Search results

Jag har alltid tyckt att det är ett så oelegant sätt att få in en klockkurva i sitt rollspel: att skapa den varje gång man slår, så att folk måste summera tärningarna. Om man istället skapar klockkurvan i värdena man slår mot torde man kunna åstadkomma samma sannolikheter med bara en tärning...

Det är ett väldigt stort hopp mellan ”lite mer än fem” och ”ett hyllplan”. Jag har definitivt inte ett hyllplan (mina rollspel tar upp kanske fyra hylldecimeter), men de är betydligt fler än fem. Kanske 20? Edit: Men om ett hyllplan är typ hundra spel så är jag väl närmare ”lite mer än fem”...

Ett av mina få minnen från DoD-tiden är att man samlade på sig en massa kopparringar med ”Din för evigt” ingraverat på insidan, för det var ett resultat vi slog hela tiden på någon fyndtabell vi fått från Sinkadus eller liknande.

Resultatrymden skapas utifrån situationen. Om jag försöker övertyga mina klasskamrater att döda lärarna och ta över skolan så är det ett rimligare utfall om vi spelar Kina 1966 än Sverige 2024. Vad tärningens utfall betyder påverkas av detta. Oavsett vad jag slår på tärningen så kommer jag inte...

Jag vet inte, kanske att man vill ha någon sorts idégenerator från tärningen eller så? Men jag spelar inte så själv, så har svårt att uttala mig. Själv föredrar jag att tärningens resultat gäller, och inte ska ändras eller frångås.

Jag gillar också varianten "kolla på högsta, om lika kolla näst högsta, och så vidare". Den är enkelt när man har motstående slag. Typ man slår och säger "6, 5, 5", motståndaren säger "6, 6, jag vinner".

Hantverksklubben #58: Akter Efter en del logistiska krumbukter blev vi oväntat många på mötet igår. Jag själv, Anne, Alexi, @Lukas och @nano dök upp, och spelade på nanos tema "Akter". Det handlade om aktstrukturer för hur man bygger upp en berättelse. Vi diskuterade lite olika modeller och...

Det tror jag också! Och från det perspektivet är ju dessa reflektioner väldigt tankvärda. Gillar den här tråden mycket.

Sedan är ju en viktig poäng att man inte behöver ändra på ett vinnande lag. De flesta som spelar rollspel idag gillar ju rollspelen som de ser ut idag och vill ha fler likadana rollspel. Att göra något helt annorlunda är helt enkelt inte nödvändigtvis positivt. Istället blir man glad över spel...

Jag låter i Plommonkrönikan helt enkelt alla sådana faktorer (kompetens, situation, motivation, förberedelser, etc.) påverka det förväntade utfallet och tolkar därefter. Så om jag rusar in i en fajt ensam mot tio motståndare så kommer inget resultat att innebära att jag spöar dem allihop. Att...

Jag gillar också en sexgradig skala på resultat, som i InSpectres, till exempel, även om den där är lite snedfördelad i och med att man får sexor stup i kvarten och i princip aldrig ettor. I Plommonkrönikan kör jag numera med "Slå 1T6 för att se hur det går", vilket jag tycker funkar väldigt...

"Du spelar i en värld utan övernaturligheter?"

Bra länk! Jag fokar på min nederländska nu inför resa i sommar, men när jag återvänder till japanskan ska jag ta en titt på den.

Jag gillar inte alltid konfliktsystem, men när jag gör det … Jag har länge gillat basen i Don‘t Rest Your Head, dels för push your luck-mekaniken du anger, men också för biten om dominerande tärningspölar. Man lägger till tärningar av olika färg, och beroende på vilken färg den högsta har så...

Det uttalas ju exakt likadant (åtminstone i Paris-franska), så det är ju det som är skämtet: ”un D100” = ”indécent”.

Ja, det är precis sådana saker samtalssystemet är till för! Även att finna det svårt att samtala med någon man står sig nära, men finna att någon man trodde sig inte ha något gemensamt med alls förstår en mer än man kunnat ana. Samt, som Simon Li sade när jag spelade det med den franska gruppen...

Känns lite löjligt att etablera en ”svensk kulturkanon” inom dataspel där alla är på engelska och spelas internationellt. Kopplingen till någon som helst svensk kultur är ju extremt marginell. Inom rollspel är det ju en annan sak, framförallt bland de klassiska svenska spelen. Många av de...

Ja, fast en del har plockats bort och ändrats. Det är lite mindre dramatik än i det inlägget. Inget ”Du vaknade imorse i en pöl av blod”. :gremgrin: Så mer lågmält, men grunden är kvar.

Du har en poäng! Har inte tänkt på det så, men det finns definitivt likheter. I alla fall om man spelar Vampire mer som Lestat än Ultraviolet. :gremgrin:

Ja, det får nog egentligen plats på typ två dubbelsidiga A4. :gremgrin: Kul att du gillar det! ”Vampire utan vampyrer.” :gremtongue: Det har lite olika estetiska influenser, men ”europeiskt drama” eller ”europeisk litteratur” är definitivt en. Filmmässigt är det Wong Kar-Wai och Pedro...