entomophobiac
Low Prep High Play
Något som sades i tråden om introäventyr fick mig att inse hur kasst jag egentligen tycker att rollpersonsskapande är.
Listar här mina problem med klassiskt rollpersonsskapande, men också ett undantag från varje där jag tycker "grejen" lösts snyggt.
Så, fler upplevda problem, och fler spel som löser saker snyggt?
(Och snälla, "jag vill inte skapa rollpersoner alls i mitt hippieflumjengatornspel" är inte ett konstruktivt svar i sammanhanget.)
Det här tycker jag är klockrent. Rollpersonsskapande är något som kan vara en diskussion för sig och jag har iakttagit senaste tiden att det kan ha flera oönskade effekter så som det oftast fungerar, där du väljer ett antal saker från färdiga listor och/eller rullar fram lite grundsiffror.Är det inte lite udda att introäventyr förväntas visa spelledaren hur ett välbyggt äventyr ser ut, men inte visa spelarna hur välbyggda rollpersoner ser ut? Färdiga rollpersoner bör väl vara lika viktigt som själva äventyret, om man inte är av skolan ”Allt ansvar för att det blir bra ligger på spelledaren”?
Listar här mina problem med klassiskt rollpersonsskapande, men också ett undantag från varje där jag tycker "grejen" lösts snyggt.
- Den där investeringen som spelaren gör leder till starka förväntningar. Om du skrivit att du har en försvunnen papegoja vill du se den i spel. Men spelar ni ett färdigt scenario kanske det utspelar sig på Antarktis, där papegojan frusit ihjäl... (Eller så händer inte ett skit med din backstory och dina förväntningar krossas.) Undantag: World Burning så som den funkar i Burning Empires leder till att det ni gör med er rollperson automatiskt passar in i sammanhanget. En sorts rollspelens Unity of Effect.
- Idétorka gör att folk får snarlika rollpersoner. Undantag: rollspel med slumptabeller för skapandet (exempelvis Cyberpunk Red); får gärna inkludera namnlistor - tror namn alltid varit den sak som folk fastnar på längst.
- Fokus på vad rollpersoner kan - inte på vilka de är. Nischskydd är en designkonsekvens av detta, för att vi vill ju inte kunna samma saker om det går att undvika. Trots att vad någon kan sällan är vad som skapar en intressant upplevelse. Men jag ser det som att lösa fel problem. Undantag: AFMBE:s nackdelar som representerar personlighetsdrag och psykiska problem.
- Väldigt få rollspel hanterar gruppen särskilt bra, om det inte bara rör sig om någon sorts high level-koncept för att ta ut en riktning. Gruppkoncept. Men oftast skapar vi våra rollpersoner i isolation ändå. Undantag: Apocalypse World, där gruppdynamiken kommer skapas som konsekvens av vilka playbooks vi väljer.
- Vi vet för lite om kampanjen, spelet, världen, eller varandras rollpersoner från början, men förväntas ändå fatta massor med beslut som kommer ha konsekvenser under lång tid framöver. Undantag: Fate och dess både gemensamma världsskapande och tips om att skapa rollperson under spel.
- Brist på syfte. Vad gör vi egentligen - och varför? Om vi förväntas spela något som redan är förberett så behöver vi sätt att kroka in i detta. Undantag: i First Contact Team skapar vi gruppen tillsammans genom att spela en urvalskommitté som tar fram behovet från strategisk kunskap om situationen. Verkligen skitsmart och sätter stämningen rätt direkt.
- Omfattande beslut utan kontext. Välj feat. Välj specialegenskap. Välj bostadsadress. Välj färg på byxorna. Undantag: Stormbringer (1st edition) och dess slumpmässiga skapande leder till att du får reagera mer än försöka agera i ett vakuum. Inte det enda spelet som gör det - men det gör det väldigt bra.
- Beslut som helt saknar upplevelsesyfte. Varför måste jag välja vapen i så många jefla spel?! Det här valet kommer plantera "skjut/slå" i min hjärna nästan omgående, som när jag börjar med en kulspruta i händerna i en first-person shooter och inte kan ta ned den. Undantag: fullkomligen älskar tabellerna för att skapa rollpersoner i Knave, som i sin absurda kombination prylar och utseendedetaljer leder till skurkiga märkliga och roliga saker att komponera ihop till ett sammanhang.
- Om vi har bara en bok eller uppsättning listor och jag förväntas göra massor med val innebär det ofta väntetid. "Ge mig boken sen!" Mitt tålamod imploderar. Undantag: Operation Fallen Reich har ju sin helt underbara Life Board, där vi spelar fram våra rollpersoner i brädspelsform.
Så, fler upplevda problem, och fler spel som löser saker snyggt?
(Och snälla, "jag vill inte skapa rollpersoner alls i mitt hippieflumjengatornspel" är inte ett konstruktivt svar i sammanhanget.)
Last edited: