Search results

Jag gillar båda tankarna. Requiem kan man kanske ta rakt av till svenska som du säger. Epistlarna skulle man ju kunna göra om som "Fröken Smilla...". Vandöd vingad syns på Haga kanske? :)

Ja jag går nog mest för stil över relevans här. Men hade @Lemur tänkt i andra banor hade det ju kunna vara en idé att plocka alla namnen ur Fredmans epistlar. Vet inte vad Herr Greger borde bli då dock?

Hm, jag ser det ändå som positivt. Jag gillar konnotationen som parafrasen på en titel ger (utan att alls göra någon koppling i övrigt mellan boken ifråga och äventyret). Herr Gregers penningar är döpt efter samma modell (efter Herr Arnes penningar).

Tänkte skriva något i samma bana. Jag skulle nog behöva konkreta exempel. Det kanske finns en internationell strömning jag inte har koll på men bland svenska spel vet jag inte. Kanske att tex Symbaroum kan uppfattas som väldigt SL-tillvänt eftersom det relaterar mycket till sin kampanj - men det...

Medhåll, litterär kvalité (det är inte exakt vad jag menar men det får duga) är absolut något som jag behöver för att ta mig igenom de allra flesta rollspelsböcker. Visst kan jag läsa riktigt korta spel ändå men så fort de går över 30-40 sidor krävs någon slags läsupplevelse. Spel som känns som...

Jo, så är det absolut (jag känner mig träffad) men jag skulle nog inte koppla det till spelets längd eller komplexitet i någon högre grad. Visst kan ett regeltungt spel kräva aning mer prepp av SLP och så, men hur mycket prepp som är kul/nödvändigt att investera i har mer att göra med kampanjen...

Absolut, håller med. Samtidigt tycker jag mycket av de nya berättelserna som får plats är de som funkar sämst. Så det är ingen lätt nöt att knäcka.

Eller, det är Mat läser jag nu men sedan det förs sedan över till den där Olver genom någon plot-twist.

Nej har för mig att det är en karaktär som heter Olver som kommer in ganska sent (öh bok 5 eller kanske ännu senare, vem kan hålla koll 🙂). Men jag kanske minns fel.

Så tror jag. Även om Jordan är lite flytande med sina jämförande begrepp om styrka är det i varje fall tydligt att Nyaneve och i något lägre grad Egwene är bland de starkare kvinnliga kraftanvändarna på generationer. Att kungens syster har kontrollen handlar nog om att hon är tränad i att...

Efter att ha läst Vid vansinnets berg i min bokklubb nyligen håller jag med. Han är rätt långrandig och tidvis lite torr trots alla målande adjektiv. Fungerar helt klart bäst i sina noveller där han blir begränsad i mängden text. Han är utmärkt på story och världsbygge men sämre på att verkligen...

Jo jag vet, bakgrunden beskrivs i första inlägget i tråden på FL-forumet. (Jag var själv inte aktiv på Järnringen-forumet 2003 utan först senare.)

Hm, hade glömt det. Måste vara väldigt kort.

Ska jag säga något sammanfattande blir det. Serien är som bäst bra när den lägger fokus på relationer. När det och huvudpersonernas utveckling är det viktiga griper den tag i en och får den även intrigen att flyta på bra. När bifigurer tar för stor plats tappar den i engagemang. Den brottas...

Vad intressant @Franz, jag tyckte detta avsnittet var ett av de bästa. Det kändes som om serien började ta tag i intrigen och göra något eget av den. Saker jag gillade: Hela Rand och Moiraines del, inklusive konfrontationen med vem det nu var (Ishamael typ?), att Moiraine blev stillad och att...

Det är MUA - tragedi med glimten i ögat 😉

I sann hjultradition läser vi denna klassiker från Pyri-samfundet (från FLs forum).

God jul 🎅

En omedelbar reflektion är att en utgångspunkt för många spel är att det förutsätts finnas en klar tanke om vad som ska spelas innan start och att session 0 bygger på det. Antingen har SL en färdig kampanj och kan ge spelarna input (strunta i papegojan, ta en pingvin istället) eller så skapar...

Röstade på mer SL än spelare (alltså nr 2 uppifrån). För några år sedan var det i princip alltid SL men sedan jag kommit igång med en grupp härifrån och en helt ny fysisk grupp är det betydligt mer varierat.