Search results

Stavade du inte fel till Barbarians of Lemuria nu?

Så roligt! Och tack för de fina orden. :gremsmile:

Fortfarande lättare än Nerver av stål! :gremgrin: Och det låter väldigt homeriskt!

Iliaden är väl också i dåtid? Så tredje person imperfekt, om man vill anamma det ordentligt. Att spela i dåtid gör också väldigt mycket för stämningen, även om jag märkt att en del har väldigt svårt för det, efter decennier av rollspelande i presens.

Igår spelade jag Om natten är alla katter grå med Lisa, @Björn den gode, @Joel och Jonas. Vi slumpade fram platsen Santiago de Chile och spenderade en stund med att göra efterforskningar tillsammans. Under rollpersonsskapandet visade sig dock Colombia bli en nyckel, då jag slumpade fram "Medlem...

Jag fnular på ett fantasyspel (!) och har snott stående epitet från Homeros. Mångförslagne Odysseus, Snabbfotade Akilles, eller vad de heter (orkar inte kolla upp). Detta som ett sätt att minnas alla personer, men också för att ge stämning, få den där episka (som i epos) känslan. Ville jag få...

Das nennt man „playing close to home“, Doris! Ich bin, trotz allem, als Münchenkind geboren!

Det är till för att tala om tekniker, teman, referenser, sätt att arbeta med temat. Det är bara delvis specifikt för den aktuella sessionen, men framförallt är det inte förberedande av personer, platser, relationer eller andra fiktionselement.

Jag skriver till och med scenarion ibland! Men jag tänker på "prepp" som att förbereda för ett specifikt spelpass eller en specifk kampanj, och att göra det genom att hitta på (eller läsa på) saker i fiktionen som ska eller kan komma in i spel. Så i hur jag använder ordet är varken försnacket i...

Jag skrev lite exempel i den här tråden. Men nu var det länge sedan jag använde AI för något. Kanske ska logga in igen och leka lite mer. https://www.rollspel.nu/threads/ai-som-textbearbetningsverktyg.81442/

En annan prepp är att spela ett rollspel, för då lär man sig saker som man kan använda senare. Eller att lära sig läsa och skriva, eller titta på tv, eller annonsera efter en ny spelare till gruppen. Men någonstnas så förlorar ju begreppet sin mening, som vanligt. Svårt att dra tydliga gränser...

Javisst, och det skrev jag ju också. Fast ditt exempel var mycket bättre än mitt, även om jag bara spelat med keys en eller två gånger, och aldrig varit så förtjust i dem. Ja, och att improvisera en hel berättelse i grupp är ju hela grejen för mig. Det är ju vad rollspel är för mig. Så inte...

Ja, det är problem för spelarna jag talar om här, alltså problemet att väva ihop och snyggt spela ut olika bitar av fiktion för att skapa en historia vi är nöjda med. För att ta ett väldigt tydligt exempel: Säg att jag sätter en scen, och jag säger att min och din rollperson är där, vi är i min...

Samberättande handlar till stor del, för mig, om att lösa problem som de andra spelarna sätter ihop tillsammans, samt att sätta ihop problem för de andra spelarna att lösa. Jag tycker att många amerikanska samberättarspel har den tendensen, och vissa franska lutar åt det hållet. När de...

Ja, för mig är ju utmaningen och känslan av att bli bättre och få använda mina färdigheter en stor del av nöjet med rollspel. Jag vill känna mig smart och kreativ, och för att kunna göra det måste jag ha en svårgihet, ett motstånd, en möjlighet att misslyckas. Och om jag kan göra något själv...

Jag brukar tänka att ett spel kan inspirera, förenkla eller utmana, och ofta gör alltihop på olika sätt. En namnlista är mest inspiration och förenkling, medan en slumptabell med bakgrundshändelser kan vara alla tre. Den inspirerar spelarna och väcker nyfikenheten. Den förenklar för att man inte...

Ja, jag håller med; det är väldigt olika upplevelser. Och jag är ju bara intresserad av det senare. Att uppleva ett drama från första person finner jag ganska tråkigt.

Spelet har typ 200 olika scener eller så, och jag kan definitivt inte minnas var alla ligger, så det är inte särskilt förutsägbart. Vet dock inte om det var så kul att skriva, dock. En bättre jämförelse är nog Plommonkrönikan. Här har jag ändå skrivit ett antal fasta händelser som inte kan...

Det är ju det enda indierollspelet som nämns! Forged in the Dark är väl baserat på Blades in the Dark, som jag varken läst eller spelat, men det låter ju mest som DnD fast alla spelar tjuv. Och A Quiet Year är ju inte ens ett rollspel. :gremcool: