Search results

Det stämmer, Expert har inget tak. Men kostaden att höja ens de billigaste färdigheterna blir rätt snabbt så hög, att det i praktiken är svårt att nå över FV25 eller så. Även mycket erfarna rollpersoner nådde aldrig upp i FV21 ens i yrkesfärdigheter i mina grupper.

Urusla Le Guin, Left Hand of Darkness och The Dispossed är smart, filosofisk sci-fi där känslor och världar står i centrum. Hennes debutbok Rocannons World är rätt medioker, men värd att läsa om man gillar henne, för man kan se mycket av det som kommer att bli hennes storhet i den...

Det låter som en fantastisk idé, världen behöver fler bångstyriga masteruppsatser i Braudelsk anda. Sök in på hysteriska institutionen i Lund, så kan jag bli din handledare. Fast du vill nog hellre ha Martin Dackling, han har högre level än mig.

Den är genialisk. (Bara en sådan ska att hitta på helt nya ord för att diskussionen inte ska solkas ned av gamla ords konnotationer ...) Och rolig, dessutom.

2097 är en användare, hänger inte här längre. RISS är en teoretisk modell över spelstilar, där blorb är ett viktigt begrepp. Jag tycker det är en klargörande modell.

The horror, the horror. (Ingen ironi, jag tycker du har rätt).

Spelarna gissar storytellerns plan samtidigt som de beundrar hens kreativa geni. Gissar de fel får deras rollfigurer smisk av mäktiga SLPs. 90-talet var rollspelens medeltid ...

Fast spelen innehåller ju och också normer för hur man ska spela spelen och vad rollfigurerna vanligen gör i dem, och där finns det en glasklar skillnad mellan samtliga äldre version av DnD kontra mer eller mindre vilket rollspel som helst från 90-talet. Väl? (Jag kan så klart röra min sås med...

Det var ett medvetet val i den formulering att inte ha med r:et i den meningen. Ja, OS(r) är kanske neotradd :unsure:

Det är en bra iakttagelse. Jag kanske har ”fel”? För mig är nog trad det som 2097 brukar kalla ”90s games”, spel med förskriven berättelse och väldigt stark narrativ spelledarmakt. Det är var ju under alla omständigheter den sortens spel som indierörelsen vände sig mot, inte regelrätta spel för...

Det är väl värt en hel bok det här, men kort sagt: tidiga äventyr till bägge spelen är platsbaserade undersökningar. I ett par fall finns eller antyds ett uppdrag (I reptilmännens klor, Döda skogen) men äventyren funkar om gruppen struntar i dem och bara reser till platsen och utforskar den...

Jag tycker mig ha sett detta med att begreppet ”trad” inte fångar in de ursprungliga rollspelen väcka en del förvirring ibland. Trad-spelen är i min mening det som uppstår från och med Dragonlance-ifieringen av rollspelsvärlden från och med 1984 (en trend som dock tycks ha börjat redan 1981)...

I filosofiska termer tycker jag TS premisser är identisk den position den sene Wittgenstein intog med sitt begrepp ”familjelikhet”. Bara för att understryka att det är ett sätt att se på språk som ingalunda är det minsta märklig.

Jag tycker Fantasy! prickar in allt på listorna utom en sista punkten på spelarnas krav. Inget i spelet kommer att ställa sig i vägen för det, men det kommer inte heller direkt att ge något regelstöd för det. Jag tror även att Fantasy d6 (samma system som i gamla Star Wars) kan vara värt att...

Oh! Den här reglen har jag missat. Höjer min färdighet i Bokföring och Ekonomi från 17 till18%.

Om jag bara får nämna ett, så blir det detta.

Det tycker jag ifos mer handlar om hur (köpe)äventyr presenterar information och hela den här diskussionen om huruvida äventyr ska skrivas för att 1) vara enkla att köra vid bordet eller 2) ge läsaren en litterär upplevelse. Här är jag en varm anhängare av 1) och av tenfootpole-bloggens take...

Ja, det tror jag, men än viktigare tror jag är att varje linjärt äventyr ska ha ett öppet slut, med flera möjliga lösningar och flera utfall på varje lösning. Det är där det komplexa behöver finnas.

Det var nog detta jag försökte säga men misslyckades att resonera mig fram till i mitt inlägg: om det finns djup i settingen (häxkrälet, fisktanken, de diegetiska kulturerna) funkar enkla äventyr bra. Ju mindre djup (innehåll i spelet) det finns runt själva äventyret, ju mer jobb måste äventyret...

Det funkar jättebra att hålla det enkelt. Mitt måtto som SL när jag kör Pendragon är att inte krångla till det. För Pendragons kombo av kulturspel, fisktank, traits/passions/ideals och enkla äventyr som löses med våld eller moral gör att de på pappret mest banala händelser ofta leverarar bra...