ut till höger har...

När det gäller OSR tänker jag att 1) de äldsta OSR-spelen är femton är gamla, de yngsta en timme. Rimligen är de nyaste spelen i allmänhet mer inkluderande än de äldre givet den kulturella utvecklingen i västvärlden under dessa år. 2 vissa OSR-spel är gjorda av högerpopulister (ACKS och vad nu...

Har du en eller flera källor på det?

Jag såg Teletubbies första gången när jag var 43, och det är det obehagligaste program jag någonsin sett, tom värre än partiledardebatterna. Ska jag fylla i enkäten eller inte?

Vi pratade om detta för mindre än ett halvår sedan, det minns ni va? Fast nu har det hela snurrat några varv till om jag fattar det rätt.

Lucka 7, ännu en gång: på utsidan syns en deffad dvärg och en oljeglänsande ork som står och morrar åt varandra. I sina händer har de parodiskt stora (och i praktiken helt ohanterliga) vapen.

Jag tänker att man lätt skulle kunna stoppa in det här systemet i vilken OSR-klon som helst. Om jag bara lyckas köpa spelet!

Elan-systemet minns som jag som väldigt bra och fräckt. Som spelare kunde man välja att strunta i gudarna - eller spela spelet. Och varje gång någon slog för Elan var det som om spelet stannade upp - det var alltid spännande, för man slog bara när läget var riktigt brunt. Rätt enkelt, tror jag...

Chapter 3. Dragon in play. Det här kapitlet är för spelledare. Nu kommer vi till boken kärna. Kapitlet innehåller fem delar: rollspela drakar, följeslagare, möten med drakar, drakäventyr samt drakkampanjer. Kapitlet innehåller en hel del fluff - saker som drakars namn, livsfaser, sexliv, död...

Kanske. Länge sedan.

En reflektion jag gjort är att jag tycker äventyren som äger rum i en avlägsen, begränsad del av FR funkar bättre för mig än de som ligger mer mitt i smeten. Dvs ToA och RotFM lider mindre av det här problemet än SKT eller WDotMA. I de förra blir världen dels mer greppbar, dels så försvinner...

Slänger du upp den färdiga regeltexten här när du är klar, @anth ?

Jag är med på vad du menar! För mig funkar mycket av settingmaterialet inte för att det saknar konkretion. Det är mycket text, men jag får inte veta saker som hur maktstrukturer ser ut, vilka resursers makthavare och organisationer har, vilka varor som fjärrhandlas, ens hur många som bor i de...

Jag tycker det här låter bra, Anthraxus! Men! Jag tycker att pakten ska vara sluten när RPn kommer i spel, och därav följer att man får en gåva av sin ”sponsor” redan på nivå ett. Att slå fram nackdelar är mer metall och känns mer old-school. Bara en sponsor. Inget krångel för att byta (mer än...

Ron Weiland skriver lite om Strixhaven. Verkar riktigt coolt.