Search results

Nej, det var nog inte du som skrev det. Kanske har jag lagt ord i folks mun. Ber om ursäkt isf. BW är inte så klassiskt nej, men det implicerar en "vanlig" fantasyvärld.

För mig är inte Drakar och Demoner generisk vaniljfantasy även om det absolut går att spela så. Svavelvinter kom trots allt ut 1987.

Jag älskar Burning Wheel, och det är ju just detta. Men visst har det spelet i allra högsta grad en egen identitet. Det var mest det som förvånade.

Kan dock varna om att vi bryter mot många fantasykonventioner, så om man inte gillar det ska man kanske akta sig för KH. Dock gör vi det på ett sätt som nog inte upplevs så. Det är alltså inga gröna kaniner istället för dvärgar... :)

Jo, men då vill man ju som jag har förstått det även ha regler som gör något bra och sannolikt även äventyr som gör något bra. Har inga problem med spel utan setting. Det jag tyckte var konstigt var spel som helt skulle sakna någon egen identitet - men bra system är ju en identitet, och med...

Nej, det är Tolkien, iaf om vi snackar hober fast under annat namn (vilket det var i DoD). För mig är det som att stoppa in jawor.

Ok, så det är inte alls generisk vaniljfantasy du är ute efter utan det perfekta systemet :) Det är en önskan jag förstå.

Ok, byt till valfritt system som inte kräver setting - Hjältarnas Tid, Old School Essentials eller vad du nu vill åt.

Det betyder typ det som efterfrågades, någon form av Tolkienesque-fantasystandard med ädla alver, giriga dvärgar, elaka orcher och snälla goda hjältar som får uppdrag av mäktig SLP varpå de måste bege sig till en svart torn. Dock, Tolkiens verk var ju unika när de kom. Ja, alltså, ett bra...

Fortfarande seriös fråga; varför funkar inte gamla DoD till detta? Ps. Jag förstår vad du menar med "unikt" och gröna kaniner, men det är ju knappast vad jag avser med "egen identitet". Men det tror jag att du också förstår :)

Ah, ok. Ni pratar setting. Så generiskt = vaniljsetting? Men även slätstrukna regler? Personligen har jag noll intresse av det. Det kan jag hitta på själv. Eller, jag behöver ju inte ens hitta på det. Det är bara att skopa upp någon intetsägande fantasytrop så är man hemma. Seriös fråga...

Varför antas DoD bli generiskt? Det låter som ett uselt designmål :) Givetvis vill FL ge spelet en egen identitet och USP.

Precis. Försökte skriva detta tidigare i tråden. Jag har alltså inget emot rutor på något personligt plan eller tror att zoner är en magisk lösning som löser allt! :) För fältslag eller större skärmytslingar är nog zoner rätt vettiga, ja. Dueller skulle också kunna ha speciella mer inzoomade...

Det absolut enklaste är att bara säga att "visst, du håller stånd i dörröppningen" och så länge den RP tycks ha kontroll på sin strid så är det ju inga problem. Skulle parader misslyckas, projektiler träffa eller värre skada uppstå så krävs det kanske mer än bara avsikt för att lyckas med det...

Ska förtydliga att jag uteslutande pratar om zoner och rutor ur ett regeltext-perspektiv. Är ju superenkelt att höfta i spel såklart.

Ja, eller i synnerhet när denna choke point är mellan två zoner.

Rutan brukar i allmänhet vara definerad som typ 1x1m. Så visst, viss rörlighet inom och utom rutan är ju möjlig att fantisera fram men vad gör det för skillnad menar du? Syftet med rutor är ju att visa position, LoS, etc.

Är väl en direkt översättning av Theatre of the Mind eller vad det nu är som är den etablerade termen.

Visst, det är säkert en lösning om man vill ha rutnät och minis och lite kaotisk strid. Men jag vill inte ens ha korrekt position i förhållande till övriga kombatanter. Grejen är alltså att man inte behöver säga att "jag småfintar, duckar, tar ett steg åt sidan och hugger skelettet" eftersom det...

Du menar att man slår mot samma värde (GE) vid höjning?