Search results

De svåraste prompterna att få bra resultat av är typ ”tio glada kompisar sitter kring ett dukat bord”

Oftast klarar den händer utan problem. Men när man har flera personer och detaljer blir det ofta något knas

A photo downloaded from a 2010 Facebook photo album showing two angry women. They are roaming the streets of New York City, looking for a fight. On the left is a young white woman dressed in double denim. On the right is an older black woman wearing a summer dress. --v 6.0

movie poster in the style of 1990s legal suspense thrillers. It features the text "John Grisham Presents: BRUCE WAYNE" --ar 2:3

Begravningen tar plats där personen dog (ofta på ett slagfält) eller så nära man kan komma. Det är inte så viktigt att kroppen är med, men det skadar inte. Det är ju ganska vanligt att kroppar saknas eller är omöjliga att hämta. Ingen jordfästning eller liknande sker. Man lämnar bara kroppen...

Jag föreställer mig att orchernas begravningar är finstämda och lugna. Deras liv är våld och strapatser, men i döden får de vila. Begravningarna präglas av sång och rituellt berättande om den döde. Man hyllar den som ”klarade det hela vägen”. Klarar inte alla det hela vägen fram till döden? ”Jo...

Jag vill se intern logik i världen. Tex att om det etableras att magi funkar på ett visst sätt i säsong 1, så bryter man inte mot det i säsong 2 bara för att det passar. Inte utan att göra en "wow allt vi visste om magi är fel!!!"-grej av det.

Whitehack är fin.

Det var min första kontakt med Dragonlance. En kompis (som så här i efterhand troligen var på spektrumet) återberättade den första trilogin så jäkla bra att jag blev gravt besviken när jag gav mig på att läsa böckerna själv.

Jag tycker det verkar som att hobbyn generellt drar till sig och välkomnar ”udda” typer. Folk som på olika sätt avviker från normen, inte bara npf även om sådana helt uppenbart är överrepresenterade. Jag har tex stött på fler ovanligt långa/korta/smala/tjocka i rollspelssvängen än i något...

Var inte det här en bok av typen ”kom tillsammans med spelledarskärmen”?

Jag fick höra att jag var så pass intelligent att jag på egen hand lyckats utforma framgångsrika och icke-destruktiva kompensationbeteenden (humblebrag), samt att jag hade haft tur som blev besatt av rollspel istället för ”festa” i högstadiet. :)

Jag har haft turen att i nästan hela mitt liv jobbat med kreativa grejer på arbetsplatser där man kommer undan med saker som absolut inte hade flugit, tror jag, vid löpande bandet eller på en revisionsfirma.

Jag är helst SL. Blir ofta uttråkad till vansinnets gräns av att vara spelare (undantag finns). Som SL kan jag sätta tempot själv, skippa allt jag inte tycker är skoj, avbryta scener när de inte roar mig längre, mig slänga in nya idéer i takt med att jag får dem mm.

Min bild är att det handlar om 1) vem man träffar, men också främst 2) hur man beskriver sina problem. Det är väldigt lätt att underdriva de besvär man har, eller inte ens identifiera problem som problem. Jag har tex under hela mitt liv inte reflekterat över att vissa beteenden* jag har för mig...

Jag tycker, att om ”har haft långa relationer och anställningar” är en dealbreaker så borde det vara den första frågan de ställer. Istället för att slösa bort allas tid.

Glömde uppdatera här. Fick ingen diagnos. Jag har ”alla symtom” men eftersom jag lyckats ha långa anställningar och relationer ville de inte ge någon diagnos. :)

Då får de vara helt vanliga snubbar som inte är något speciellt med öht. :)

Du borde släppa en bok som bara handlar om bröderna Durand. Känns som att de är motorn i hela settingen.

Ooo den här också. Glömde speca vilken typ av staty… portrait photo of a waiter who has seen the face of Medusa and is turning into a statue, shot with an analog camera --chaos 100