Search results

Kanske i en annan tråd? Får återkomma i frågan!

Har läst och påbörjat, men är inte helt klar än. Borde hinna bli det under helgen.

Undviker att OT:a för mycket, men det finns många fina diskussioner att ha kring hur utgåvorna förändrar spelet.

Jag måste inflika ett viktigt inlägg här, angående Wild Die (och egentligen allt annat som tillkommer med 2nd+): Nej.

Efter första omgången har jag inte fått vara spelledare mer… Båda barnen har krävt att vara det.

https://www.rollspel.nu/threads/tenra-bansho-zero.77968/ Bland de coolaste spel jag kanske någonsin läst! Stort—typ 5-600 sidor—men paradoxalt nog ett ganska enkelt spel.

Funkar för mig!

Beviset är också oftast upplevt av endast denna person, eller andra som kommit i kontakt med det har farit illa, vilket gör det suspekt till att börja med. Särskilt om det finns extrema handlingar kopplat till det, som i några av berättelserna. Jag har så otroligt svårt att se det som fakta...

Inte rakt av, men det är väldigt ofta han uttrycker sig vagt eller som hans vittnesmål inte är komplett. Exempelvis ser han aldrig det Danforth ser, och Danforth vill inte prata om det. Indicier, hints, etc., och sen Dyers egna försök till slutsatser (eller, i vissa fall, direkta observationer)...

Jag ger upp. :) Köp Masks of Nyarlathotep. Den sägs vara bra!

Nej, men det betyder att han kan vara det, och det är just ovissheten som är det viktiga i det, som jag ser det. Upplägget på det hela gör ju att du som läsare är en aktör i berättelsen. Du får läsa Dyers argument mot den nya expeditionen. Tror du på det? Jag tycker verkligen inte det behövs en...

Och jag håller som sagt inte med om det. I synnerhet som Dyer säger det själv, rakt i inledningen, att ni antagligen kommer vilja ifrågasätta det han skall berätta. Känner att det knappt kan vara mer explicit än så? Jag känner ju att det är ett högst medvetet val av perspektiv, just av den...

Skall vi spela något på måndag, då? Mitt kontor ligger fem minuters promenad från Bishops Arms, ungefär. Där finns konferensrum att spela rollspel i, om det är något som skulle locka. Jag kan tänka mig att spelleda ett Bargains & Bloodshed, exempelvis. Men jag är på en till Bishops Arms-sväng...

100% läser jag det så! För mig är berättelserna fristående. At the Mountains of Madness är Dyers argument mot Starkweather-Moore expeditionen. Kan vi lita på Dyer? Vad hände egentligen med Danforth? Det är samma typ av situation som i slutet av Rats in the Walls, ur mitt perspektiv. Slog...

Jag recenserade det för något år sedan: https://www.rollspel.nu/threads/shinobigami.76424/ Tänker inte stå till svars för vad ento 2021 hade för åsikter--skum snubbe--men det finns där att läsa.

Kanske Shinobigami? Det är ju supercoolt, även om det väl är specifik ninjaaction och inte särskilt generiskt. Annars känns ju Blue Rose, som pratades om i Spelhyllan kanske träffande? Och snart kommer ju rollspelet baserat på Avatar också.

Kort sagt: Dyer uttrycker sig som varenda kryptozoolog i historien som visat suddiga bilder på Bigfoot. :D "Asså, fattar hur det här låter, men ni mååååste troooo miiiig!"

Jag tycker det här är så intressant, och ännu intressantare att det verkar vara den gängse tolkningen i den här diskussionen. För mig är det som att säga att Howard Carters journal efter att ha öppnat Tutankhamuns grav är en "infodump", liksom. Även om en mumie så skulle vaknat i den...

Det jag tycker blir snyggt när en börjar spela det med bättre flöde är väl just att du någonstans börjar alla scener med en tanke om Color, men sen kommer tärningarna fram... Och ska du inte försöka tvinga fram en konfrontation ändå? Det blir mer upplevelsen i fokus, helt enkelt, och mindre...

Om det är så det rullar runt bordet håller jag med. När vi spelade Burning Empires med @Christoffer blev det först lite trevande. “Jag kör en Color Scene nu, och …” Men det blir ju mycket roligare och naturligare att helt enkelt spela en scen, och låta den bli något, helt naturligt.