Men det blir ju i så fall en form av motivation till preferensen, menar jag? Rollspel är ju en hobby för de flesta av oss. Att vi då söker oss till ett läge där vi kan maximera vårt nöje är ju givet.
Jag läser skitmycket rollspelsgrejer, men spelar ju bara de som antingen verkligen intresserar...
Känner inte att det är mitt förstånd som felar så mycket som en kollision av preferenser. Kan mycket väl förstå varför många föredrar det ena framför det andra.
Tycker du drar det lite för långt, i praktiken. Dels finns det inget som säger att jag är särskilt bra på att improvisera bara för att jag tycker det är roligt. Dessutom startade jag ju tråden just för att försöka förstå lite vad det är som saknas för den som föredrar preppen.
Jag älskar...
Skulle säga att cyberpunk gjorts så synonym med Blade Runner att det är många människors enda referens. Sånadär som inte läser text skriven på döda träd.
Om "prepp" är allt mellan att komma överens om en genre och att köra den senaste mastodontkampanjen så känns det som att allt alltid preppas. Vi har ju om inte annat bokat tid för att ses - det är ju också prepp. ;)
Vill du lösa mysterier och klara äventyr och vinna så är ju dina mål inte samma som mina, rakt av. Det är ju mer den @krankska synen på vad som sker runt spelbordet. Det är jag rakt av fel person att uttala mig om. :)
Det enda jag ställer mig frågande till är ju varför detta måste uppstå i form av skrivet material eller prepp, som sagt. Att sätta upp ramar och spela oss fram till att vissa saker är tabu eller inte leder ju till precis samma resultat runt bordet som att sätta det i förväg. Skillnaden blir att...
Det här blir ju återigen dålig improvisation vs bra prepp, tycker jag. Vi slår oss inte ned runt ett bord spontant och första frågan som ställs är "vad gör du?" Hitta på nåt nu'rå Perka!
Det här ämnet vill jag som sagt undvika, men min takeaway från tidigare samtal är att det spelar stor roll (för många) om det finns en sanning eller inte. :)
Tänker nog mer på varje sak som definieras i förväg tror jag. Läser rollspelet Tenra Bansho Zero just nu, som har en hel del lore av olika slag och massor med olika namn på saker och ting. Men kartan de har saknar helt detaljer. I boken uppmanar de sedan spelledaren (framförallt) att själv...
Så är det ju, och det är ju ett trätoämne utan något konkret "svar" eftersom det bottnar i preferenser kring underhållning. Alla har rätt. Alla har fel.
För mig personligen är alltihop hittepå till att börja med och det kan jag anamma. Faktumet som uppstått runt bordet får inte ett högre eller...
Jag spelar ju helst one-shots och kortare grejer, även om det blivit en del undantag från det genom åren av olika anledningar. Inte minst för att det är kul att testa nya saker och försöka se lite varför andra tycker gräset är grönare där de står.
Så självklart påverkas hur spelandet går till...
Det låter för mig som att spelarna är helt passiva deltagare och mest blir serverade saker som händer? Vad händer om en spelare själv gestaltar "motståndaren", och det som händer i vår grupp är alfa och omega?
+1 och spot-on och sånt! Jag tycker det som händer är det viktiga. Om vi avrundar på ett sätt som ger oss saker att fundera på så kommer jag minnas det i lång tid framöver. :)
Och det behöver inte vara djupa filosofiska dilemman heller. Det kan lika gärna vara att "zooma ut" från ödehuset vi...
Lite beroende på vad en föredrar så är det väl vad vi fått i 40-50 år vid det här laget? D&D är D&D. Nog finns skillnad i fokus och i många nyanser för den som verkligen är intresserad av systemen. Men jag skulle nog se det som hyfsat inkrementella omskrivningar.
5E:s största bidrag kan jag...
Och i mitt fall så skiter jag i slutet egentligen. Det blir vad det blir. Men det kommer vara vårt slut.
Behovet av att saker skall vara "snyggt" eller ha cinematiska kvaliteter är en målsättning jag kan förstå om en skriver en bok eller ett manus (eller en kampanj?), men i rollspel är jag...
Det här har inte varit min upplevelse på konvent, i slutänden. Folk kan spela vad knäpp skit som helst och ha superkul med det. Och spelar jag med mina barn kommer de vifta bort det mesta till förmån för vad de själva kommer på. Jag vill nästan mena att vana är en del av preppbehovet, snarare. :)
Men det jag känner hela tiden görs är motsatsen - att ställa bra prepp mot dålig improvisation. Som exemplen Babylon 5 och Lost. Det är enda anledningen att jag vrider på det. Självklart bör inget göras dåligt i slutänden, oavsett vad ens preferenser är. Vi får ju förutsätta att det vi gör görs...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.