Search results

Typ så, fast världen i DiS är krigshärjad och kryddad med diverse mystiska fenomen. Trasigare och konstigare alltså. Mothership uppfattar jag som mer rättfram skräck. Högre tempo. Mer blod och slem.

Jag kom helt av mig i min läsning av Sagospelet rymd men har nu äntligen hittat tid att läsa andra halvan av boken som innehåller kapitlen Berättaren, Bifigurer, Rymdens hemligheter samt Vägen till Verdant – introduktionsäventyr. Kapitlet Berättaren förklarar vad det innebär att vara berättare...

Jag ansluter mig till den falang som betalar bäst. Skicka PM så får ni mitt swishnummer.

Vi får hävda på att stövelkattens utseende förändrats. Inte för att jag vet om det faktiskt är så, men det är alltid skönt att ha något att skylla på.

Stövelkatten borde jag ha känt ingen. Honom har jag ju träffat i verkligheten och även spelat rollspel med (om jag nu inte misstar mig).

Till vänster ser jag Gabrielle, Franz och den evige 28-åringen. Får man fråga vilka som syns till höger?

Så kategorisk behöver man inte vara. Jag har vid några tillfällen pausat kampanjer och återupptagit dom senare. Det har handlat om tillfällen då jag som SL behövt ett uppehåll för att hitta inspiration och tid att förbereda, eller då yttre omständigheter ställt till det för oss. Kan pausen...

Jag skulle köra på med reducerad styrka. Alternativt pausa kampanjen och spela något annat ett tag. Framtiden är för oförutsägbar för att vänta.

Även kul med passningen till den utmärkta serien Strontium Dog.

Jag har bara hört vaga rykten om detta. Någon som kan peka mig i rätt riktning så att jag får se hur fula uttalanden det egentligen handlar om?

Det beror på den stora konspirationen som enligt okända men samtidigt oerhört pålitliga källor grundlades i Veberöd år 1836.

Vampyrer. Trollkonstnärer. Robotar. Rymdvarelser. Alla på samma gång.

Några spelare i min hvudsakliga spelgrupp har en förkärlek för att göra mycket märkliga rollfigurer men ändå få dem att fungera i kampanjerna så jag försöker lära mig att slappna av och lite på att det löser sig.

Jag har spelat med figurer ett fåtal gånger. Det funkar men är inte riktigt min kopp te. Jag kan uppskatta en karta så att alla vid bordet har en gemensam bild av situationen. Däremot är jag inte intresserad av så taktiska stridssystem att det behövs figurer och rutnät.

Jag känner inte till något förbud mot att mata trollen. Har forumsmästare @Magnus Seter måhända glömt att sätta upp en sådan skylt?

Så tror jag också. Om rollspelet sedan är Kult, DnD eller Tassar & Morrhår har knappast någon större betydelse.

Fast allt är verkligen inte trams. Det finns även AP-poddar som är superseriösa. De skräckserier som @Robert Jonsson gör till exempel. Min poäng är alltså att actual play bjuder in till ett i viss mån annorlunda - låt oss kalla det lyssnarvänligt - sätt att spela rollspel, inte att actual play...

Det måste verkligen vara en extrem retroversion eftersom Mutant gavs ut först 1984. :)

Precis som när det gäller forumet tänker jag att actual play inte är representativt för rollspelare i stort. Min bild av det hela - den som är mer insatt får gärna rätta mig om jag har fel - är att merparten av all actual play lägger stor vikt vid att presentera något tilltalande för lyssnaren...

Ytterligare 17 röster har trillat in under dagen. Ankförespråkarna fortsätter att vara i majoritet.