Så där är vi, tre övernaturliga varelser utan någonting gemensamt mot världen. Vi har tagit pulsen på stadens hemliga hjärtslag och vi vet att hon håller på att koka över med feber. Vi har klättrat hit från diverse spår som vi inte kunde ignorera. Jakten på vem som låg bakom de försvunna barnen...
Bortom rena "stance" grejer där man ska se sig själv som karaktären eller se sig själv som författaren eller något? Nej.
Look, om man inte kan investera i sin karaktär när det finns döden på bordet för det skulle göra för ont om hon dör så är det väll fine. Men jag har inte det problemet. Så...
Trots mitt svar spelar jag nästan bara spel där folk dör hela tiden för att de är dumma och svaga. Jag gillar en bra död.
Som när gruppen dödade mig och alla mina ättlingar i vår politiska kampanj för att de insåg att jag hade legat med typ allas fruar och deras barn var oäktingar. Att...
Det beror på genre. Är det här ett trad eller OSR spel är döden och andra misslyckanden där som ett fail state. Jag vill inte misslyckas men det är inte spännande om jag inte kan göra det.
Är det ett hippie relationsspel? Då kanske min karaktär ska dö för det är bäst drama! Ophelia dör liksom...
Blood Orgy in the House of Pain är ett vansinnigt äventyr skrivet av amatörer och upplagt till Storytellers Vault. Det är skrivet för att vara till för 1ed Vampire när allting är crazy bullshit. Man ska slåss mot Sabbaten, de dåliga vampyrerna. Låter enkelt och inte crazy va? FEL!!!
De har...
Alltså, de bra spelen är ju inte obalanserade på det sättet. Gammla D&D är ju balanserat mellan klasserna över deras livstid. Level 1 mage är mes medan level 1 fighter är Allan Ballan. Level 20 fighter är ganska farlig medan level 20 mage slaktar gudarna.
Alltså, de flesta personer är ju level 0. De föds på level 0 och är level 0 hela livet. Det är sällsynta jäklar som är level 1. Så det är väll inte så konstigt att alven är 250 och inte kan så mycket om en människa kan vara 50 och inte kunna så mycket.
"You're an elf. Your history is a very long love poem dedicated to bloodshed. And to yourselves."
Jag älskar alverna när jag spelar dem. För de är bättre än vad du är. Men samtidigt är de verkligen inte det vilket är helfestligt. Att spela en alv handlar om att hävda moralisk, intellektuell...
Är inte det du beskriver bara Culture gaming? Fokus på spelvärlden eller till och med spelvärlden som huvudperson och karaktärerna som ett sätt att utforska den?
För det är en av de äldre spelstilarna och den är typ lika stark nu som 1981. Den är bara ett eget spår genom spelhistorien.
1. Jag älskar you guys! Rollspels.nu är fortfarande bästa stället för rollspel online.
2. Jag älskar mina medspelare som jag spelar så fantastiska rollspel med.
3. Jag älskar att rollspel får mig att vara kreativ och skriva och skapa och utvecklas.
4. Jag älskar Vampire. Jag är tillbaks igen...
De är alltid samma! Jag vill nästan aldrig spela en och vill jag det är det för att få skrika om skägg, yxor och öl. Det känns som om alla hatar dem. Så varför hatar DU dem?
Det här är inte en definitiv lista och att saker inte är med här betyder inte att jag inte avskyr dem mer än saker på listan. Okej? Mitt hat är en bottenlös avgrund. Men det kändes onödigt att sätta grejer här jag lyckats undvika i typ 5 år. Så tre saker som jag avskyr.
1. När jag inte får lösa...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.